Träningsglädje

Jag har varit på OmYoga för att att träffa och se lite på Felix Lancelot som är grym på Slowemotion. Innan jag gick dit visste jag knappt var det var och jag fick inte riktigt kläm på det medan jag var där heller men här finns ett klipp på Felix Lancelot från en VM-invigning (i friidrott ser det ut som).

Enligt hemsidan är Slowemotion en rörelseform som ökar ditt kroppsliga och känslomässiga medvetande genom rörelser och övningar i ultrarapid. Man övar upp både yttre och inre balans och ska bland annat få stärkt karisma och lite annat på köpet. Men jag tror inte att jag gav det tillräckligt med tid och engagemang ikväll. Klassen hölls på fantastiska OmYoga men de andra som var där var en rätt homogen grupp både vad gäller ålder (läs: 50+) och klädsel (läs: jeans) så det var jag som stack ut. Slowemotion kan nog vara häftigt, men det krävs lite mer av mig och även av omgivningen för att jag ska gå all in. Det är inte jätteenkelt.

Klassen ikväll handlade mycket om att ha armarna uppsträckta ovanför huvudet och för att både bli så lång som möjligt och ha ordentlig tyngd i fötterna. Det är rätt häftigt vilka känslor man kan frambringa i kroppen genom att bara vara och bara fokusera. Mindre häftigt är hur det känns i hjärtat ibland när jag har armarna ovanför huvudet sådär. Känslan var precis som när jag fick det jag upplevde som hjärtstresskänslor när jag åkte tunnelbana hem efter jobbet om kvällarna när jag bodde i Kanada. Lite som att hjärtat får panik. Jag har länge sagt att jag ska kolla upp mitt hjärta och eventuell arytmi eller vad det nu kan vara. Och jag är tyvärr lite korkad för just det där skrev jag för ett halvår sedan. Måste. verkligen. ta. tag. i. det. där!

Om ni undrar så har jag inte kunnat bestämma mig om gym i Stockholm. Jag tittar tillbaka på det här inlägget och har inte riktigt bestämt för mig vad jag värderar högt. Är det känslan av lyx eller är det att kunna välja bland hur många gruppträningsklasser som helst? Är det absolut bäst läge eller är det något annat. Jag vet inte riktigt. Men jag har kommit på en sak: Balances strategi om att erbjuda medlemskap utan bindningstid är briljant. När man inte riktigt vet så är det just friheten man behöver. Det är på grund av den där ettårslåsningen som de andra gymmen envisas med som jag inte vågar bestämma mig!

Om fler kedjor erbjöd träning utan bindningstid hade jag lätt kunnat shoppa loss på flera olika ställen under mer träningsintensiva perioder. Nu vet jag inte vad jag ska göra och obeslutsamheten gör att jag skjuter beslutet på framtiden samtidigt som jag längtar efter att kunna strukturera upp träningen. Frustrerande är bara förnamnet.

När man inte kan bestämma sig är det klassiska receptet att göra listor på fördelar och nackdelar. Nedan finns min lista. Som ni ser borde Balance vinna alla kategorier! Men några enstaka känslomässiga saker gör att jag inte nappar på Balance, bland annat en receptionist eller medlemsansvarig som inte hade koll på att jag skulle få den biljett jag skulle ha. Några av er som läser förstår nog inte hur detta kan påverka mig så starkt och tycker att jag är supertöntig, andra vet precis. Ni som gått lite säljutbildningar eller har koll på annan beteendevetenskap förstår att människor påverkas olika. Jag är i många fall en ”Hanson” – jag köper på känsla.

SATS

Bra: Finns på många ställen, många vänner tränar där, bra gruppträning.

Dåligt: Det är för mycket bland redskap och omklädningsrum som inte funkar, galen kö till gruppträningen, bindningstid.

WORLDCLASS

Bra: Finns på ställen som skulle funka geografiskt, bra gruppträning.

Dåligt: Schwinncyklar, bindningstid.

FRISKIS:

Bra: Priset, utbud av allroundträning.

Dåligt: Ligger lite fel rent geografiskt.

SPORTLIFE:

Bra: Bra gruppträning, många nya anläggningar planeras.

Dåligt: Lite oinspirerande konditionsträningsmiljö på de anläggningar som redan finns.

BALANCE:

Bra: Rolig gruppträning, geografiskt läge, ingen bindningstid.

Dåligt: Personalen var lite nonchig, inte helt säker på om jag gillade miljön.

EXKLUSIVA GYM (t.ex. EXCLUSIVE TRAINING OCH UCSP):

Bra: Aldrig trångt, lyxkänsla, geografiskt läge.

Dåligt: Osäker på om jag trivs med ensamträning, ingen gruppträning, bindningstid.

MarathonMia kom med vår i en liten kruka när vi sågs på WorldClass Nybroplan lite senare än tänkt. Fast egentligen kom hon dit alldeles lagom, jag hade precis fixat platser till boxklassen som Mia själv föreslagit att vi skulle gå på och nu behövde vi knappt ens vänta på att instruktören skulle komma. I ett tidigare liv måste hon ha varit boxare för hon kan både namn på slag och teknik men jag kan inte påminna mig själv att ha läst särskilt mycket om boxning i hennes blogg?

Jag och Mia är lite varandras motsatser vad gäller vissa aspekter (läs: tävlingsinstinkt) och under passet befann jag mig helt plötsligt i en tävling. Vi körde olika slagkombinationer som fokuserade på snabbhet och naturligtvis skulle hon och jag vara klara först. Det ”pris” vi vann var att vi fick köra höga knän lite längre. Jo jag tackar.

Egentligen var jag inte alls på WorldClass för att köra box utan planen var ett BodyBalancepass för Jessica. Boxen blev en bonus. Och egentligen var det inte riktigt tänkt att jag skulle träna BodyBalance heller, för jag skulle ju bara träffa Åsa och Jessica på kvällen men så hade Jessica sin klass och då var det ju lika bra att jag också gick på klassen. En till bonus som jag mest såg som ett litet undantag. Jag brukar inte hoppa högt när det vankas body balance. Jag har nog gått på lika många body balancepass som jag har pekfinger på vänsterhanden och det var en himla knepig koreografi den gången. Men idag var det ju riktigt bra. Synd att det snart kommer en ny release – den här kan jag tänka mig att köra igen.

Ett vårtecken! Och om ni undrar över rubriken så stämmer det inte riktigt. Vi var ju faktiskt 4. Men hur bra låter ”Fyra krigare?”.