Träningsglädje

Det blev Nike för nästan hela slanten ikväll: skor, tights, topp, jacka – och så klockan förstås! Jag kombinerade det gula (jacka och skor) och rosa (topp och skor) med ett par knallgula sleeves från Zensah som jag köpte i Boston och så sport-bh:n ”Run” från Shock Absorber i vitt. Man kan ju inte ha färg på precis vartenda plagg…

Det var mörkt och alldels vårhärligt när jag stack ut i sällskap med Grabben vid 21-snåret. Visserligen lite kallare än igår, men girig vill ju alltid ha mer. Jag höll noga koll på klockan medan jag sprang och förundrades hur trött jag plötsligt kände mig när klockan besviket visade 6.30 min/km – och hur pigg jag kände mig sekunden efter när jag insåg att jag kollat fel och att den faktiskt visade 5.30…

Idag sprang jag bara med själva klockan (som har GPS från TomTom) men man bör också ha det lilla chipet i skon (som kommer med) som en back up de gånger GPS:en inte uppfattar signalen. Då krävs det att man har skor med Nike+ så att man kan ha chipet någonstans, och det har jag i och för sig, fast bara 1 eller 2 par. Hur pass hög kvalitet TomToms signal har jämfört med Garmin vet jag inte – men det skulle vara kul med någon slags jämförelse. Jag som inte sprungit med GPS förut tyckte att farten skiftade rätt rejält men jag kan ha en tendens till att springa olika fort väldigt ofta också…

Innan jag var ute och sprang läste jag ikapp de bloggar jag missat under semestern. Michaelas blogg har seglat upp som en favorit, jag gillar den torra humorn mellan raderna. Och musiktips som detta till exempel.

I eftermiddag säger jag upp mitt medlemskap på Balance. För att göra en lång historia kort så fick jag ett mail från någon sälj- och serviceansvarig på Balance för några veckor sedan som hört att jag klagat på något. Han ville få det bekräftat så jag mailade och sade vad det gällde och länkade till både mitt klagoinlägg och mina hyllningsinlägg. Jag fick inget svar. Däremot fick jag en kommentar på samma inlägg vid ungefär samma tidpunkt som jag fick mailet, vars ip-nummer jag spårade till Balance, och den kan ni läsa här. Visst låter det som att den som kommenterar (”Micke”) är kund på Balance?

Jag mailade till sälj- och serviceansvarig och tyckte att det var konstigt att Balancepersonal kommenterar på bloggar utan att uppge vem de är. Det mest grundläggande kommersiella aktörer som agerar i sociala medier bör vara uppmärksamma på är att det är transparent. I många fall kan det vara bra med en policy om hur man ska agera i sociala medier också…

I alla fall. Efter mitt mailskickande fick jag en kommentar från Balancechefen. Han bad om någon slags ursäkt(?) och uppmanade mig att ringa eller maila, så jag gjorde det. Men vet ni vad, jag fick inget svar nu heller! Så tills vidare tar jag paus från Balance. Att träna där känns inte speciellt roligt. Jag gjorde både sälj- och servicepersonen och den andra Balancepersonen uppmärksam på att jag, trots min kritik, faktiskt skrivit en hel del bra om Balance också. Jag är ärlig – inte gnällig.

Så nu går jag vidare, glad och gymlös. Jag har ingen brådska att signa upp mig på något nytt ställe. Var jag väljer att träna beror på var vi köper lägenhet och vilka gym som öppnar var under nästkommande månader. Jag är lite nyfiken på Sportlife i city faktiskt (ja Soffan, du hörde rätt!) men kan också tänka mig ett Friskiskort (återigen, beroende på var vi bor). Tills vidare ska jag träna lite andra grejer. Jag tänkte lägga upp den perfekta träningsveckan såhär:

• 3 löppass (ett långpass, en snabbdistans/intervaller/fartlek och en vanlig distans)
• 1 rörlighetspass (låter lite diffust va?)
• 2 yogaklasser
• 1-2 styrkepass

Man kan sammanfatta planen som yoga och löpning. Jag vill ta det lugnt med löpningen och även om jag vill bli snabbare känns det som att just snabbhetspassen sliter mest, därför blir det bara ett sådant pass per vecka. Max. Det ligger rätt mycket fokus på yoga (för att vara mig) men jag sneglar lite på Sporty Spice och ska försöka gasa på lite på yogan. Det skulle kännas fint att utmana mig med 1 jobbigt yogapass per vecka och sedan lägga på 1 klass till som bonus. Yinyoga räknas inte in här – däremot ser jag det som rörlighetsträning. I rörlighetsträningen ingår också en längre tid av enbart stretch och prehab.

Styrketräningen är än så länge mest ostrukturerad i mitt huvud. Kanske får jag gömma mig i en skogsdunge under en powerwalk och köra lite cirkelträning – även om det finns en uppenbar risk för åskådare. Eller så får jag springa till ett utomhusgym och träna där. Det finns ju ett gäng sådana: Gärdet (nära), Söder (långt bort) eller Björkhagen (långt bort). Jag är trots allt inget fan av att träna till publik. Men jag tror att min plan kan bli rätt bra ändå. Mest nöjd är jag över yogabeslutet.

Så snart vi kom hem luftade jag och Grabben våra Adidas Marathon 10. Grabbens i modell äldre. Mina i modell sprillans nya. Jag tycker i och för sig inte att de ser ut som löparskor – mer som retrosneakers. Idag fick de följa med på en promenad till Djurgårdsbron för att äta glass i solnedgången men till nästa gång kanske jag ska passa på att springa i dem också. Enligt Grabben är de rätt lika Asics DS Trainer i vikt men uppbyggda på ett mer neutralt sätt. Själv kan jag inte riktigt jämföra – DS Trainer är en pronationssko så jag har aldrig sprungit i dem – men Marathon 10 känns som en väldig ”slick” mängdsko (fast det ska man se upp med eftersom den är lätt) och lite mer än bara en lättviktssko (jämfört med t.ex. Nike Free eller Kiss This-skon från Saucony).

Jag funderar på att ha 2 par skor med mig ner till Skåne i helgen men har inte bestämt mig för vilka. Saucony Triumph är givna – men vilka ska bli det andra paret?