Ibland när jag får kommentarer vill jag dela med mig av dem – och framförallt mina tankar kring dem. Oftast är de ifrågasättande på ett eller annat sätt. Igår fick jag denna kommentar:
Sara – du är så increadibly enusiastisk! Jag fattar inte att man kan ha
sån träningsglädje jämt? Har du aldrig PMS? Är du aldrig omotiverad?
HUR GÖR DU?
Jag är medveten om att jag växt upp i en alldeles speciell familj – och jag har aldrig tänkt på det så mycket som nu. Jag har märkt att för var dag blir jag allt mer lik min mamma och jag ser fram emot de år jag har framför mig. Blir jag som hon kommer jag bli fantastisk. Om ni tycker att jag är entusiastisk skulle ni lyssna till henne. Bättre föreläsare finns inte. Hon är nog den bästa talaren jag någonsin lyssnat på! Hela hon inspirerar och jag antar att äpplet inte faller långt från trädet…
Min pappa driver eget företag. Min mamma driver eget företag. Mormor och morfar har drivit eget företag och jag driver eget företag. Min pojkvän driver eget företag och numer driver min 19-åriga brorsa en klubb tillsammans med några kompisar. Trenden är tydlig men det har gått upp för mig först nu. Jag har vuxit upp bland sprudlande idéer och det har smittat av sig på mig, utan att jag egentligen varit medveten om det eller direkt agerat för att ta tillvara på den entusiasm som råder inom min familj. Det har liksom bara smittat av sig. Jag är uppvuxen i en entrepreneuriell familj och jag misstänker starkt att de som har idéer och förvandlar dessa till företag också besitter en gigantisk portion positivism.
Häromhelgen satt jag i soffan med Grabben och vi filade båda på våra olika projekt på datorerna. Jag frågade honom vad vi skulle ha gjort om vi inte haft våra hobbyföretag. Tänk vad många timmar vi kunde gjort annat på. Men vad är det där ”andra” egentligen? Shoppa? Kolla TV? Sitta och puttra på café? Ibland suckar jag över alla de idéer som sprudlar inom mig och som faktiskt kräver rätt mycket tid att genomföra. Men så tänker jag ett steg till – vad skulle jag gjort om jag inte haft mina idéer? Vad gör folk med all sin dötid? Vad gör man när man gör ingenting? Ibland sysselsätter jag mig med att göra ingenting, för det låter rätt så skönt. Men jag blir uttråkad efter 5 minuter.
För att översätta det till träningsglädjen så kan jag säga att ja, jag känner träningsglädje nästan jämt. Anledningen är att jag låter glädjen styra. Vill jag inte träna, ja då tränar jag inte. Eller så tränar jag något annat. Mitt motto är att träning ska vara roligt. Det är egentligen därför jag tränar. Är det inte kul, ja då har träningen tappat sitt syfte. Ibland kan det vara trist att träna – ta en liten paus (ja, det är tillåtet – särskilt om man tränar mycket) eller träna något annat. Tänk i nya banor. Sätt mål. Förverkliga dina idéer. Just nu researchar jag kickboxning till exempel. Om ni har kickboxningstips i Halmstad eller Göteborg får ni gärna dela med er!
PS. Nä, PMS har jag nog aldrig haft… DS.
Du är så vansinnigt inspirerande Sara – sluta aldrig! Stor kram!
Du är en fantastisk person med sån glädje som syns på alla dina bilder! Jag avundas dig…på riktigt. För jag är uppvuxen på ett motsatt sätt. MEn jag är ju vuxen nu och ansvaret att styra mitt liv är ju mitt, kan inte skylla på annat nu… men det blir ju förstås lite motigt i perioder! Tack för all inspiration, ser fram emot att träna med dig i framtiden nån gång!
Hej! Alldeles underbart att läsa din inspirerande blogg 🙂
Du är klok som en bok!
Det finns ett talesätt om att barn gör inte som man säger utan som man själv gör… Du är uppfostrad på ett framåt och ta-för-dig-sätt och blivit likadan. Det som gör dig speciell, är att du ger av det till oss som läser och DET är väldigt fint tänkt/gjort!
Själv vill jag ut och springa varje gång jag läser här… 🙂
Tränar själv kickboxning på Fighter centre i Göteborg, som ligger på Viktoriagatan. Nu har nybörjarträningen stängt intaget för denna termin, men annars kan jag varmt rekommendera att träna där! Det är relativt många tjejer i klubben, i alla fall på högre nivåer. Sen får du själv avgöra om det är positivt eller negativt.
Lycka till med träningen!
Underbar läsning! 🙂 Så där funderar jag med. Vad skulle jag gjort om jag inte tränat så mycket? Virkat? Shoppat? Ägnat tid åt att sminka mig? Städat? Eller vad GÖR människor när de inte tränar? Låt din hjärna bubbla vidare!
Ja, det är kul hur mycket man påverkas av miljön man växer upp i. Mina föräldrar har alltid engagerat sig i föreningar o dyl. Själv blev jag elevrådsrepresentant när jag gick i 3:an och bara måste ställa upp när det behövs folk i nån styrelse. Jag skulle ju hellre fått entreprenörsskap än stryrelseposter i modersmjölken! 🙂
Keep up the good work, Sara!!!!
Jag har ju haft förmånen att träffa din mamma och jag tvivlar inte alls på vad du säger. Hon ÄR energi, på samma sätt som du är det. Själv är jag sjukt nöjd med att jag lärt känna DIG, för du smittar mig med entreprenörskap. Du ger mig idéer och får mig att tänka i nya banor. Det är grymt!
Att bara sitta, nä fy vad trist! Det måste hända nåt! Det häftigaste är ändå att inget blir omöjligt; har man en idé får man lära sig att genomföra den liksom! ( det är ju inte bara att starta en webshop till exempel, man måste läsa på lite om hur man gör först… ) och det är extremt utvecklande.
Kram o trevlig helg i götet!
Du är grym Sara! Jag blir så himla peppad när jag läser din blogg 🙂 Jag suger åt mig av alla inspiration och glädje som du förmedlar. Ha en härlig dag! (det ska jag 🙂