Träningsglädje

Jag fick en försiktig fråga om jag köpt produkterna själv. Frågan är helt klart berättigad och jag är den förste att beklaga om det inte framgått så tydligt. Jag är superallergisk mot dolda sponsrade produkter!

Såhär ligger det till: precis som många andra bloggare fick jag de två nya Naturdietsmakerna bananchoklad och vanilla/chai skickade till mig för några veckor sedan. Det var klart att vi skulle testa dem och skriva om dem. Men hallå, tänkte jag. Ska man testa något så måste man ju verkligen testa det på riktigt. Därför kontaktade jag Naturdiet istället – med utgångspunkt att jag ville testa produkterna under en längre period istället – och att jag skulle redovisa precis hur jag känner, tycker och tänker.

Så nej – jag har inte köpt produkterna själv. Istället kommer jag att testa de olika produkterna och de olika smakerna, jämfört med det förmodligen något enformiga utbud som finns i min lokala Hemköpbutik.

Imorse åt jag en ganska stadig frukost och jag tror att jag måste fasa ut den lite. Det känns ju lite dumt att äta en superfrukost bara för att man ska äta mindre sedan. Nä, lagom är nog bättre.

Till frukost åt jag 2 dl yoghurt och 40 g Kellogs K + 1 Fazer dubbelmacka med smör och skivat ägg på ena halvan och skinka på andra halvan. Jag beräknar antalet kalorier till cirka 750.

Jag stod mig på den frukosten hur länge som helst! Sedan kom jag på att jag hade lunchdejt. Jaha, hur skulle jag göra då? Dricka min lunchsmoothie på stället där vi lunchade eller vid ett annat tillfälle? Jag valde ett annat tillfälle. Så jag drack en kopp jasminte till lunch och sedan drack jag min smoothie med smak av ”rasberry & pomegranate” vid 13.30.

En timme senare var jag hungrig. En känsla jag känner igen från förut också, men som jag inte riktigt förstår mig på. Denna hunger är övergående och försvinner efter en halvtimme.

Jag har gått rätt mycket under dagen: 2 timmars snabb vardagsmotionerande och 1 timmas powerwalk. Jag märkte på slutet av powerwalken att jag var helt slut på energi och det var ju inte så himla konstigt. Förmodligen skulle jag ha tagit en bar eller druckit en till smoothie innan träningen. Istället väntade jag med min middagsbar till efteråt, när klockan var runt 18.30. Men det blev lite fel med tiderna och att äta så tätt inpå kändes inte riktigt rätt. Imorgon blir det mer intensiv träning så då ska jag lägga till den där extra baren!

Nu såhär lite senare på kvällen så är jag lite småhungrig. Men känslorna är klart hanterbara! Jag är inte särskilt sugen på godis eller sött och det är skönt. Hunger känns enklare att hantera än sötsug!

Mitt humör har varit precis som vanligt under dagen. Ingen irritation och ingen huvudvärk. Men jag var lite otålig innan jag fick min middagsbar… det var en nougatbar som smakade gott – men inte på långa vägar lika god som Fiber plus-baren med mörk choklad!

Om jag hade fått en krona för varje steg jag gått så skulle jag blivit miljonär under dagen. Jag har gått och gått och gått. Och sedan gått lite till. Ja först så var det till jobbet. Från St Eriksplan till Sveaplan. Sedan från Sveaplan till Hötorget. Sedan tillbaka till Sveaplan. Och så till Hötorget en gång till. Och till sist hem till St Eriksplan.

Väl hemma så snörade jag om till andra skor och gick lite till. Ner till Karlberg och runt i parken med skogsslingorna, och så ut till Pampas och lite längre. Överallt och runtomkring var det fullt med människor som powerwalkade, cyklade, sprang, crawlade och red. Hurtiga människor överallt. Men så är Vasastan också Stockholms mest motionerande område. Östermalm ligger sist i ligan. Jag hoppas att mina föräldrar håller uppe med sin nya livsstil när de väl flyttar österut senare i höst…

Jag hade på mig en stegräknare under första halvan av dagen. Men när jag gått mina vändor fram och tillbaka till Hötorget och stegen fortfarande stod på drygt 2000 blev jag less. Sedan kom jag på att den skulle suttit närmre höftbenet och inte så mycket fram på magen. Såklart.

Jag hade inte alls planerat att åka till Göteborg den 2 oktober och cykla Rosa Bandet-spinning i år igen. Det låg liksom lite fel i kalendern. Den 4 oktober åker jag till Djerba och det kändes lite hattigt att pendla fram och tillbaka till Göteborg innan dess. Men så hände något, jag träffade Stefan Manning på Ultrafestivalen i Skövde, och innan tankarna hann landa så hade jag anmält mig att köra alla 24 timmarna ensam på Rosa Bandet-spinningen (Stefan har kört solo under ett gäng år nu). Jag klappar händerna åt min magkänsla – mitt förnuft hade aldrig kommit på tanken att genomföra en sådan här galenskap.

Min utmaning slutar inte i att bara cykla i 24 timmar nonstop. Nej, ska det vara så ska det vara ordentligt. Mitt mål är att samla ihop 1000 kronor för varje timme jag cyklar. Detta blir både en personlig och en gemensam fundraisinggrej alltså. Målet är att komma upp i 24 000 insamlade kronor – jag vill sitta på den dyraste cykeln helt enkelt.

Jag skulle blir hur glad som helst om du vill skänka pengar till Rosa Bandetinsamlingen genom Rosa Dygnet och min cykel. Det skulle vara så inspirerande att veta att jag cyklar för en god sak, för alla kvinnor som har drabbats – eller tyvärr – kommer att drabbas. Varje liten krona gör skillnad och jag hoppas att du vill vara med och göra skillnad! Jag kommer att lägga upp alla praktiska detaljer inom kort om hur detta ska gå till. Tills vidare tycker jag att du ska spana in Rosa Dygnets hemsida och kolla om du kanske också ska vara med och cykla ett tag. Eventet är hur kul som helst med skön stämning, bra instruktörer och träning hela dygnet!

Update: insamlingen börjar i slutet av september!

Med specialbeställda tröjor inför Rosa Bandetspinningen 2008. Då körde jag 13 timmar.