Träningsglädje

Jag har jonglerat med tvättstugetid och träning på Sportlife Odenplan ikväll. Iklädd favoritfärgkombon rött och lila körde jag en snabbversion av det här passet följt av body balance. Jag kom på mig själv att inte titta på klockan en enda gång under body balancen och det är ett väldigt bra betyg. Betyder det att jag har kommit in ett yogaflow? Jag hoppas det! Nu när jag inte ser hunden som världens jävligaste kan jag lägga fokus på annat. Som krigarna till exempel. Vad är syftet med dem?

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att kika på tvättmaskiner (det här med tvättstugetider är inte min grej) och packa lite skidkläder (igen). Det finns 2 andra grejer jag ska planera också: styrketräning och ett bloggklassiskt hemligt projekt. Jag lunchade med Em idag och hon kickade igång mig mentalt. Som jag längtar efter klassisk (och funktionell) styrketräning! Jag tränade hur mycket sådant som helst förut men under tiden jag var gymlös så tappade jag bort det någonstans. Ikväll åker planeringsboken fram för att skissa på roliga pass!

Jag återhämtar mig från 2 nederlag. Det blev aldrig någon yoga i söndags – och det blev ingen morgonträning idag. Jag somnade med negativa tankar igår kväll (trots yoga) och det märkte jag verkligen när jag vaknade i morse. Det är då jag (återigen) inser hur mycket vår mentala inställning påverkar oss och vilken skillnad tankens kraft gör. Man är inte lycklig. Man gör sig lycklig. Man har inte problem. Man gör sig problem. Till exempel.

Idag är det den 5:e tisdagen det här året och jag ska göra den till en fantastisk dag. Jag gillar verkligen mitt tisdagsnyårslöfte – det är fantastiskt frigörande på något sätt. Trots utebliven morgonträning så blev det vardagsmotion ändå – jag gick till jobbet med P1:s morgonsändningar i öronen. Trafiken gjorde sitt bästa för att störa mig i lyssnandet men solen låg nyvaken över Stockholm och till och med Götgatan var lite fulsnygg med en glödande kupol längst bort mot Gullmarsplan.

På det evighetslånga flyget hem från Zurich igår läste jag den här intressanta artikeln (fast i pappersform): prylfixering på träningsschemat. Artikeln fokuserar på att vi numer kan ha hela vår hälsa på armen genom armband som visar hur vi mår. Enligt en professor i idrottsvetenskap öppnar detta upp för helt nya mönster – och som kan komma att hota föreningsidrotten. Det mest intressanta i artikeln hittar jag i slutet då professorn säger:

– Med de verktygen har man själv koll på sin hälsa. När man i stället lägger över ansvaret på någon annan, som folk tycks göra med personliga tränare, blir det som att omyndigförklara sig själv.

Intressant åsikt! Jag funderade några varv kring det där och kan både hålla med och inte. Jag själv gillar att träna med PT för motivationens skull. Jag vet egentligen hur jag ska träna. Jag vet varför och jag vet när och jag vet på vilket sätt. Jag vet väldigt mycket. Och det är jag långt ifrån ensam om. Men ju mer man vet desto svårare är det att hantera informationen på ett effektivt sätt. Det blir information overload som det är svårt att sortera bland. För mig är träning med PT en slags bekräftelse på det jag redan vet – så jag slipper oroa mig för att träna fel, utifall jag inte redan visste ”rätt”. Att träna med PT blir som en slags kombinerad motivationsboost och försäkring kan man säga. Just därför är det extra viktigt att ha en bra connection med min PT.

För andra är träning med PT en kunskapsbank eller en frizon där man inte behöver tänka utan bara göra. Men att omyndigförklara sig själv, det är nog att hårddra det.

Att ständigt gå runt med armband som visar hur man mår är ett steg mot en känslobefriad vardag där vi lägger njutning och tankar någon annanstans än på sådant som vi mår bra av. Ett steg närmre att vara en robot som har en lysande röd lampa när energin är slut. Armbandet piper kanske när vi ska fylla på med mellanmål, gå ut med hunden eller pussa sambon – för att hårddra det. Det om något är väl att omyndigförklara sig själv?

Nej, #makeitcount säger jag! Låt känslorna styra ditt agerande. Hur du mår känner du i kroppen om du är ärlig mot dig själv. Och om ett armband kan hjälpa dig på vägen dit – so be it. Exempel på armband som finns (eller snart finns) ute på marknaden är Nike+ Fuelband, Replay och Up. De är tätt sammankopplade med beteendet att dela med sig och att anta en utmaning. Cirkeln är sluten!