Träningsglädje

I mitt köksskåp står en oöppnad påse med kakaonibbs. Jag har inte vetat hur man bäst använder dem. Imorse kom jag på att jag kunde stoppa dem i smoothien och så fick det bli, trots att de var aningens gamla. Jag antar att kakaonibbs härsknar, precis som choklad och kaffe gör, men de smakade som kakaonibbs brukar så jag chansade ändå. Om antioxidanterna finns kvar vet jag inte, kanske tynar de bort ju äldre produkten blir? Nu när påsen både är öppnad och för gammal är det nog dags att skaffa lite nytt…

Smoothien gjorde jag på blåbär (massor), hallon (lite mindre), Holistic Reds, Holistic proteinpulver, Acaipulver och så kakaonibbsen från Go For Life. Hemma i Stockholm finns alla mina andra superpulver – jag ser fram emot att mixa lite fler smoothies nästa vecka!

Det har anlänt en massa båtar till Halmstad och det kan man ju tycka är roligt. Jag tog mig en powerwalk i området imorse och försökte se storheten i båtarna. Förmodligen är det jag som inte är intresserad av skepp och båtar. Har man sett ett av dem har man sett alla. Och skaldjursplatån som serveras i festivaltältet bredvid för 795 spänn är jag inte intresserad av. Inte heller att betala 50 spänn för att åka pariserhjul längst ut på kajen. Inte att betala för att dricka öl i plastmugg eller köpa ditten och datten. Jag är en urbota dålig festivalmänniska och det står jag för.

Det är kul att Tall Ships Races kommer till Halmstad (stans största evenemang ever) för det lockar säkert jättemycket folk och jag tycker att väl genomförda events är viktiga saker för en stad att satsa på – men jag tillhör verkligen inte målgruppen. På festivalområdet har man gjort sitt bästa för att få in det mesta av allt. Man kan titta på shackturnering, källsorterande hundar, lyssna på dragspelsmusik, ta sitt blodtryck gratis, titta på skateboardåkare på ramp, köpa sig biljetter för en kort seglats till havs, se på eldshow och lyssna till mer musik. Jag känner mig lite som tjuren Ferdinand som hellre sitter under min korkek.

Idag har jag en downday. Det är lite söndagskänsla på den här dagen. Kanske är det vädret. Eller att Grabben pyst iväg och skjuter fyrverkeri på en festival i Skåne. Eller så är det vardagsallvaret som smyger sig på. Det är ingen deppdag. Det är bara en downday. Jag knåpar ihop ett hejdundrande träningsupplägg till nästa vecka. Det blir mycket mängd – yogamängd! Och jag filurar lite på hösten.

Jag är inget fan av visionboards som ofta hyllas rent empowermentmässigt. Jag gillade heller inte mind maps när jag gick i skolan. Det blir för stökigt för min hjärna. Jag tycker bättre om listor. Amanda Schulman (som för övrigt är en helskön bloggare med distans till det mesta) tipsade om att göra halvårslistor och den tanken gillade jag – så jag har gjort en egen.

På min lista finns både det stora och det lilla med. Lite som en visionboard, men i ordform. Några punkter som handlar om vad jag vill göra, men också vem jag vill vara och hur jag vill ha det runt omkring mig. Nu hoppas jag att det blir you get what you wish for över det hela, men jag antar att jag måste göra en del av jobbet själv. Det första steget på vägen har jag redan tagit: insikten om vart jag vill.