Träningsglädje

Sommarhyllningarna haglar i min Facebookfeed. Det äts jordgubbar och det premiärbadas. Själv har jag fyndat lite träningskläder på TeamSportia Halmstad och solat näsan på gården på Espresso House.

Tidigare i morse var vi ute på en morgonpromenad. Vi skulle egentligen sprungit men mitt skulderbladonda som legat och gnagt sedan veckan innan Åre slog ut i full blom efter gårdagens cykling. Jag minns inte om jag bloggade när det var som värst för ett gäng år sedan men det är som nackspärr fast det sitter lite längre ner, strax ovanför skulderbladen.

Framåt eftermiddagen låg jag och sov i soffan på världens bästa balkong som tillhör världens bästa lägenhet. Vi vill egentligen inte sälja den – och kanske är det ett tecken att ingen verkar vilja köpa den…

Det finns ett antal faux pas inom cyklingen. Att inte ha likadana flaskor på cykeln till exempel – eller att få olja från kedjan på benet. Att cykla i linne – eller att ha glipa mellan tröja och byxa. Säkert finns det ett gäng till, och kanske bröt jag mot några regler idag. Råkade få olja på benet redan från början och gnuggade nervöst bort det med vatten från flaskan (jag hade 2 likadana – såklart). Glömde bort hur växlarna funkade och ringde min cykelcoach i panik efter 5 km. Men förutom allt det där, så gick årets premiärcykling rätt så bra. Jag minns inte hur många pass jag cyklat totalt i mitt liv. Kanske är det någonstans mellan 5 och 7. Jag hoppas att tröskeln att ta sig ut blir lägre för varje gång jag cyklar. Just nu är den rätt hög – så det tog 2 timmar för mig att komma iväg. Den mesta tiden spenderade jag med att fundera på att jag borde komma ut. Himla ineffektivt.

Jag har ingen koll på vad cykelreglerna säger om fika och sådär. Hur lång måste rundan vara för att man ska få göra fikastopp? Jag tog paus efter 32 km. Då hade jag cyklat från Halmstad till Laholm via Mellbystrand. Vägarna var tokfina med undantag för en bit av Ginstleden som verkligen inte passade för en racer. Det var en liten, liten asfaltsväg som gick genom strandskogen och spruckit på rätt många ställen.

I Laholm snurrade jag runt ett tag för att hitta centrum. Det där lilla torget – är det centrum? Det var här jag hittade uteserveringarna så jag slog mig ner med en rabarberpaj, en fanta och chaite med skummad mjölk. Det finns mycket som är roligt med att cykla: medvind, långa flacka utförslöpor – och så fika.

Efter fikat så var det bara hemvägen kvar. Jag valde lite alternativa vägar förbi Veinge och hittade snart en skylt mot Halmstad. 28 km senare var jag hemma! Cykeln (han heter fortfarande Rulle) har nog gått 40 mil nu tror jag, men har fortfarande inte fått punka. Den dagen – den sorgen.

Jag sitter och äter god rabarberpaj på torget i Laholm. Håret ser förmodligen inte klokt ut och Laholmarna stirrade nog på min rumpa när jag försökte välja fik – men med tanke på de fina vägarna borde de vara vana vid människor i full cykelmundering. Ja, äntligen har jag kommit ut på en liten cykeltur!