Träningsglädje

En gång i mellanstadiet vann jag ett pepparkakshus på en julmarknad. Färdigbyggt och klart! Sedan dess har det inte blivit så mycket vinster.

Jag är begåvad med rätt mycket men ingen sådan där vinnarskalle som lämpar sig för fysiska prestationer. Förrän nu då. I våras vann jag i boule (okej, inte så himla fysiskt) och igår kom jag längst på en cykel på en given tid på ett företags sommarfest (synd att det inte är någon ”riktig” gren). Segerns sötma är söt (man får vara glad för det lilla) så idag stoltserar jag med ett armband från Bianchi. Synd att jag inte vann en cykel…

Det är lite mycket just nu. Lite för mycket ad hoc liksom. Sådant som bara blir – och sådant man så gärna vill göra. Imorgon är vi ett gäng som åker ner till Torekov och tränar – och andas ut (spa:ar, umgås och äter god mat). Jag tror det kan behövas för många av oss. Men innan dess är det en del som ska roddas med. Sponsorpaket ska hämtas ut och fraktas runt och logistiken ska liksom funka. Samtidigt som jag jobbar, tränar och tvättar svettiga träningskläder. Meck meck. Stress stress.

Imorse hann jag med att träna med Magnus. Kände mig lite matt efter gårdagens bikram och otroligt törstig. Glömde som vanligt bort att ta med mig vattenflaskan men sippade duschvatten medan jag tvättade håret i duschen efteråt och funderade på vad som är den värsta känslan som kroppen kan framkalla (med undantag från skador och sådant). Är det värre att vara supertörstig än att vara superkissnödig till exempel? Superhungrig eller supermätt?

Ikväll ska jag och Grabben träffa kompisar vi sällan träffar, gå på sommarfest, tvätta de sista kläderna vi behöver och torktumla de som redan är tvättade, hämta ut paket på ICA innan de stänger, transportera lite andra paket hem från kontoret, packa och helst sova innan klockan 22. Eller midnatt.

Kungsgatan. Lika stressig som jag känner mig.

Jag lurade iväg Ella på ett pass Bikramyoga ikväll – men det blev nog värre för mig än vad det var för henne. Hon såg ut att fixa en lite extra lång och lite extra varm Bikramklass på ett förträffligt sätt för att vara första gången (vilket ofta är en chock) medan jag hade min värsta Bikramupplevelse ever. Dålig förberedelse är nog nyckeln – eller dålig vattenladdning och lite mycket stress under dagen för att vara konkret. Det blev mycket savasana under den här klassen…

Jag har gått rätt mycket på Bikramyoga förut – dels har jag gått en helgworkshop (rekommenderas för att få full förståelse för Bikramyoga som yogaform och varför man gör vissa grejer) och så har jag haft kort på DuCalme i Vasastan (en grym yogastudio som jag inte vill gå till på grund av ägarens dumma uttalande kring acne för något år sedan) och även yogat på Perfection när de huserade i andra lokaler.

Det var just Perfection vi var på idag och det var mitt första besök i deras nya studio. Det är ingen höjdarlokal eftersom utrymmet är trångt och lite spartanskt (med undantag för det stora rummet bredvid salen som jag inte riktigt förstår vitsen med) – men kanske ska det vara så när det handlar om Bikram. Just den aspekten tog inte den där grunläggande workshopen upp faktiskt. En grej jag inte heller är ett fan av när det gäller Bikram är den bistra attityden. Det är lite no mercy över Bikram. Man får absolut inte lämna rummet till exempel, då får man hellre värmedåndimpen i savasana. Hade HotMojo funnits i Stockholm hade det varit klockrent, men nu får det bli lite Bikram. Yinyoga i Bikramvärme hade varit perfekt – om det finns i USA så borde det ju finnas även här inom kort.