Träningsglädje

JodÃ¥, klart jag vägde mig när jag kom hem. -2,4 kg. En klapp pÃ¥ axeln är jag värd, även om jag vet att första veckan alltid är rätt enkel. Det är kolhydraterna som lämnar kroppen och som tar med sig vätskan. Vi PCOS:are har en enorm förmÃ¥ga att binda väldigt mycket vatten när vi äter kolhydrater vilket gör att vikten kan fluktuera lika väldigt mycket under en given tid. Samtidigt är det motiverande att se stora siffror pÃ¥ vÃ¥gen – även om jag vet att man inte kan tappa sÃ¥här mycket i fettvikt per vecka.

Veckan som varit har inte varit speciellt svår. Jag har ätit väldigt mycket ute och olagad mat eftersom jag inte tycker att det 1) är så inspirerande att laga mat till bara mig och 2) inte tycker det är så inspirerande att laga mat i minikök. Luncherna har jag köpt ute och middagarna har jag mest blandat ihop.

Personligt tycker jag att det är svÃ¥rare rent praktiskt och motivationsmässigt att äta ”low kcal” än ”low carb”. Äter man enligt den senare teorin kan man äta ute pÃ¥ de flesta ställen (med undantag för de allra billigaste som verkar fokuserar pÃ¥ dÃ¥liga kolhydrater…). Det är bara att välja sallad till oxfilén och den hemslungade bearnaisesÃ¥sen till exempel. Latte kan man dessutom dricka lite nu och dÃ¥, trots att den skälls ut lite titt som tätt i kvällspressen som en fett- och kaloribomb. Be att fÃ¥ den gjord pÃ¥ lätt- eller mellanmjölk (helst eko sÃ¥klart) sÃ¥ fÃ¥r du lite extra d-vitaminer.

Jag har inte räknat kalorierna under den senaste veckan men däremot försökt att minimera kolhydraterna – ibland har jag gjort undantag men dÃ¥ försökt göra bra sÃ¥dana. Jag äter i regel 3 gÃ¥nger per dag och kan ibland göra undantag för en latte – eller när det sociala kräver annorlunda. SÃ¥här har det ungefär sett ut:

Jag minns precis var jag var när jag nåddes av beskedet om 9-11 i NYC, och jag kommer förmodligen alltid att minnas var jag var när jag hörde om attentaten i Norge. Norge liksom, av alla länder. Ofattbart!

Det var ett rumänskt flygbolag som fraktade mig hem till Halmstad i Skyways namn och det kändes rätt bisarrt. Ombord serverades glassbÃ¥tar av rumänsk personal och i stolsfickan lÃ¥g en rumänsk tidning och jag ville hem sÃ¥ snabbt som möjligt. Sista jobbdagen har varit allt annat än lugn. Men nu är den ändÃ¥ här – semestern – vars känslor jag tar in samtidigt som nyheterna frÃ¥n Oslo.

När jag landat gick jag loss inne på Ica Maxi i Flygstaden och köpte allt jag ville ha och lite till. Grabben tyckte det blev dyrt. Jag tyckte det var underbart. När vi kom hem stack han ut och sprang och jag fixade middag. Tack till dig (jag minns inte vem dumt nog!) som tipsade mig om laxhamburgare med världens godaste sås!

Istället för burgare gjorde jag laxbiffar som jag serverade till sallad, men den goda såsen behöll jag precis som jag fått den beskriven för mig: creme fraiche blandat med bostongurka. Laxbiffarna är lika enkla som såsen: mixa lax så att det blir färs, blanda i lite ägg och de kryddor du vill ha och stek på lagom värme. Min sallad bestod av blandad sallad, jordgubbar, gurka och mozzarella. Citronen blev pricken över i. Voilá!

Precis i detta nu checkar jag ut från jobbet och in på semestern. Visserligen inte en jättelång sådan, men jag litar på att forskningsresultaten är riktiga i att man gör rätt i att sprida ut den. Så nu lämnar jag storstan och alla turister som är här, för särskilt många Stockholmare är det då inte, och åker söderut. Det är nästan så att det kittlar i magen av förväntan trots att jag liksom bara ska åka hem.