Träningsglädje

Häromveckan läste jag första blogginlägget om julklappsshopping, i morgontidningarna har man kunnat kika på julbordsannonser ett tag och att kaffe är årets Blossasmak är redan gamla nyheter. Ju mer jag tänker på att det snart är vinter desto mer ser jag fram emot det. Hej snö och skidåkning!

Skidpremiären kommer som vanligt att gå av stapeln i Åre under Luciahelgen. Skidåkningen brukar inte vara något vidare just då, men det spelar inte så stor roll – man blir alldeles salig av att bara vara där och känna ett par skidor under fötterna. Förmodligen blir det Åre under jul eller nyår och sedan en sväng till alperna i januari eller februari någon gång – och sedan ännu mer Åre i mars hoppas jag. Jag längtar!

Anledningen till att vinterlängtan vuxit sig allt starkare är det pressutskick med vinterns nyheter från K2 som jag fick igår. Jag åkte på ett par trötta K2-skidor för väldigt länge sedan och har sedan dess inte känt någon större entusiasm för det märket. Men i vintras åkte jag på ett par riktigt schyssta K2-skidor när jag var i St Anton och minns fortfarande ett par magiska svängar i ett soldränkt Happy Valley. Jag ser fram emot att testa mer K2 under premiär- och skidtestarhelgen i Åre, det kommer bli dags för en uppgradering av mina pistskidor antingen i år eller nästa.

Till vintersäsongen lanserar K2 konceptet ”all mountain terrain”, eller AMP som man kallar det. Serien innehåller olika kategorier: Speed Rocker vänder sig till den mer avancerade piståkarenåkaren, Catch Free Rocker till nybörjaren och sist men inte minst All Terrain Rocker, skidorna för allroundåkaren som njuter av utförsåkning på alla typer av underlag och platser på hela berget. Modellerna i AMP Serien heter Charger, Rictor, Impact och Photon och bygger på förra säsongens nya Rockerteknologi. Detta innebär att skidan svänger lättare i både branta och flacka backar och klarar alla typer av underlag. Det ska bli kul att testa nyheterna uppe i Åre och jag hoppas på gott sällskap och riktigt bra väder.

Är det någon av er som har planer på att åka upp för premiärhelg?

Morgonens frukost gjordes enligt recept från en gammal Fitness Magazine: gröt på vit quinoa. Jag hade inget päron hemma som receptet föreslog, så jag tog ett äpple istället. Päron hade nog varit godare, det är mer stuns i det liksom. Och jag hade gärna toppat gröten med hallon eller andra bär lagom till servering. Det får bli nästa gång – såhär gjorde jag gröten idag:

Koka 1 dl vit quinoa, någon matsked linfrön och solrosfrön i 2 dl vatten i 15 minuter

Någon gång under kokningen river du äpple (päron är nog bättre) och lägger i gröten (beror på hur du vill ha konsistensen på frukten)

Servera toppat med mer rivet äpple (päron), hasselnötter och mjölk. Jag toppade även med hemlagat äppelmos och kanel.

Nu har jag äntligen gjort det – överlevt mitt första pass på ”riktig” kampsportsklubb! Det tog mig bara ett halvt liv att komma dit. Det har varit en oerhörd hög tröskel att kravla mig över och jag försökte komma på bra ursäkter också idag att inte gå dit. Men fasen vad nöjd jag är nu efteråt!

Det är ju rätt löjligt det där med att inte våga testa nya grejer. Men kanske känner du igen dig. Det är någon löjlig rädsla för att ta steget utanför sin comfort zone som sätter krokben för alla försök att växa och bli lite större. Att testa kampsport på gym är en mindre deal, då vet man att det är likasinnande gymmänniskor som är där. Men att dra på kampsportsklubb med rosa gymbrallor känns inte rätt – kampsportsklubbar är svettiga, lite skitiga och kräver en annan outfit. Så jag valde helsvart och bomullstisha. Kanske lite töntigt, men va fasen… och man blir lite skitigt äcklig efter ett pass: både av sin egen och andras svett – och för att inte tala om lukten från handskar och sådant…

Det var inte alls så farligt att träna kickboxing på riktigt som jag trodde. Jag har spanat runt på lite olika klubbar runt om i Stockholm och fått superbra tips och råd. Jag bestämde mig för att köra första passet med Kalvhagen Sthlm eftersom det är en liten klubb med bra stämning med instruktör som också leder klasser på vanliga gym och är PT. Alla var verkligen supertrevliga och berättade hur allt det praktiska funkade och som hade tålamod med mig (som ”nybörjare”). Vi var runt 16 på träningen och på Kalvhagen tränar alla tillsammans oavsett nivå. Sådant är kul (och läskigt).

Jag klarade mig undan den 90 minuter långa träningen utan en endaste burpee och det kändes skönt. Annars är väl just burpees en favorit bland kampsportare. Inte undra på att de är sjukt vältränade. Vi tränade däremot en massa andra grejer och det var på en lagom jobbig nivå. Blir det för jobbigt första gången är det lätt hänt att bli avskräckt. Nu ser jag istället fram emot mer kickboxing. Fast till nästa gång ska jag se till att raka benen och inte ha flagnat nagellack på tånaglarna!

Det är ju lite tålig tajming av mig att träna första passet när halva terminen redan har gått, så jag funderar på att köra själv istället för i grupp och sedan gå med och köra på riktigt nästa termin. Det skulle nog kosta ungefär lika mycket men jag skulle förmodligen få in tekniken mycket bättre och sedan ha en schysst grund att stå på när jag börjar köra i grupp.