Träningsglädje

I Åre finns smarta Mountain recycle – en second handbutik för skidåkning. I Stockholm finns nu Fabulous and poor – en second handbutik för sportgrejer. Smart!

Har du redan varit där? Vad tyckte du?

Bild från hemsidan

De senaste veckorna har jag känt mig soft core. Som om all min jävlar anamma gått och dragit något gammalt över sig. Jag har valt soffan istället för ett löppass när det varit mörkt och kallt. Så gör kanske Sara – men så skulle aldrig Puma gjort. Visst minns ni mitt alterego sedan tiden på blogspotbloggen? Jag kände mig mer oövervinnerlig då. Nu känner jag mig bara lagom. Och det är så otroligt tråkigt.

Idag tränade jag 45 min easy line efter det att stackars Myhrer missade och hamnade utanför topp 10 istället för att ta en seger. Istället fick jag glädjas med Saltsjöbadskillen (?) Axel Bäck som kom topp 15 i sin andra världscuptävling någonsin. Fast helt klart snyggast åkte Herbst, eller som Stig Strand sa: ”han åker inte snabbast men han åker med minst fel”. Därför vann han världscupslalomen i finska Levi idag.

Tillbaks till easy linen. Det ser ut som ett rätt så soft core träningspass. Man gör olika stationer i 30 sekunder och byter. Dessutom är det knappt någon vikt på maskinerna (de är hydrauliska). Men vet ni vad? Fan vad jobbigt det är! Särskilt när man ska köra konditionsgrejer mellan varje maskin, typ springa eller hoppa upp och ner på stepbrädor. Då blir det väldans jobbigt. Men, man håller ju fortfarande på i 30 sekunder och frågar du Sara så är det tillräckligt. Men frågar du Puma så skulle hon vilja ha 1 minut. Minst.

Jag jobbar på att hitta tillbaka till Puman. Att prioritera annorlunda. Att uppoffra det som inte är värt det. Att tänka utanför lådan och att helt enkelt bli lite mer av mig själv igen.

Vilken start på dagen det har varit! Jag vaknade till herrarnas första slalomåk i finska Levi där Andre Myhrer åkte snabbast av alla. Sedan var jag ute och sprang. Det var lika bra att ta tillfället i akt.

Jag hade med mig Ipoden och trippade fram (den nya löptstilen jag försöker anamma känns mer som tripping än löpning) tills musiken tystnade för att musikmanicken hängde sig. Men då hade jag inte så långt kvar hem. Farten höll jag uppe ändå eftersom det var så mycket folk som var ute och gick. Hur menar jag nu, kanske ni undrar? Jo, är det mycket folk ute så är det många att springa om. Efter sista backen hade jag andan högt, högt upp i halsen och kände mig lite trött.

Om jag ska leta tråkigheter så var det väl att trippingen inte flöt på lika bra idag. Det var mest under de sista 5 minutrarna som jag fick till det. I början var benen så tunga att jag inte fick till några kickar. Men det är klart… man kanske ska ha lite fart om man ska hälkicka?

Nu är det dags för frukost och sedan fortsätter sköna söndag med herrarnas andra åk. Heja Andre!

Jacka från Casall. Funktionst-shirt från Craft. Mössa från Peak. Kompressionstights från Casall. Skor och strumpor från Nike.