Har du aldrig PMS? Är du aldrig omotiverad?

Ibland när jag får kommentarer vill jag dela med mig av dem – och framförallt mina tankar kring dem. Oftast är de ifrågasättande på ett eller annat sätt. Igår fick jag denna kommentar:

Sara – du är så increadibly enusiastisk! Jag fattar inte att man kan ha
sån träningsglädje jämt? Har du aldrig PMS? Är du aldrig omotiverad?
HUR GÖR DU?

Jag är medveten om att jag växt upp i en alldeles speciell familj – och jag har aldrig tänkt på det så mycket som nu. Jag har märkt att för var dag blir jag allt mer lik min mamma och jag ser fram emot de år jag har framför mig. Blir jag som hon kommer jag bli fantastisk. Om ni tycker att jag är entusiastisk skulle ni lyssna till henne. Bättre föreläsare finns inte. Hon är nog den bästa talaren jag någonsin lyssnat på! Hela hon inspirerar och jag antar att äpplet inte faller långt från trädet…

Min pappa driver eget företag. Min mamma driver eget företag. Mormor och morfar har drivit eget företag och jag driver eget företag. Min pojkvän driver eget företag och numer driver min 19-åriga brorsa en klubb tillsammans med några kompisar. Trenden är tydlig men det har gått upp för mig först nu. Jag har vuxit upp bland sprudlande idéer och det har smittat av sig på mig, utan att jag egentligen varit medveten om det eller direkt agerat för att ta tillvara på den entusiasm som råder inom min familj. Det har liksom bara smittat av sig. Jag är uppvuxen i en entrepreneuriell familj och jag misstänker starkt att de som har idéer och förvandlar dessa till företag också besitter en gigantisk portion positivism.

Häromhelgen satt jag i soffan med Grabben och vi filade båda på våra olika projekt på datorerna. Jag frågade honom vad vi skulle ha gjort om vi inte haft våra hobbyföretag. Tänk vad många timmar vi kunde gjort annat på. Men vad är det där ”andra” egentligen? Shoppa? Kolla TV? Sitta och puttra på café? Ibland suckar jag över alla de idéer som sprudlar inom mig och som faktiskt kräver rätt mycket tid att genomföra. Men så tänker jag ett steg till – vad skulle jag gjort om jag inte haft mina idéer? Vad gör folk med all sin dötid? Vad gör man när man gör ingenting? Ibland sysselsätter jag mig med att göra ingenting, för det låter rätt så skönt. Men jag blir uttråkad efter 5 minuter.

För att översätta det till träningsglädjen så kan jag säga att ja, jag känner träningsglädje nästan jämt. Anledningen är att jag låter glädjen styra. Vill jag inte träna, ja då tränar jag inte. Eller så tränar jag något annat. Mitt motto är att träning ska vara roligt. Det är egentligen därför jag tränar. Är det inte kul, ja då har träningen tappat sitt syfte. Ibland kan det vara trist att träna – ta en liten paus (ja, det är tillåtet – särskilt om man tränar mycket) eller träna något annat. Tänk i nya banor. Sätt mål. Förverkliga dina idéer. Just nu researchar jag kickboxning till exempel. Om ni har kickboxningstips i Halmstad eller Göteborg får ni gärna dela med er!

PS. Nä, PMS har jag nog aldrig haft… DS.

Heja Claes!

Jag är vasst kritisk när jag inte gillar något. Och jag är sprudlande generös när jag tycker något är bra. När Runner’s World började med sina fantastiska omslag med bland annat Musse och Kallur för ett tag sedan så älskade jag det. Inte bara jag, de uppskattande inläggen gick som ett eko bland bloggarna.

När de slutade och återgick till anonyma tjejer med bara magar skickade jag ett argt mail till chefredaktören Claes och skällde lite. Ifrågasatte (jag fick ett svar men frågan på ”varför” besvarades aldrig). Med nya numret återgår man till det som blev så positivt omskrivet i bloggvärlden. På många av de bloggar jag läser hyllas det nya omslaget med en påklädd(!) Charlotte Kalla. Jag skickade genast ett mail till Claes, och i ämnesraden skrev jag ”Applåder!”. Omslaget är sjukt bra. Och jag hoppas att andra träningstidningar uppmärkammar alla hyllningsinlägg och applåder och väljer bort de tråkiga omslagsflickorna som inte förmedlar någonting alls och sätter lite känsla på första sidan.

Bilden är snodd från Piggelina (förlåt, skäll på mig om du vill)

Ons 21 okt: Träning med PT

Idag var det dags med PT-träning igen. Jag gillar upplägget att träna med PT 2 gånger i veckan och köra framsida ena gången och baksida andra gången. Jag tränar hellre med PT många gånger under en intensiv period än att träna sällan men under en lång tid.

Dagens pass var en kopia på förra veckans pass men OJ vilken skillnad. Förra veckan var jag helt utpumpad redan från början – idag hade jag mycket mer kontroll. Förra veckan hade jag monsterträningsvärk i en evighet, men det kommer jag nog inte ha nu. Kroppen är verkligen en lustig och högst fascinerade manick.

De extremdjupa benböjen i smithen kändes bra idag. Det var inte förrän de sista 5 repetitionerna på sista setet som jag blev trött och fick fuska och bara gå till 90 graders vinkel.

Under utfallsgången gick det snett någonstans, för jag fick extremt ont i vänster lårmuskel – 10 cm nedanför höften. Istället körde vi benspark och det fungerade bättre. Muskeln ömmar lite och känns nu när jag går, men det är nog ingen större fara än att det går över imorgon eller på fredag…

Shiny, happy people! Både byxor och jacka är lite shimmering. Jackan är en sportig version av skinnjacka och byxorna är ett par supertighta kompressionstights. Skorna glänser inte alls…

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!