Träningsglädje

Varje dag fram till jul, och några dagar till, öppnar jag en lucka som berättar lite mer vem personen bakom den här bloggen än. Svaret på dagens luckfråga är inte direkt något stort avslöjande. Jag skriver nämligen om det rätt ofta. Vad ger träningen mig?

Till skillnad från många andra är det inte tävlingsmomenter jag är ute efter i min träning. Jag kunde inte bry mig mindre om vem som kommer först, vem som lyfter tyngst eller vem som i en viss situation och en viss dag är bäst enligt en definition som ofta handlar om tid. So what? Jag är så pass anti tävlingsmomentet att jag inte gillar den sortens gruppträningspass där någon faktiskt kommer först.

Det träningen ger mig är upplevelsen. Yoga och löpning ger mig ungefär samma typ av upplevelse: ett obeskrivligt lugn och en härligt mjuk känsla av lycka. Det är sådana upplevelser jag är ute efter! Spinning ger mig en möjlighet att tokfokusera och känna mig odödlig. Det ger stärkt självförtroende och självkänsla. Till exempel.

Jag är medveten om att många tycker att träningen inte kan vara rolig jämt. Jag håller med. All träning är inte rolig. Det tycker inte jag heller. Men det slutar nästan alltid med någon slags glädje ändå. Känslan efter ett pass man inte alls var motiverad inför är riktigt skön. Det gäller bara att välja rätt pass för rätt tillfälle – den typen av valfrihet är en lyx för mig som inte tränar för ett prestationsbaserat mål. För mig är resan viktigast. Det är därför jag tränar.

Ikväll sprang jag intervaller på bästa löpbandet på gymmet. Det där som man springer liiite snabbare på jämfört med de andra banden. Ja, vissa löpband är mer lättsprungna!

10 enminutrare blev det och ett rätt skönt intervallpass på totalt 30 minuter. Jag kan konstatera att trots min ofrivilliga löparfrånvaro på nästan 6 månader så är löparkonditionen där. Lätt som en plätt kändes det. Så jag drog på lutningen till 10%. Då. blev. det. jobbigt!

Jag avslutade med bröst- och axelstyrka och benstretch. Är otroligt nöjd med att jag höll dem i 2 minuter var. Och så är jag otroligt nöjd över att vi tog omvägen förbi Hemköp, köpte en stor påse fransbröd och matade änderna vid Nissan. De var så hungriga att de sprang emot oss och nästan hoppade upp i famnen. När vi delat ut alla brödskivorna så rättvist vi kunde slängde vi påsen i närmsta sopkorg. När jag öppnade locket låg där fullt med tomma påsar från Skogaholms, Pågen och en massa andra brödfabrikanter. Antingen är änderna väldigt glupska eller så kräver de helt enkelt mycket mat. Halmstadbornas välvillighet är det däremot inget fel på!

Jaha. Så var det advent igen – och vi är hemma i Halmstad. Dygnet på Aspa Herrgård var fantastiskt med suveränt god mat igår kväll! Vi åt en sexrätters välkomponerad meny med utvalda viner och öler till. Jag som inte ens dricker öl (Molson Canadian undantaget) har hittat 2 svenska sorter som smakar riktigt bra till väl utvald mat.

När vi vaknade i herrgårdssängarna i morse låg allt runtomkring oss inbäddat i ett ännu tjockare snötäcke än kvällen innan. Det ljusnade försiktigt och solen orkade nog aldrig tränga igenom molnen men snöade fortsatte det minsann att göra. Vi drack varmt te och åt en lång frukost med gott bröd och nygräddad våffla och utsikt över parken som bara var vit, vit och åter vit. Av våra fotspår från gårdagens träningspass syntes ingenting.

Sedan rullade vi hem mot Halmstad. I bilen präntade vi ner hur vi ska gå tillväga kring en affärsidé som legat och grott hos oss ett tag. Mitt projekt med Träningsprylar som höll mig sysselsatt förra hösten gick egentligen alldeles strålande. Lite för strålande. Det gick inte att kombinera det med mitt pendlande och mitt heltidsjobb på det sätt jag ville. Vår kommande idé kommer att bli lite bättre. Vi ska bara göra några efterforskningar innan sjösättning!

Här i Hamstad snöar det också. Vi har fastnat framför TV:n och skidåkningen. Jag ska strax öppna almanackan och träningsplanera lite. Efter att ha läst ikapp mig hos Erika med magrutorna är jag sugen på konditionstung cirkelträning!