Jag sprang en extremt lugn sväng runt Årstaviken på lunchen. Efter jobbet fick jag plats på gruppträningsklassen ViPR på SATS. Det var första gången jag körde Vipr och jag är inte så imponerad. Kanske var det instuktören, kanske hade jag en dålig dag. Men ViPR kändes som en dålig mashup. Jag föredrar riktig cirkelträning för samma typ av träningseffekt.
ViPR-klassen är ytterligare ett kvitto på att förkoreograferad träning (för visst är den det? Det kändes så i alla fall) inte är min grej. Jag vill träna klasser som instruktören själv har satt ihop. Då känns det som om instruktören går in för det med själ och hjärta på ett annat sätt – enligt min(!) upplevelse. Jag upplevde det som att dagens instruktör sa exakt det som stod i manualen. Fast ärligt talat hörde jag inte ens vad hon sa. Det var så grötigt i mikrofonen och hon pratade för snabbt.
Jag saknade helt instruktioner om hur vi skulle jobba och personligen upplevde jag skaderisken som väldigt hög på den här klassen. I ett moment skulle vi ha redskapet på nacken och böja ryggen framåt för att sedan gå upp och göra ett balansmoment. Hur ska man tänka då, ville jag veta. Det var också rätt mycket intensiv plyometrisk träning och liksom hetsiga rörelser och det var väl där någonstans jag kände att ViPR inte var min grej. För min egen personliga del är det fel sorts träning och jag riskerar att gå sönder.
Innan klassen var slut lämnade jag salen. Det var strax efter det att utmaningsmomentet börjat – det moment där vi delades in i grupper för att träna olika övningar (vissa i par). Precis då gick en handfull andra personer också. Vissa vet jag var helt nya på klassen, de andra vet jag inte. Men det är uppenbarligen ett tecken på hur klassen var – och hur folk (inte) vill träna.
Jag tror ViPR är ett bra redskap – men min personliga reflektion är att klassen kan utformas mycket bättre. Skit i aerobicsinfluenserna (jo, de fanns där) och skit i att göra en pumpklass av det. Bestäm er för om det antingen ska vara en klass där man teamar upp med varandra eller en klass där man kör solo. Nu är det lite halvt om halvt och det blir inte riktigt bra. Lägg upp klassen på samma sätt som en kettlebellsklass istället. Enkelt men tufft.
Marta: tack för en konstruktiv kommentar – även om vi har olika åsikt. jag uppskattar det!
Soffan & Marta: notera att jag inte skrev hur det är, utan hur jag tycker att det ”känns”. dvs min känsla utifrån att vara deltagare.
Trist att du fick en dålig upplevelse. Jag själv har inte testat formen, så den kan jag inte uttala mig om. Däremot så har jag 13 år av instruerande i ryggen och det kan jag uttala mig om. Både gällande mig själv och min iof subjektiva upplevelse av andras prestationer. Jag håller med Soffan. LM eller inte är inte det som avgör hur närvarande instruktören är. Min upplevelse är att det handlar inte om vem som gjort koreografi, utan om personen som ska leverera detta. Jag instruerar både LM och ”vanliga klasser” och gillar båda, var och en på sitt sätt. Jag måste dock säga att om det är någonstans jag lärt mig massor om närvaro och hur man faktiskt levererar en bra klass så är det på LM klasser och deras kvartalsutb. Jag kan till 100% fokusera på kunderna, jag VET att det jag ger dem är säker och effektiv träning.
Sedan så måste jag säga att kvaliten på instruktörerna skiftar otroligt mycket i Stockholm. Där finns hela spannet, från de som lever på träning och levererar proffsigt till de som kör en klass i veckan och gör kanske betydligt mindre bra jobb. Den uppelvelsen har jag inte riktigt på hemmaplan i Linköping. Om vi är mer jämnbra eller jämndåliga vette katten.
Avslutningsvis så tycker jag det är skillnad på förkoreograferat och förkoreograferat. LM klasser kan i mina ögon inte jämföras med det som de stora gymkedjorna skapar själva såsom Sats, World Class och Actic. Där ligger Sverige helt klart efter…….
Men hur vi vrider och vänder på det hela så handlar allt om våra upplevelser och vad vi som personer gillar och tur är väl att vi gillar olika!!
Jennie: ja jag ska testa en gång till för en bra instruktör
Jag har bara testat ViPR en gång och tycker det var helt fantastiskt! Körde en klass på SATS Kungsgatan i Göteborg med instruktör som var jättebra! Första hälften av passet var/är/ska vara förkoregraferat. Sista fixar dom ihop sin egen nisch. Ge det en gång till vettja!
sommarkramar från Göteborg!
Jag tror inte att du hade fått se mer Soffan i en egenkoreograferad klass. Jag har kört en del som jag har koreograferat själv förr, och jag instruerar inte ALLS de klasserna med samma glädje som jag gör när jag instruerar mina Les Mills-program eller min Powerstrip. Jag var alltid missnöjd med det jag hade skapat själv, och gick inte alls in för de klasserna med själ och hjärta så som jag gör varje dag nu. Det är därför jag inte vill köra något eget längre. Jag är helt enkelt en mycket sämre instruktör då. NU går jag in i salen med vetskapen om att det jag ska få presentera för mina deltagare är något riktigt bra, och då gör jag det med en helt annan glädje och ett helt annat självförtroende än om jag skulle ha hittat på något själv.
Precis som att förkoreograferade klasser kanske inte passar alla, så passar det heller inte alla att göra eget. Vi tycker båda att alla har rätt till sin åsikt, och det är väl faktastiskt att alla då har möjligheten att välja det som passar dem. Men att vi som inte koreograferar själv inte går in för det med själ och hjärta vidhåller jag är ett orättvist uttalande.
Soffan igen: jag tar Jim berg som exempel. Jag minns inte Jim
som RPM-instruktör. Men jag minns hans cykelklass. Så ja, min upplevelse är att det är mer personlighet i de klasser som inte är förkoreograferade. Men hey, alla har rätt till en åsikt och du har självklart rätt till din.
Soffan: man kan väl gå in med själ och hjärta även om man inte är bra? Jag är inget fan av förkoreograferade klasser. Jag tycker de ofta är själlösa. Min upplevelse blir då att det är instruktören som är den svaga länken – för det är den delen jag ser. Så med andra ord måste det vara väldigt otacksamt att vara instruktör och köra förkoreograferat. Särskilt när man har Sara Rönne som deltagare. Jag tycker du är duktig Soffan, det har jag OFTA skrivit. Men jag hade kanske tyckt ännu bättre om de klasser du kört om du skapat dem själv. En CX à la Soffan, eller spinning. Kanske hade jag fått se ännu mer Soffan i det?
Det där med att instruktörer som kör förkoreograferade klasser inte skulle ”gå in för det med själ och hjärta” tycker jag är rent bullshit. Det finns många instruktörer som går in för sina förkoreograferade klasser med själ och hjärta (jag anser mig själv vara en av dem), det finns även många som gör ett dåligt jobb. PRECIS som det finns instruktörer som går in för sina egenkoreograferade klasser med själ och hjärta, och dem som gör ett skitjobb där med. Sedan behöver inte just Sara gilla Les Mills klasser, eller ViPR, allt passar inte alla. Men att säga att vi inte går in för vårt jobb med själ och hjärta, det tyckte jag var ett FRUKTANSVÄRT orättvist uttalande.