Träningsglädje

Allt jag experimenterar med blir inte bra. Häromkvällen gjorde jag blomkålsmos i raw-format och det var ingen höjdare trots alla hyllningar bland nätrecepten. Jag tyckte att det både smakade och luktade blä.

Den enda positiva med blomkålsmoset jag gjorde var att det gick fort och enkelt att göra. Det var bara att mixa rå blomkål med cashewnötter och sedan krydda med svartpeppar och citron (och salt).

Nästa gång jag gör blomkålsmos ska jag nog koka det lite först, mixa och blanda med grädde. Now we’re talking! (Men det är inte lika gott som palsternackspuré)

Skillnaden mellan sommaren 2009 och februari 2010 är 8 kilo. Plus. Skillnaden känns i huvudet och i kroppen – och på kläderna. Eftersom jag är så pass lång kan jag (visserligen med nöd och näppe) ha samma kläder även om min vikt diffar med 16 kilo men kläderna sitter ju som snyggast när det är 16 kilo minus. Nu är jag i ett envist mittenläge, inte lika mycket som i januari 2009 men långt från toppformen i somras. Så går det när kroppen manifesterar allt vi känner och tänker.

Fokus för våren blir att fokusera på allt det positiva. Det är lättare att jobba med kroppen än att jobba mot den, för att citera en klok person.

Då:

Nu:

Idag tog jag mod till mig och sprang intervaller på löpband. Jag höll ju på med löpbansintervallandet rätt mycket för några veckor sedan, men så blev det ett avbrott och sedan så tappade jag det där. Modet. För det är något speciellt med intervaller på löpband. Det har satt sig som en demon i huvudet på mig, lite som Mattias Nilsson och ståskyttet.

Jag hade inte särskilt mycket som talade för min del när jag ställde mig på löpbandet klockan 16.00 i eftermiddags. Det småregnade utomhus och jag hade helst stannat hemma i värmen. Jag hade ganska nyss fikat och kände mig mätt och tung i kroppen och min Ipod var totalt urladdad.

Men det gick ändå!

Jag hade planerat ett pass som var rätt snällt. Korta intervaller är enklare att besegra i huvudet än långa intervaller. Ska jag springa långa intervaller måste jag ha något att lyssna på i öronen – även om tempot är lägre. I eftermiddags växlade jag mellan 1 och 2-minutersintervaller genom varannan-principen. Det kändes lätt i huvudet även om det inte blev fullt lika lätt på bandet.