Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag har en grupp på Facebook som heter Vägen mot toppform. Jag använder den mest för att få en massa inspiration – och hoppas såklart att alla andra känner samma sak – och brukar dela med mig av olika utmaningar där. Igår kväll kickade jag igång God morgon juni. 15 dagars morgonträning. All träning räknas! När jag vet att det är fler som kämpar med samma utmaning som jag är det lite lättare att genomföra – man är aldrig ensam!
Vilken dag! Jag cabbade ner bilen och fick sol på näsan redan på väg mot Hammarbybacken där jag och Karin sågs för lite promenerande i omgivningarna. Det blev en tur uppför toppen och sedan ett gäng kilometrar i Björkhagen. Det var fullt med folk som gick och sprang och som picknickade i gräset men den med spänstigast löpsteg var nog Lisa Nordén. De som tog det lugnast, förutom de som chillade i gräset då, var nog downhillkillarna som tog liften uppför backen och sedan åkte ner.
Framåt eftermiddagen hämtade jag Grabben och vi begav oss ut mot Saltsjöbaden på picknick. Jag trodde jag skulle haverera mentalt i charken på ICA Saltsjöbaden för längre väntan har jag inte varit med om men jag hade siktat in mig på den där svarta quinoasalladen med mozzarella på lösvikt och även en liten burk sjögrässallad. Först senare insåg jag att den nog innehåller rätt mycket socker. Synd på så god sallad…
Vi tog en plats ute på en klippa ovanför Dalarö brygga precis i närheten där Saltsjöbanan rände in i ett bostadshus i vintras. Det är fortfarande svårt att förstå hur det kunde gå till. Från vår klippa hade vi god utsikt över hela Baggensfjärden som var vältrafikerad med alla slags båtar. Ett riktigt bra picknickställe för tidiga eftermiddagspicknickar. Framåt 17 försvinner solen ner åt andra hållet. Då promenerade vi vidare.
Om några veckor gifter sig en av mina barndomsvänner och igår firade vi det lite extra. I sann SOS Sällskapsreseanda blev det både kanin och stålman och – såklart – en seglats! Fast ungefär där tog likheterna med filmen slut. Vi fastnade inte under bron i Danvikstull och ingen hängde i seglet…
Vi hade finväder till en bit in på eftermiddag med kanonvindar och riktigt rolig segling. Vi åt lunch i en stilla vik och det var någonstans efter det som det började småregna. Men, det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder så vi drog på oss seglarställ och fortsatte vår färd. Dock utan vind så vi gick för motor. Slutmålet var ett alldeles fantastiskt litet hus ute på Värmdö där vi spenderade hela kvällen. En riktigt, riktigt bra och mysig möhippa!
