Träningsglädje

Vi är i Göteborg på ett pit stop. Snart går tåget mot en fin stad, en fantastisk familj, underbara vänner och en mysig advent. Vi ska bara vara i superduper-Göteborg nån timma till!

Förvånade mig själv med att rulla ut yogamattan i gryningsljuset och sätta ihop min egen sekvens av yinyoga av de positioner som jag känner att jag behöver för höften. Nästa gång ska jag försöka hålla positionerna lika lång tid som rekommenderas: mellan 3 till 5 minuter. Det är evighetslänge! Men det är också väldigt skönt.

Imorgon är det Träningsglädjes Tretimmars och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska träna. Kanske blir det yoga för hela slanten. Kanske gymträning. Kanske löpning? Det är fantastiskt härliga problem man har som i stort sett skadefri – det finns så mycket man faktiskt kan göra!

…och jag har precis varit ute och powerwalkat en sväng. De sista kvällarna har jag varit trött men ändå inte kunnat sova. Jag har haft lite för mycket i tankarna som grott och stört. Att powerwalka eller springa rensar undan tankarna och det kändes skönt och fridfullt att komma in igen. Det var bara det att när jag kom hem öppnade jag den post som kom tidigare idag. Och så blev jag stressad över en försändelse som inte var korrekt och som jag måste ta itu med. Min livsexistens är inte hotad – men den väldigt onödiga we have been here before-felaktigheten triggade min frustration!

För min del blir jag inte negativt stressad när jag har mycket saker att göra. Fullt upp-stressen är en rätt skön ”jag känner att jag lever”-stress. Men det är den där frustrations-stressen som blir negativ. Det är en stress som liksom ligger och trycker och gnager och som känns som när man trycker hårt på gaspedalen fast man inte har någon växel i. Dessutom är det precis den där stressen som gör en tjock. Och med ens så trycker och gnager det lite mer.