Träningsglädje

Första gÃ¥ngen jag outade ett av mina mÃ¥l var första gÃ¥ngen jag träffade Petra. Strax efterÃ¥t blev hon Maraton-Petra med alla SvD-läsare. Jag sa att jag ville skriva en bok. Sedan dess har jag hela tiden tänkt tanken – men aldrig riktigt pratat om det. Nu när hela världen och hans moster (Sofi Fahrman och Kristin Kaspersen till exempel) ska skriva böcker om hälsa har det blivit högst aktuellt igen. Att ge ut sin egen bok om hälsa kommer bli det nya svarta och ta stafettpinnen frÃ¥n kokbokshysterin som statusmarkör. Den annalkande trenden har lyft min dröm till ytan igen igen. Den har egentligen alltid funnits där.

Idag, under 10 trappintervaller pÃ¥ lunchen, lade sig allt tillrätta i huvudet. Jag har alltid vetat ungefär hur den ska vara – men nu vet jag exakt hur den röda trÃ¥den ska löpa genom sidorna och vilken struktur den ska ha. Och eftersom jag skriver om det här – sÃ¥ mÃ¥ste jag nu ta action pÃ¥ min plan ocksÃ¥. Att outa detta här är ungefär som att skriva att man ska upp pÃ¥ morgonjogg. Det finns ingen Ã¥tervändo.

Mitt huvud svämmar över med idéer, men ofta gör jag inte sÃ¥ mycket Ã¥t dem. Jag noterar att de finns där, lägger dem i minnesbanken och sedan limmar jag ihop kuvertet för framtiden. Jag sparar det för nÃ¥gon gÃ¥ng när jag ”orkar”. Men nu jävlar!

Parallellt med bokidén jobbar jag med 2 andra idéer som ocksÃ¥ ska förverkligas. Jag är tacksam för att sÃ¥ mÃ¥nga bra tankar har en tendens att landa i mitt huvud. Jag funderar aldrig pÃ¥ hur jag ska fÃ¥ tid till alla roliga saker – för tid finns alltid. Däremot är det ibland energin som sinar. Jag rÃ¥der bot pÃ¥ det genom att tänka ett steg i taget. DÃ¥ är mÃ¥let alltid nära och fullt nÃ¥bart. I löparspÃ¥ret och i bokdrömmarvärlden.

Jag och Anna förstår varandra. Vi gillar landsväg. Vi känner oss inte supertrygga på jättar till mountainbikes. Vi gillar Halmstad. Och vi har hemliga lådor. Förra veckan visade hon sin. Och sedan bakade hon dessa efter att ha undrat vad hon ska göra med sitt kokosmjöl. Jag tänkte visa vad jag har i min hemliga låda.

PÃ¥ bilden nedan ser du lÃ¥dan. Grejerna i den byts ut allt eftersom. Vissa saker tar slut väldigt snabbt. Som nötter till exempel. Eller nötsmör och chiafrön. Andra grejer har jag haft i den hÃ¥r lÃ¥dan superlänge – det tar liksom aldrig slut.

Jag är inte sponsrad av Holistic, men jag har ändÃ¥ lyckats samla pÃ¥ mig väldigt mycket produkter därifrÃ¥n utan att egentligen ha köpt nÃ¥got. Det har liksom bara blivit. Till exempel när jag varit pÃ¥ event eller när jag pratade pÃ¥ The Convention i höstas. DÃ¥ fick alla presentantörer hur mycket som helst. Det är väldigt uppskattat – tack Holistic!

Kokosolja är typ världens bästa grej och kan användas till massor: i mat, smoothies och pÃ¥ huden mot exem. Som ni ser har jag kokosolja för en hel armé. Proteinpulvret frÃ¥n Holistic känns ocksÃ¥ bra. Det är min uppfattning att det är ”rent” men jag är ingen expert sÃ¥ jag vet inte. D-vitamin däremot – testa det när det blir mörkt och kallt i höst. Vilket lyckovitamin!

Den där mineraloljan, cellsyret och de andra grejerna använder jag inte sÃ¥ mycket – mest för att jag inte riktigt vet varför. Däremot har jag ofta Reds (syns inte pÃ¥ bild) i mina smoothies eftersom det är antioxidantrikt. Jag hÃ¥ller mig visserligen rätt sÃ¥ frisk utan det, men tja, antioxidanter är väl aldrig fel liksom.

I ett hörn av lådan står ett gäng påsar med pulver. Det jag använder allra mest är mina chiafrön. Det är extremt bra. Har du läst Born to run vet du allt det magiska med chiafrön. Personligen så blir jag väldigt mätt av smoothies som innehåller chiafrön, men man kan såklart använda det till annat också. Chiafrön sänker till exempel blodsockret.

Guarana använder jag i smoothies ibland – det är ett slags koffein som anses vara bättre än ”kaffekoffein”. PÃ¥sen med hampafrön (med skal) stÃ¥r mest och samlar damm. Jag tycker det knastrar för mycket mellan tänderna. PulverpÃ¥sen med Maca är ocksÃ¥ relativt oanvänd. Det sägs att man blir stark av Maca och kanske det, men jag känner mig rätt stark ändÃ¥.

