Pannkakstårta

Jag hade bra med energi i kroppen när jag sprang igår. Att veta vad jag skulle äta innan, som matladd för att vara ”energihög” hela vägen, var klurigt. Skulle jag stoppa i mig extra kolhydrater (något jag går lågt på annars), mer energi (något jag går lågt på annars) eller hur skulle jag göra? Svaret blev pannkakstårta. Eller pannkakspizza kanske det mer ser ut som.

Grunda en tallrik med 1 eller 2 pannkakor (det finns ekologiska färdiggräddade på Konsum) som du värmt i mikro och lägg på lufttorkad skinka (jag gillar den här typen av skinka eftersom den inte är insprutad med socker som vanlig skinka är), mozzarella (hittade för första gången ekologisk sådan!) och avokado. Och där var det klart. Smidigt va!

Jag kan också tänka mig att man kan variera toppingen med avokado och skagenröra eller bacon- och lökfräs! Eller det här receptet!

Midnattsloppet i Stockholm 2011

Jag har precis haft så otroligt r o l i g t på Söders gator. Det var ett fantastiskt lopp! Lite som att springa bredvid genom ett nöjesfält. Det kan ha haft lite att göra med att jag startade i samma startgrupp som maskeradlöparna och därför fick springa bredvid Super Mario, en humla, ett kräftkalas (!), en superlång SL-buss, fångar i randiga kläder och andra märkliga saker. Men det har också att göra med den fantastiska publiken längs med banan, musiken som spelades överallt – från spelmän till DJ’s och körer och jag vet inte vad.

Midnattsloppet i Stockholm 2011 var ett fantastiskt lopp och ett av mina bästa någonsin. Det var roligt nästan varje steg (med undantag för en liten, liten dipp precis när vi korsade Folkungagatan där vid Big Ben) och det kändes lätt och ledigt. Det var en helt annan Sara som sprang idag jämfört med i Falkenberg för några veckor sedan. Jag tog en kilometer i taget och gav mig inte. Jag behövde knappt en kämpa med att kämpa – det kom ingen vägg, inga negativa tankar och det blev aldrig döjobbigt. Det var liksom bara roligt.

Den där utlovade peppen i backen som Nike utlovat gick det sisådär med. Min hanns tyvärr aldrig med och det var lite tråkigt. Men det var kul att läsa andras pepp och jag såg min pepp till Lotta. Resten av den kilometern sprang jag och letade efter just Lotta – men jag såg dig nog aldrig. Däremot träffade jag på Dessi innan loppet, och Fitnesscoachen – hoppas det gick bra för er! Tusen tack Nilla för att du hejade på mig!

Tack till Mia också för att du delat med dig av bra tankar under sommaren. Ett millopp består rent mentalt av 3 km uppvärmning, 5 km snabbdistans och så 2 km spurt. ”Svårare” än så är det inte.

Efter målgång firade jag med en cola och nu ska jag njuta lite av ett fantastiskt genomfört lopp. Jag har nog aldrig varit såhär nöjd efter ett lopp. Visst, det är en bit från pers – men jag har gigantisk potential. Jag var pigg även efter målgång så jag vet att det finns mer att ge. Jag är bara så himla nöjd över att jag orkade orka. Jag gav inte upp och jag kämpade hela vägen.


AYAMi

Träningsfabrikanterna bräcker varandra med slogan på slogan. Impossible is nothing. Just do it. Exhaustion is beautiful – den senaste jag sprang på hos Asics AYAMi. Är detta något som är unikt i modesammanhang? För träningskläder är väl en form av mode, right? Jag har inte hört någon särskilt minnesvärd slogan, eller payoff, i samband med Tiger, Dagmar, Ida Sjöstedt, Filippa K eller någon annan. Har ni?

Hur som helst, när jag var inne på Stadium igår så såg jag några plagg från höstens Asics AYAMi. Inne på den Nederländska sajten finns desto mer. AYAMi känns halvgalet och roligt. Mitt lag under VårRuset fick några plagg från vårens Asics AYAMi att springa i och dessa tights och den här t-shirten är 2 stora favoriter i min träningsgarderob tack vare funktionalitet och passform. Såhär ser mina höstfavoriter ut:



Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!