Träningsglädje

Vi har haft lite problem med att hitta en gemensam nyårssysselsättning i vår familj. I slutet av november kom vi på att vi måste göra någonting. Vi måste iväg!

Vi har alltid firat nyår i Åre men eftersom Årestugan ska säljas och bytas ut mot en ny som står klar senare i vår så var vi plötsligt nyårslösa. Att fira på hemmaplan var aldrig någon idé. Det har vi aldrig gjort så länge jag kan minnas. Och om vi hade gjort det i år så hade jag förlorat Grabben till något gigantiskt och vackert nyårsfyrverkeri någonstans i landet (bannlys alla raketer snälla!!) men för första gången någonsin så har vi chansen att fira nyår ihop!

Till vårt förfogande hade vi ett gäng bonuspoäng med SAS och Lufthansa. Men i slutet av oktober är det inte så himla enkelt att hitta flygstolar för 6 pers till någonstans långtbortistan. Drömmen var Bangkok men dit ska ju alla andra. Det fanns typ inte en enda flygplats i världen vi kunde flyga till. Förutom till vissa ställen i Europa och till Bahrain.

Vi var inbokade till Bahrain ända till i förrgår. Vi hade lite olika åsikt om var vi skulle bo där nere och eftersom alternativen stod mellan inte så kul och lågpris eller suveränt lyxigt och fint men till bröd-och-vatten-för-resten-av-året-pris så kom vi till sist fram till att vi inte alls ville till Bahrain. Så nu ska vi åka skidor i Italien istället. Troligtvis Champoluc. Med betoning på troligtvis. Hotellet är bokat men man kan avboka fram till 3 dagar innan ankomst. Det är på julafton. Först då vet vi om det är på riktigt.

Jag tänkte gå en långpromenad men det slutade med turbopizza hos goda vänner istället. Superenkel och supergod och ingen tomatsås så långt ögat når. På äldre dagar har jag börjat tycka att varma tomater är äckligt.

Jag fortsätter med min roll som bloggkommentator. Eller bloggkommentarskommentator. Emliscious undrar vad det innebär att vara hälsosam och Äta Träna Kämpa-Ella svarar så klokt och insiktsfullt att jag måste rama in citatet och helst ropa ut det i en mikrofon till alla som går förbi härinne:

Jag anser nog att det för min del handlar mer om inställningen än om själva handlingen. Maniskhet är aldrig hälsosamt, oavsett om man är manisk över att vara hälsosam, eller manisk med sin träning. När dåligt samvete kommer för att man äter godis en lördag, eller hoppar över ett träningspass tex, då är man enligt mig inte hälsosam. Hälsa handlar inte om dåligt samvete eller ångest, utan om en avslappnad inställning till sig själv och de val man gör.

Jag vet inte om det går att på förhand definiera ett absolut regelverk kring att vara hälsosam. Det är som att svara på vad meningen med livet är. Det beror väl helt på vem vi är. Att vara hälsosam är lite av en filosofi tycker jag, som måste matcha våra fysiska och psykiska förutsättningar. Det har lika mycket med yttre beteende som inre tankar.