Jag tränar för att få uppleva. Att inte kunna träna är som att rycka bort några upplevelser ur livet, om man ska vara lite drastisk.
IgÃ¥r Facebookade jag att jag skulle göra vad jag vill ett tag. Vanligtvis skulle ”göra vad jag vill” innebära träning. Inte kravfylld träning. Det lÃ¥ter varken särskilt roligt eller upplevelserikt. Men härlig träning. Lustfylld träning.
Istället för att tänka ”nu har jag ledigt och jag kan göra vad jag vill och dÃ¥ väljer jag att träna” sÃ¥ brukar jag hoppa över vad jag vill-steget eftersom det känns sÃ¥ självklart och och tanken gÃ¥r i ordningen ”nu har jag ledigt och jag väljer att träna”.
Nu när jag plockat bort nÃ¥gra komponenter träning kommer plötsligt ”göra vad jag vill” in i tankebanan igen. Sedan tar det stopp. Och det är just det som är grejen. Vad vill jag göra? Vad hittar jag för andra sätt att uppleva pÃ¥, när träningen inte finns?
”Göra vad jag vill”-tanken är inte Ã¥ngestfylld eller jobbig, men den är ovan. Jag vill göra livsnjutarvänliga val och ska öva mig i uppgiften att bara vara. SÃ¥dant jag upplever att Helena är bra pÃ¥ och ett av skälen till varför jag alltid läser hennes blogg.
Imorse, efter yogan, gick jag nÃ¥gra meter extra till mysiga Albert & Jack´s för att köpa min frukost. Jag styrde stegen dit i samband med att jag tänkte ”om jag fick välja vilket frukostställe som helst var skulle jag gÃ¥ dÃ¥”. Vanligtvis kör jag pÃ¥ första bästa. Inte alls särskilt livsnjutarvänligt och inte alls särskilt ”göra vad jag vill”-aktigt.
