Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Åh vad jag älskar alla galenskaper som folk vågar ta sig an. Oavsett om det handlar om att springa 246 km i Skåne, springa ultramarathon bland alperna, bli den förste personen att gå längs med Amazonfloden, simma, cykla och sedan springa i en evighet och att dessutom träna målmedvetet inför det varje vecka – eller slå världsrekord i ultradistans på roddmaskin (nuvarande rekordet ligger på 30 timmar…). Den sista galenskapen är nyupptäckt och den redovisas i bloggformat. Me love!
Idag var cyklingen en helt annan femma. Först av allt: det var soligt ute! Igår var det höstlikt och bittert. Idag sken solen och himlen var blå. Dessutom var motvinden bara envis på hemvägen.
Planen var att cykla 50 km och det kändes faktiskt rätt så kort. Det gäller att tänka positivt på saker och ting och lura sig själv så gott det går och jag tänkte att så kort som 50 km har jag aldrig cyklat förut!
Sträckan jag cyklade gick först upp på Galgberget och sedan utför mot Wapnö och stora fina vägar. Jag tog en sväng uppåt Kvibille och hittade sedan tillbaka till Holm igen. Det är här cyklisterna samlas i Halmstad för när jag springer häromkring brukar jag se ett par och idag mötte jag två: en cykelgubbe (en äldre man med trikåer och ölmage – det finns många sådana!) och så en supersnabbing med snabb hjälm.
På ett ställe längs med vägen var det kaos. Ett gäng ungdjur hade rymt från en kohage och sprang längs med vägen: fort och långt! Ett gäng bilar stannade och vi föste tillbaka djuren åt rätt håll – sedan stack jag iväg igen. Jag skulle cykla, inte jaga kossor.
Eftersom det blev en kortis på cykeln tog jag med mig Grabben och gick till gymmet på kvällen. Jag hade noll energi i benen och stod och rullade runt på crosstrainern ett tag och kom på mig själv med att vara sömnig igen. Jag är helt övertygad om att det är luften från cyklingen som gör det!
Imorgon är en ny dag med nya äventyr. Och mycket cykling. Gah!
Biceps hör till mina svagaste muskelgrupper så det är inte konstigt att jag inte har några Hollywoodarmar. Lägg till en fettprocent som inte är särskilt smickrande och bevittna resultatet: mina armar ser inte särskilt tränade ut. Jag har därför definierat armarna som ett av mina problemområden, eller som någon påpekade: områden jag vill förändra och förbättra. Fokus ska ligga på målet (muskeldefinition) inte problemet (celluliter, eller vad det nu kan vara).
I det ex av Oxygen jag köpte med mig hem från Kanada finns ett program för biceps med (och ett gäng andra muskelgrupper, konstigt egentligen hur kan kan skriva om och om och om igen om samma sak…) och idag plockade jag lite inspiration från det. Programmet går ut på att variera greppet så att så alla fibrer får jobba, annars är det vanligt (i alla fall för mig) att jag varierar övningarna men inte tänker så mycket på det där med greppet.
Jag började med att köra 2 set 21:an för att vara lite varm – och lite trött – i musklerna innan jag satte igång. Jag supersettade mig igenom det mesta med 3 set och 10 reps på varje övning: curls med brett grepp i kabeldrag + hantellyft åt sidan med hantlar, curls med v-grepp i kabeldrag + axelpress med hantlar och curls med rep. Jag avslutade med 2 set 21:an igen för att kräma ur det sista ur armarna.
Det kändes som ett rätt kort pass, men effektivt ändå. Jag var otroligt trött i benen efter gårdagens benstyrka på lunchen – och nu är jag trött i armarna också… imorgon kommer jag vara dubbelt trött i armarna för då ska jag köra triceps.
