Träningsglädje

Jag har nyss kommit hem från Sportlife Odenplan där jag yogat på en rosa yogamatta. Jessica ledde klassen och la allt fokus på höfterna. När man vet att det är en höftöppnarklass vet man att det blir tungt. Men känslan nu efteråt är skön. Eller ”sladdrigt skön”, enligt Jessica. Min favoritposition under klassen var dragon – jäkligt bra höftöppnare.

När jag kom hem gjorde jag en smoothie på mjölk, banan, hallon, kokosolja, Holistic reds och Holistic d-vitamin. Jag är fortfarande nojig över att jag ska bli sjuk lagom till Tjejvasan. Nu ska jag packa – i morgon åker vi!

Det blev en morgonjogg runt Riddarfjärden den här morgonen med snöflingor stora som tefat. Nästan. Det hann ljusna medan vi var ute och i takt med det blev det alltmer trafik också. Ju tidigare man springer – desto lugnare är det utomhus. Och skönare.

Jag var osäker på om jag hade en tendens att bli sjuk igår men idag känns det bra igen. Jag känner mig pigg och kan andas genom båda näsborrarna. Bra tecken! Nu blir det några timmars jobbande innan jag ska sträcka ut kroppen på yoga ikväll. Jag hoppas det fungerar som bra uppladdning inför Tjejvasan på lördag!

Jag har fastnat för Pinterest. Det är ännu en social medieplattform som går ut på att dela och dela med sig. Sharing is caring. Här finns mycket skit och mycket smart. Pinterest är som en anslagstavla där man kan samla allt som man gillar på webben. Det är som en virtuell visionboard. Jag samlar än så länge mest på smarta citat. Jag tycker att de träffar rätt och beskriver så mycket med bara några ord. Som det nedan. What screws us up most in life is the picture in our head of how it is supposed to be. I min värld sätter det huvudet på spiken.

Det finns så många positiva känslor som normen förtrycker. Så mycket fint i det som anses fult. Så mycket glädje i sorgen. Så mycket vackert i allt som är tragiskt. Samhället säger ofta en sak – och hjärtat ett annat. Men på det stora hela spelar det inte så stor roll för life is so much more enjoyable now that I’ve decided I just don’t give a fuck. På senare tid har jag landat i en fantastisk känsla av att det är jag som bestämmer över mitt liv. Ingen annan. Det är inte samhället som bestämmer om jag är lycklig. Det är jag. Det är inte någon annan som bestämmer hur jag ska tycka eller se ut. Det är jag. Det känns som om många personer som jag beundrar har landat i just samma insikt – om än lite tidigare i mig.