Träningsglädje

Jag hade bra med energi i kroppen när jag sprang igÃ¥r. Att veta vad jag skulle äta innan, som matladd för att vara ”energihög” hela vägen, var klurigt. Skulle jag stoppa i mig extra kolhydrater (nÃ¥got jag gÃ¥r lÃ¥gt pÃ¥ annars), mer energi (nÃ¥got jag gÃ¥r lÃ¥gt pÃ¥ annars) eller hur skulle jag göra? Svaret blev pannkakstÃ¥rta. Eller pannkakspizza kanske det mer ser ut som.

Grunda en tallrik med 1 eller 2 pannkakor (det finns ekologiska färdiggräddade på Konsum) som du värmt i mikro och lägg på lufttorkad skinka (jag gillar den här typen av skinka eftersom den inte är insprutad med socker som vanlig skinka är), mozzarella (hittade för första gången ekologisk sådan!) och avokado. Och där var det klart. Smidigt va!

Jag kan också tänka mig att man kan variera toppingen med avokado och skagenröra eller bacon- och lökfräs! Eller det här receptet!

Jag har precis haft sÃ¥ otroligt r o l i g t pÃ¥ Söders gator. Det var ett fantastiskt lopp! Lite som att springa bredvid genom ett nöjesfält. Det kan ha haft lite att göra med att jag startade i samma startgrupp som maskeradlöparna och därför fick springa bredvid Super Mario, en humla, ett kräftkalas (!), en superlÃ¥ng SL-buss, fÃ¥ngar i randiga kläder och andra märkliga saker. Men det har ocksÃ¥ att göra med den fantastiska publiken längs med banan, musiken som spelades överallt – frÃ¥n spelmän till DJ’s och körer och jag vet inte vad.

Midnattsloppet i Stockholm 2011 var ett fantastiskt lopp och ett av mina bästa nÃ¥gonsin. Det var roligt nästan varje steg (med undantag för en liten, liten dipp precis när vi korsade Folkungagatan där vid Big Ben) och det kändes lätt och ledigt. Det var en helt annan Sara som sprang idag jämfört med i Falkenberg för nÃ¥gra veckor sedan. Jag tog en kilometer i taget och gav mig inte. Jag behövde knappt en kämpa med att kämpa – det kom ingen vägg, inga negativa tankar och det blev aldrig döjobbigt. Det var liksom bara roligt.

Den där utlovade peppen i backen som Nike utlovat gick det sisÃ¥där med. Min hanns tyvärr aldrig med och det var lite trÃ¥kigt. Men det var kul att läsa andras pepp och jag sÃ¥g min pepp till Lotta. Resten av den kilometern sprang jag och letade efter just Lotta – men jag sÃ¥g dig nog aldrig. Däremot träffade jag pÃ¥ Dessi innan loppet, och Fitnesscoachen – hoppas det gick bra för er! Tusen tack Nilla för att du hejade pÃ¥ mig!

Tack till Mia ocksÃ¥ för att du delat med dig av bra tankar under sommaren. Ett millopp bestÃ¥r rent mentalt av 3 km uppvärmning, 5 km snabbdistans och sÃ¥ 2 km spurt. ”SvÃ¥rare” än sÃ¥ är det inte.

Efter mÃ¥lgÃ¥ng firade jag med en cola och nu ska jag njuta lite av ett fantastiskt genomfört lopp. Jag har nog aldrig varit sÃ¥här nöjd efter ett lopp. Visst, det är en bit frÃ¥n pers – men jag har gigantisk potential. Jag var pigg även efter mÃ¥lgÃ¥ng sÃ¥ jag vet att det finns mer att ge. Jag är bara sÃ¥ himla nöjd över att jag orkade orka. Jag gav inte upp och jag kämpade hela vägen.

Träningsfabrikanterna bräcker varandra med slogan pÃ¥ slogan. Impossible is nothing. Just do it. Exhaustion is beautiful – den senaste jag sprang pÃ¥ hos Asics AYAMi. Är detta nÃ¥got som är unikt i modesammanhang? För träningskläder är väl en form av mode, right? Jag har inte hört nÃ¥gon särskilt minnesvärd slogan, eller payoff, i samband med Tiger, Dagmar, Ida Sjöstedt, Filippa K eller nÃ¥gon annan. Har ni?

Hur som helst, när jag var inne på Stadium igår så såg jag några plagg från höstens Asics AYAMi. Inne på den Nederländska sajten finns desto mer. AYAMi känns halvgalet och roligt. Mitt lag under VårRuset fick några plagg från vårens Asics AYAMi att springa i och dessa tights och den här t-shirten är 2 stora favoriter i min träningsgarderob tack vare funktionalitet och passform. Såhär ser mina höstfavoriter ut: