Mina Nikeskor

Fick en fråga hur jag använder mina ganska nya skor som jag köpte från Nike, och vad jag tycker om dem. Jag slog till och köpte 3 par, ett par vita basic, ett par svarta lite glansiga och så ett par koralloranga.

Tyvärr vet jag bara modellnamnet pÃ¥ ett par av dem – de oranga är ett par Nike Zoom Sister One+. De rosa skorna som alla springer omkring med är i samma modell och jag tokgillar dem. De är lätta smidiga och man är ”nära golvet”. Jag gillar inte skor med för mycket ”sula”, de som har luftkuddar och annat. Jag vill känna golvet under mina fötter och ja, jag vill faktiskt känna om jag stÃ¥r pÃ¥ en ärta. Jag tycker man fÃ¥r bra träningskänsla dÃ¥.

De svarta skorna är jag inte riktigt överens med. De har lite för mycket sula på hälen men jag gillar att de är svarta (jag har inga svarta skor) och nog fyller de sin funktion de med.

De vita använder jag inte alls till träning. De känns liksom inte som träningsskor. Istället använder jag dem till jobbet, de är faktiskt sjukt snygga pÃ¥ och mycket mer hÃ¥llbara (de blir inte lika smutsiga) än ett par vita tygskor. Men de är otroligt bekväma. Troligtvis de bekvämaste skorna jag haft – sÃ¥ jag älskar dem!

New moon?

Jäklarns vad det bloggas om New Moon och Twilight. Det är lÃ¥ngt mycket värre än när River predikar om sekten Les Mills. Jag mÃ¥ste ocksÃ¥ skaffa mig nÃ¥got att bli besatt av. Jag fÃ¥r jobba pÃ¥ det! Träningsskor är kul men ändÃ¥ för trÃ¥kigt för besatthet. Det fÃ¥r bli Bob Harper frÃ¥n Biggest Loser. (Känns som att jag är pÃ¥ god väg ändÃ¥…) Det finns potential där! Finns mÃ¥nga avsnitt att ladda hem och titta pÃ¥ om och om igen. Och om han dessutom bloggar sÃ¥ är lyckan som gjord. Men… om jag nu var riktigt besatt sÃ¥ borde jag veta sÃ¥dant.

Bloggar Vs. Bloggar

Jag har lyssnade pÃ¥ ett av Blondinbellas föredrag en gÃ¥ng, och har hört henne berätta om sitt bloggande rätt mÃ¥nga gÃ¥nger. Hon är en otroligt proffsig person ”in business” (det föredraget jag lyssnade pÃ¥ anlitade jag henne att hÃ¥lla) men hon och mÃ¥nga andra av bloggarna har en approach till bloggandet som är helt olik min egen.

Blondinbella skapade sin blogg, och sitt alterego, som en slags sÃ¥popera. Hon skapade en person som inte  var hon helt enkelt. Hon är strategisk i sitt bloggande och varje inlägg ska ge folk en viss uppfattning om henne och pÃ¥ sÃ¥ sätt hÃ¥ller hon bloggen levande – och läsarantalen höga. Men poängen är att hon pÃ¥ bloggen är en person som hon inte riktigt är i verkligheten, och att det är noga uttänkt.

Jämfört med Blondinbella har jag en tvärtominställning. Jag är oerhört nojig för att glamorisera tillvaron, jag vill skriva om ups and downs, för jag tror att det också kan inspirera. För egen del läser jag inga bloggar där vardagen alltid är guldkantad och livet alltid tipptopp. Hur kul är det? Nej jag vill läsa bloggar där jag känner igen mig, där jag kan dela känslor och skoskav och jubel och andra fantastiska upplevelser. Det är då en blogg ger mig som mest.

Tänk ändÃ¥ att en blogg alltid är en blogg men att en blogg kan vara sÃ¥ himla olika. Vissa berättar sanningen, andra förmedlar fiktion inlindad i tyll och snygga skor. Och det spelar liksom ingen roll vad bloggen handlar om: sorg eller kärlek, mode eller träning eller vad det nu kan vara. Antingen är bloggen ”sann”, eller sÃ¥ är den inte. Inget är nödvändigtvis rätt eller fel men man mÃ¥ste ändÃ¥ säga grattis till dem som skriver ”osanna” bloggar. Det verkar som om de lyckas bäst…

Hur är din blogg?

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!