Träningsglädje

Kroppen är rätt lustig. Jag vaknade morse och kände mig stelare än vanligt i ryggen. För mjuk säng kanske, vad vet jag. Redan efter 5 kilometers löpning skrek tÃ¥rna av nervkläm och jag kände mig seg i benen. När jag sprang lite senare sÃ¥ sa inte tÃ¥rna ett ord och benen kändes relativt pigga. De knappa 6 kilometer jag sprang i eftermiddags var de snabbaste 6 kilometrarna pÃ¥ dagen – och de 18.5 jag sprang pÃ¥ förmiddagen var de jobbigaste och de lÃ¥ngsammaste. SÃ¥ det blev med andra ord inte 53. Det blev 24.5 vilket knappt är hälften. Men det gör mig inte sÃ¥ mycket. Jag är nöjd med att det är det längsta jag sprungit sedan 2009? Dessutom är jag pigg i kroppen vilket betyder att jag kan springa morgon.

Jag och Grabben vaknade tidigt. Vi körde varsin bil de 53 kilometrarna frÃ¥n Skanör till Skivarp, lämnade kvar en bil och körde tillbaka den andra. 53 kilometer är inte sÃ¥ lÃ¥ngt – men nästan 11 mil innan frukost en tidig lördagsmorgon är väldigt lÃ¥ngt. SÃ¥ SkÃ¥ne, om det var nÃ¥gon som körde racing mellan Ã¥krarna medan alla sov sÃ¥ var det jag. FörlÃ¥t.

Frukosten åts i all hast och det blev inte direkt någon vila innan vi började springa. En kvart för att fylla på löparryggsäcken typ. Hållet satte sig på märkliga ställen redan på en gång men det var inte värre än den 5 kilometer långa raksträcka som tog oss ut ur Skanör. Jag tycker 200 meter raksträcka är så långt att jag avlider av tristess så att jag överlevde 5 kilometer är ofattbart. Det var tur att det var folk framför så att jag inte behövde blicka ut mot grusvägshorisonten som aldrig tog slut.

Det var däremot fint att springa längs med havet en sväng. PÃ¥ ett ställe bredde sandstranden ut sig med smÃ¥ bodar som trängdes bredvid varande och solen skrattade i havet. Sedan blev det fler raksträckor – med motvind. Och dÃ¥ var det inte sÃ¥ himla kul längre. Motvind är värre än raksträckor och kombinationen raksträckor och motvind fÃ¥r mig ur spel direkt. SÃ¥ när Mary föreslog att vi skulle Ã¥ka och hämta bilen, Ã¥ka till Skivarp och sedan springa för att möta upp gänget sÃ¥ tyckte jag att det lät som en bra idé. Vid den tidpunkten hade vi nÃ¥tt Trelleborg. Halvmaradistansen lÃ¥g nÃ¥gonstans i centrum – men den skippade vi. Vi var i ingenmansland, i ett villaomrÃ¥de helt utan människor sÃ¥när pÃ¥ en man som klippte gräs som sa att vi missat starten. Han syftade pÃ¥ Kustloppet som startat i Trelleborg en halvtimme innan. Men vi väntade pÃ¥ en taxi för att Ã¥ka tillbaka till bilen.

Om ni undrar hur många väskor som går in i en Mini Cooper så är svaret fler än 15. Då får man dessutom plats med 3 människor. Vi mötte upp gänget vid 30 km och tog med oss Carina för att åka till Smygehuk och sitta i solen en stund. Det där med lunch hade jag helt glömt bort. Jag hade delat en Runekaka och sippat i mig en tredjedels gel under löpningen så jag försökte i alla fall få i mig energi även om det förmodligen inte var tillräckligt? I Smygehuk åt jag en bakelse på räkor och skagenröra och vi satt en stund i lä i solen tillsammans med knutteåkare. Det var fint.

På vägen från Smygehuk till Skivarp hoppade jag ur bilen och sprang de sista kilometrarna hem tillsammans med Carina. Vi hade ett hundratal meter då vi fick både nedforslat och medvind och det var fint. Annars är det sant som de säger att det mest blåser motvind i Skåne…

Status efter dagens löparturer är att ryggen känns bättre än morse, jag kände inte av hälen alls och vaderna är mest trött på kroppen. Fast det är i hård konkurrens med ögonlocken.

Alla!

Nästan alla!

Grabben och jag!

Inte konstigt att motvinden känns typ hela tiden.

Benet, Grabben och Therese!

Grabben, Mary och Charlie!

Mary och väskorna!

Carina och Mary!

Världen ligger för dina fötter!

Jag kom också springandes till Skivarp!

Carina, jag och Mary!

Vi är i Skaune och har precis ätit vÃ¥r första 4-rätters för helgen. Förrätten pÃ¥ lax var godast! Vi har druckit God Lager och ett glas skumpa ocksÃ¥. Det är fint med kolhydrater i vissa lägen. Kanske brukar den vanlige lÃ¥ngskubbaren äta lite mer (och andra former) kolhydrater än en öl och potatispuré till lammet, men jag har ju Runes Energikakor imorgon… jag har rätt mycket gels ocksÃ¥. Mums.

Det är intressant att reflektera över de där valen. Det gick fint pÃ¥ frukosten igÃ¥r. DÃ¥ hade jag visserligen inte ens kommit pÃ¥ det – mycket av mina tankar formas och bearbetas medan jag skriver inläggen, även om själva fröet sÃ¥tts tidigare.

Lunchen gick ocksÃ¥ bra. Det var i och för sig inte mycket till lunch eftersom jag Ã¥t sÃ¥ himla mycket frukost sÃ¥ sent – men det blev en Nuts about you-smoothie frÃ¥n Blueberry. Jag försökte välja den matigaste varianten eftersom det var en slags mellanmÃ¥lslösning.

NÃ¥gon timme senare, vid 14, var det avtackning av en kollega pÃ¥ jobbet och här reflekterade jag inte alls över vad jag stoppade i mig sÃ¥ jag Ã¥t en kanelbulle. Hade jag tänkt till hade jag inte ätit den – men jag glömde bort att jag skulle tänka! Att ens komma ihÃ¥g att tänka till är lärdom nummer 1.

Klockan 17, efter jobb och träning, blandade jag ihop en sallad. Ruccola, isbergssallad, cocktailtomat, gurka, bondbönor, tonfisk, ananas, fetaost, ägg och gojibär. Jag gjorde en dressing på creme fraiche och grekisk salladskrydda. Ett bra matval! Jag tänkte till och det gjorde att jag var sugen på bra energi.

Lite senare, vid 21.30, blev det 1 glas Prosecco och 1 bit kladdkaka. OcksÃ¥ ett bra val pÃ¥ det stora hela (förutom tidpunkten pÃ¥ dagen) – inte för vad den innehöll (socker) men för vad den betydde. Kladdkakan bakades av min bror för att fira att min andra bror äntligen kom hem frÃ¥n sin säsong i St Anton och vi samlades hela familjen för en stund. Men kladdkakan gör den där kanelbullen tidigare pÃ¥ dagen mer onödig…

Jag ska fortsätta med det här tänket lite till. Jag tror jag gillar det. Det får mig att vilja äta rätt saker och styr in tanken åt rätt håll.