Jag fick ett mail från Peter Siepen. Eller ja, Siepen har ju fått betalt för att vara ansiktet utåt i en kampanj för Verum som handlar om magkänsla. Men det var rätt kul ändå. Och det skickades passande nog till mig (och många andra). Jag är ett enormt fan av magkänslan!
Jag hittade även en artikel i DN som handlar om lycka. Och jag tycker att magkänsla och lycka liksom hör ihop. Följ magkänslan, så får du lycka på köpet ungefär. För det är inte roligt att göra något som magkänslan inte håller med om. Det blir mest jobbigt, halvhjärtat och dåligt. Och så kommer olyckan som ett brev på posten, trots att vi valde det vi trodde var förnuftigt. Att istället följa magkänslan kan ibland vara omtumlande och verka lite läskigt, men eftersom viljan och hjärtat finns där kommer du oftast ut ur äventyret många gånger lyckligare.
Jag vet att jag tjatat om detta förut men det tåls att sägas om och om igen. Jag flyttade inte till Halmstad för att det väntade ett kanonjobb på mig här nere. Jag flyttade till Halmstad för att magkänslan sa att det var rätt. Och nu är jag här, jag pendlar en del och far och flänger – och jag är lyckligare än om jag skulle varit kvar i Stockholm, trots att det är där som ”jobben finns”.
En annan gång då magkänslan fick styra var när jag lämnade ett bra liv i Dublin med jobb som analytiker i finansbranschen och långvarigt förhållande och lägenhet i Dublins mest exklusiva kvarter – för Kanada och ovissheten. Jag gick en skidlärarutbildning, bodde i ett ruckel tillsammans med ett gäng oliktänkande individer och hade typ inga pengar. Året efter hade jag ännu mindre pengar: sparbössan var tom och vintern regnade bort och ingen ville åka skidor med instruktör i regnet. Men jag var lyckligare än på den gröna ön.
Vad vill jag ha sagt? Våga hoppa! Våga följ din magkänsla!