Träningsglädje

Det blev ett fantastiskt soligt avslut på 2011 som jag spenderade på toppen av Åre under en klarblå himmel och strålande sol. Jag tar det som ett gott tecken inför 2012!

Hela Åre verkade ha tagit sovmorgon för liftköerna gick frÃ¥n att vara obefintliga till alldeles för lÃ¥nga precis efter klockan 11. Lagom till dess att vi tänkte fly fältet öppnade Gondolen upp till högzon och eftersom vi var precis vid rätt tillfälle vid rätt tidpunkt tog vi liften upp nÃ¥gra meter närmre solen. I mars är soliga dagar pÃ¥ högzon vardagsmat – i december känns det extremt sällsynt… Skiddagen avslutades med skarpa carvingsvängar i UllÃ¥dalen innan vi Ã¥t Ã¥rets sista lunch pÃ¥ Buustamon.

Gott nytt Ã¥r allihopa! Ska du skjuta fyrverkerier sÃ¥ lÃ¥t bli alkoholen tills efterÃ¥t! Ska du skjuta raketer (vilket jag egentligen inte tycker att nÃ¥gon ska) sÃ¥ var extremt försiktig! Fundera pÃ¥ en fyrverkerilÃ¥da i trä till nästa gÃ¥ng – eller svävande lyktor för en vacker och tyst upplevelse. Sveriges bästa nyÃ¥rsfyrverkeri är Stockholms Stads officiella. Är du i Åre sÃ¥ ska du blicka mot Copperhill eller Duved. Alla tre är signerade Grabben pÃ¥ ett eller annat vis – förutom att skriva träningsblogg är han är en av landets mest prisbelönta pyrotekniker. MÃ¥nga av de svävande lyktorna stÃ¥r han ocksÃ¥ bakom – sÃ¥väl som i Ã¥r som förra Ã¥ret har vi paketerat och skickat iväg rätt mÃ¥nga tusen svävande lyktor till privatpersoner och företag runt om i landet.

När vi gick upp imorse var det mörkt. När vi satte skidorna i skiboxen var det mörkt. När vi körde mot Björnens längdspÃ¥r var det mörkt. När jag tog mina första stavtag var det mörkt. Men sedan – nÃ¥gonstans utmed milspÃ¥ret – ljusnade det och solen kröp upp bakom träden, mycket mer morgontrött än mig.

Jag hade vallat skidorna med VasaloppsmÃ¥nga lager valla igÃ¥r. Olika typer av blÃ¥ valla. Det gav utmärkt fäste imorse – men obefintligt glid. Jag kunde till och med diagonala i utförsbackarna… Det var lugnt och skönt i milspÃ¥ret och jag var i stort sett ensam. SpÃ¥ren var helt nya och jag sÃ¥g bara nÃ¥gra enstaka märken frÃ¥n stavar i snön – förmodligen Grabbens.

Det gick rätt sÃ¥ bra där ute, med undantag av glidet, och även om jag hade nÃ¥gra dippar dÃ¥ jag kände mig väldigt trött fanns det ocksÃ¥ tillfällen dÃ¥ jag var pigg. Vid just ett sÃ¥dant tillfälle dök skylten om ett 15-kilometersspÃ¥ret upp – och jag vek av pÃ¥ det utan att riktigt tänka efter. Väl ute pÃ¥ den extra slingan var det inte annat att göra än att Ã¥ka pÃ¥. Och ta paus och fota lite nu och dÃ¥…

Just imorse var det inte alls roligt att Ã¥ka 15km. Det hade varit mycket skönare att ligga kvar i sängen! Men nu sÃ¥här efterÃ¥t är jag som vanligt extremt nöjd med att jag faktiskt gjorde det. Tjejvasan är bara dubbelt sÃ¥ lÃ¥ng som morgonens distans – men dÃ¥ ska jag ha bättre glid!

Vid 11-tiden bytte vi skidor och stack ut i liften istället. Gigantiska köer väntade oss var vi än åkte men vi hann få se solen uppe vid trädgränsen innan den dök ner igen innan klockan blev 14. På det kan jag leva länge!

Det blev inte mÃ¥nga meter skidor Ã¥kt under dagen (däremot desto mer tittande pÃ¥ skidÃ¥kning pÃ¥ TV…) sÃ¥ vi stack ut pÃ¥ kvällsskidÃ¥kning i VM8:an istället. Det var med livet som insats. Herrejäklar vad folk Ã¥ker! Allra snabbast Ã¥ker de som inte ens ”kan” Ã¥ka. Minst hälften av dem borde haft dubbelt sÃ¥ brett mellan skidorna för att det skulle vara nÃ¥gorlunda mer säkert. När jag Ã¥kte kändes det som om det var med livet som insats inte pÃ¥ grund av att jag själv Ã¥kte dumdristigt utan för att alla andra gjorde det – och därmed utsatte mig för en rätt hög risk.

Förutom livsfaran sÃ¥ gillar jag kvällsskidÃ¥kning. Sikten är bra eftersom all belysning är pÃ¥slagen till max. Jag har kopplat mitt liftkort till gratisappen MySkistar sÃ¥ att jag har koll pÃ¥ antal Ã¥k, fallhöjd och andra grejer. Enligt topplistan sÃ¥ har dagens ”mesta” Ã¥kare Ã¥kt drygt 12000 höjdmeter.