Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag är i Mölle och det blåser lika galet mycket här som hemma i Halmstad. Solen skiner för det mesta men nu och då smattrar det på rutan. De svarta molnen blåser fram fortare än man kan se dem – och försvinner illa kvickt. Jag ska bege mig ut nu på en gång och känna att jag lever en smula. Blåsväder är fantastiskt så länge man inte behöver bry sig om att vara snygg i håret!
Jag har varit hos min naprapat. Det var ju lika bra att gå dit för att få en extra titt på både hälsena och rygg liksom. Varför spendera pengar på kläder och skor när man kan betala till naprapaten istället? Det är bra att gynna den lokala verksamheten!
Hälsenan såg faktiskt rätt bra ut. Den högra var inte tjockare än den vänstra och den var bara något stelare. Men hälsenor är tydligen ett gissel som kan blossa upp igen så, tja, vi körde lite mer stötvågsbehandling. Den här gången gjorde det inte ont alls och jag hade gärna legat där hela dagen och fått luftstötar på hälsenan samtidigt som jag hade en värmelampa på ländryggen.
För även ländryggen kommer att ordna sig. Jag fick lite massage (som gjorde ondare än stötvågsbehandlingen) och sedan så hade jag tydligen en liten låsning på vänster sida. Jag frågade oroligt om det skulle knaka när jag skulle lägga mig på sidan med benet åt ett håll och armarna i kors. Men nä, det behöver tydligen inte alltid knaka så då blev jag lugn. Och så knakade det i alla fall. Fast bara på ena sidan. Inte på andra. Om några dagar är det förhoppningsvis bättre i ryggen!
Summa summarum så är typ att gå det jag kan, och bör, göra just nu (i alla fall med tanke på ryggen). Gå, gå, gå. Så det får väl bli några dagars promenadblogg då. Funderar på att ta mig an en promenadutmaning nästa vecka som för övrigt återigen ska spenderas i Stockholm.
…men några hopp lite nu och då kan man väl få göra också…
Hej jag heter Sara och du är välkommen till min jäkla promenadblogg. Tog mig an Galgberget efter jobbet. När klockan slog 17.00 noterade jag att det hade börjat regna och jag klappade händerna. Ge mig lite mer jävlighet tack!
Imorgon har jag bokat tid hos naprapaten. Jag kommer knappt kunna sova inatt. Jag har naprapat- och kiropraktorfobi och går hellre till tandläkaren. Jag avskyr att knäcka kroppen. Jag kan inte alls slappna av så som man ska och tror att jag ska bli förlamad istället för förbättrad när det knäcks och grejas. Till morgondagen hoppas jag på ett under och att jag inte behöver knäckas. Kanske lite massage bara. Snälla?
Nu längtar jag tills klockan slår 19. Då börjar ”En plats på landet” på 8:an, i stor konkurrens med ”Ett nytt liv på landet” på 9:an. Jag tycker dessa program är mysiga. Och då var det väl fastslaget? Att jag är en tant! Jag lyssnar på P1, promenerar, har ont i ryggen och kollar töntiga program på TV. Dessutom ska jag hämta ut ett par terminalglasögon på måndag. Det är nog dags att ta upp virkningen igen.
Rain drops keep falling on my head.
