Lyx är förmodligen det vi har minst av (förutom när det gäller problem). Har man lite pengar är det lyx med mycket pengar. Har man mycket pengar är det något annat som är lyx. Kanske trygghet eller tid eller något annat. För mig varierar definitionen av lyx. Just nu är lyx för mig den där känslan av frihet. Av att fokusera på det som är här och nu, gärna i tystnad eller tillsammans med fågelkvitter eller prasslande höstlöv eller vågor som brusar. Det där är också hur jag definierar semester. För mig är det lyx med semester. Tid för eftertanke.
Ikväll tog jag 2 timmars semester och åkte ut till Tyresta nationalpark. Jag har varit där en halv gång när jag var på Coffe Run hos Sara. Jag kom dit strax före klckan 19 och då var det ljust och fint. En väldigt kort stund senare blev det bäckmörkt. Ungefär då övergick min fina löparled till riktig trail med rötter och hala stenar. Jag har längtat efter att springa trail ungefär hur länge som helst men jag tänkte att ikväll skulle jag springa elljusspår i skogen. Det var bara det att det inte fanns något elljusspår i Tyresta (vad jag såg).
Tyresta bjuder på fantastisk fin urskog med mycket känsla. Skog som känns klok och sådär på riktigt. En fantastisk lisa för själen och ett ställe jag kommer åka till igen. I dagsljus. I mörker var det inte jättetrevligt faktiskt. Jag är rädd för sådant som börjar på v. Vildsvin och vampyrer till exempel. Jag har aldrig sett något av dem och inte idag heller. Däremot funderade jag ett slag på vad jag skulle göra om jag gick vilse i den där urskogen i mörkret. Skulle jag chansa och gå på magkänsla? Försöka vända tillbaka (rätt dömt att misslyckas) eller skulle jag vänta ut kvällen och se fram emot dagsljus? Och om jag skulle göra det sistnämnda, skulle min bil stå kvar på parkeringen? Ja, sådana värdsliga ting gick genom mitt huvud medan jag orienterade mig framåt och efter en halv evighet kom fram till min bil som stod kvar.
Kvällens lyxträning med semesterkänsla blev också årets första höstlöpning. Löven var gula och röda och det var sådär kallt om fingrarna att jag gärna skulle haft ett par tunna löparvantar på mig. Solen sken lite i början men luften var sådär kylig och påträngande – och samtidigt klar och krispig.
