Träningsglädje

Dagen har haft ett tydligt rosa tema. Rosa(ish) är färgen på mina skor – och rosa var himlen över Halmstad när solen gick ner bakom husen på Storgatan.

I hallen står mina Adidas Marathon10, mina Adidas Feather och mina Nike Free. Marathon10 är den ultimata skon som passar till allt.  De är snabba och lätta men samtidigt rejäla, på något sätt. Fast lika rejäla som dessa skor, är de förstås inte. Feather är min andra favoritsko. Fantastisk och fjäderlätt. Jag springer intervaller i dem, när det är torrt på marken. I vår är Feathermodellen lila och jag har extremt stort ha-begär efter dem. De funkar absolut att ha som vanliga sneakers också. Nike Free är min tredje favoritsko. Den sko du ser på bilden är en Nike Free som är tänkt för inomhusbruk – men jag använder den som sneaker utomhus eftersom den är så snygg. Nike Free är den ultimata skon när man ska gå en massa mil under en weekend i New York eller så. När det gäller löpning så tycker jag att Nike Free + eller 2+ passar mig bättre än Nike Free 3.0.

Det är skönt att ha lämnat fredag den 13 bakom sig. Bilder är tagna för att överklaga de 2 p-böter jag fått. Fläcken på den vitlaserade ekparketten är nästan borta. Och så kom vi helskinnade ner till Halmstad. Jag hade så mycket otur igår morse att jag var lite orolig inför resan ner. Vad mer skulle kunna hända liksom? Det enda som fortsatte dåligt under gårdagen var att det ekologiska utbudet på ICA Smålandsstenar var skralt. Det jag hittade i ekoväg var ekologisk tacokrydda. Resten fick bli så som det blev, inklusive den färdiggjorde kladdkakan. Fredagsskumpan var för övrigt inte heller ekologisk. Men väldigt god!

Lördagen den 14:e har börjat bra. Solen skiner och morgonjoggen är sprungen! Det märks att diverse Emil och Berit och allt vad de heter härjat runt. Min vanliga runda såg skändad ut. Skadad. Grova traktordäck som djupa sår. Träd som fallit och vegetation som var bruten. Men naturen repar sig. Det blir inte som förr – men det blir på ett annat sätt. Allt är föränderligt. Både landskap och liv.

Jag följer LCHF-debatten med rätt stor omsorg. Dels för att det är roligt – men också för att det ingår i ett av mina jobbuppdrag för en kunds räkning. Det är nu först på senare tid som jag tycker att den svenska LCHF-sfären inriktat sig lite mer mot träning. Katrin Zytomierska har ett finger med i spelet då hon anlitade Philip Lailani som PT och han blev snabbt en framgångsrik bloggare och LCHF-förespråkare. Även Healthy Prawnbloggen blev snabbt stor och nu ligger dessa båda träningsbloggar på nystartade LCHFklubben (som initierats av bland annat Katrin).

Sveriges största blogg inom hälsonischen är LCHF-gurun Kostdoktorn som enligt Bloggportalen drar över 100 000 läsare i veckan. Där ligger vi andra ”hälsobloggare” rejält i lä. Fast det ska bli intressant om PT-Olga kanske går om eftersom hon numer är tränare i Biggest Loser och i första programmet profilerade sig som en av Sverige största träningsbloggare.

Den 31 mars -1 april går det första träningskonventet som framhäver ”naturlig träning” och ”naturlig mat” av stapeln på Bosön i Stockholm och jag är inbjuden tillsammans med några andra från Bloggar om träning. Konventet innehåller både träning och föreläsningar, bland annat finns Rune Larsson på plats. Fram till den 15 januari erbjuder man 400 kr rabatt på konventet – sedan höjs priset till ordinarie. Här finns all information om pris, datum, tider, träning och föreläsningar.

Konventet anordnas av mf Hälsoutbildningar och Jonas Bergqvist som är sjukgymnast och även författare till kommande boken ”LCHF och träning – bättre resultat av lågkolhydratkost”.

Jag ser fram emot konventet på många sätt. Jag är redan övertygad om att det går utmärkt att träna på låga kolhydratsnivåer – eftersom jag själv gjort det. Ni som läst bloggen sedan några år tillbaka minns våren i Halmstad när jag åt väldigt strikt LCHF och tränade intensivt med PT 2-3 gånger i veckan. Sedan är det givetvis så att vi alla reagerar olika på att ligga lågt på kolhydraterna. För mig gick det strålande – för andra, well, not so good.