Raw cacao däremot – det älskar jag! Carobpulvret ska ocksÃ¥ smaka choklad men ärligt talat är det inte jättegott. Om ni undrar vad det är för pulver i den där plastkoppen sÃ¥ är det baobab som är rätt sÃ¥ sött och ocksÃ¥ innehÃ¥ller rätt mycket antioxidanter. Det är ocksÃ¥ en bra smoothieingrediens!

Jag glömde visst ta fram mina alternativa mjölsorter. Jag har mandelmjöl och hasselnötsmjöl och brukar mixa havregryn så att det blir havregrynsmjöl. Av det sistnämnda kan man göra mina glutenfria PURE och nästan paleo american pancakes som kom med i tidningen Buffé för ett tag sedan. De är verkligen tokgoda!

Och så kom vi till mina burkar med flytande grejer, som nötsmör och så. Jag har kommit till insikt om att hasselnötssmör är det jag gillar mest. Det är många som undrar om jordnötssmör är nyttigt och åsikterna går isär om det. Mandelsmör verkar vara nyttigare, men den varianten jag testat (från Naked) var inte så god. Så med den slutsatsen så är hasselnötssmöret det nyttigaste och som jag helst köper. Jag tycker att Monki gör godast jordnötssmör och hasselnötssmör och om de också gör mandelsmör så ska jag testa det med. Kung Markattas hasselnötssmör gillar jag också men inte deras jordnötssmör.

(Raw) Agave är en riktig hit och kan användas som honung ungefär. Det gillar jag extremt mycket och använder ibland i smoothies eller pÃ¥ pannkakor eller tillsammans med nötter och turkisk yoghurt. Sweet freedom är ungefär samma sak men jag gillar det inte lika mycket. Stevia gillar jag inte alls, sÃ¥ det fick inte komma med pÃ¥ bild ens en gÃ¥ng…

Vad burken med spirulina gör här vet jag inte. Den står ju helt fel. Spirulina använder jag rätt sällan men det visade sig vara en väldigt bra ingrediens i fröbröd (frökex). En riktigt bra grej som däremot inte kom med på bild alls är kokossocker. Det smakar som kola, innehåller bra näringsämnen och har lågt GI.

Ja, det var min hemliga lÃ¥da. I den finns ocksÃ¥ ”vanliga” grejer som linfrön och nötter och sÃ¥dant. Mina bästa tips i lÃ¥dan är (utan inbördes ordning):

• chiafrön
• raw cacao
• raw agave
• kokossocker
• kokosolja

Jag sprang en extremt lugn sväng runt Årstaviken på lunchen. Efter jobbet fick jag plats på gruppträningsklassen ViPR på SATS. Det var första gången jag körde Vipr och jag är inte så imponerad. Kanske var det instuktören, kanske hade jag en dålig dag. Men ViPR kändes som en dålig mashup. Jag föredrar riktig cirkelträning för samma typ av träningseffekt.

ViPR-klassen är ytterligare ett kvitto på att förkoreograferad träning (för visst är den det? Det kändes så i alla fall) inte är min grej. Jag vill träna klasser som instruktören själv har satt ihop. Då känns det som om instruktören går in för det med själ och hjärta på ett annat sätt – enligt min(!) upplevelse. Jag upplevde det som att dagens instruktör sa exakt det som stod i manualen. Fast ärligt talat hörde jag inte ens vad hon sa. Det var så grötigt i mikrofonen och hon pratade för snabbt.

Jag saknade helt instruktioner om hur vi skulle jobba och personligen upplevde jag skaderisken som väldigt hög på den här klassen. I ett moment skulle vi ha redskapet på nacken och böja ryggen framåt för att sedan gå upp och göra ett balansmoment. Hur ska man tänka då, ville jag veta. Det var också rätt mycket intensiv plyometrisk träning och liksom hetsiga rörelser och det var väl där någonstans jag kände att ViPR inte var min grej. För min egen personliga del är det fel sorts träning och jag riskerar att gå sönder.

Innan klassen var slut lämnade jag salen. Det var strax efter det att utmaningsmomentet börjat – det moment där vi delades in i grupper för att träna olika övningar (vissa i par). Precis då gick en handfull andra personer också. Vissa vet jag var helt nya på klassen, de andra vet jag inte. Men det är uppenbarligen ett tecken på hur klassen var – och hur folk (inte) vill träna.

Jag tror ViPR är ett bra redskap – men min personliga reflektion är att klassen kan utformas mycket bättre. Skit i aerobicsinfluenserna (jo, de fanns där) och skit i att göra en pumpklass av det. Bestäm er för om det antingen ska vara en klass där man teamar upp med varandra eller en klass där man kör solo. Nu är det lite halvt om halvt och det blir inte riktigt bra. Lägg upp klassen på samma sätt som en kettlebellsklass istället. Enkelt men tufft.