Jag fick ett mail från Peter Siepen. Eller ja, Siepen har ju fått betalt för att vara ansiktet utåt i en kampanj för Verum som handlar om magkänsla. Men det var rätt kul ändå. Och det skickades passande nog till mig (och många andra). Jag är ett enormt fan av magkänslan!
Jag hittade även en artikel i DN som handlar om lycka. Och jag tycker att magkänsla och lycka liksom hör ihop. Följ magkänslan, så får du lycka på köpet ungefär. För det är inte roligt att göra något som magkänslan inte håller med om. Det blir mest jobbigt, halvhjärtat och dåligt. Och så kommer olyckan som ett brev på posten, trots att vi valde det vi trodde var förnuftigt. Att istället följa magkänslan kan ibland vara omtumlande och verka lite läskigt, men eftersom viljan och hjärtat finns där kommer du oftast ut ur äventyret många gånger lyckligare.
Jag vet att jag tjatat om detta förut men det tåls att sägas om och om igen. Jag flyttade inte till Halmstad för att det väntade ett kanonjobb på mig här nere. Jag flyttade till Halmstad för att magkänslan sa att det var rätt. Och nu är jag här, jag pendlar en del och far och flänger – och jag är lyckligare än om jag skulle varit kvar i Stockholm, trots att det är där som ”jobben finns”.
En annan gång då magkänslan fick styra var när jag lämnade ett bra liv i Dublin med jobb som analytiker i finansbranschen och långvarigt förhållande och lägenhet i Dublins mest exklusiva kvarter – för Kanada och ovissheten. Jag gick en skidlärarutbildning, bodde i ett ruckel tillsammans med ett gäng oliktänkande individer och hade typ inga pengar. Året efter hade jag ännu mindre pengar: sparbössan var tom och vintern regnade bort och ingen ville åka skidor med instruktör i regnet. Men jag var lyckligare än på den gröna ön.
Vad vill jag ha sagt? Våga hoppa! Våga följ din magkänsla!
den här artikeln på E24 kom idag på samma ämne. Spännande läsning tycker jag för den som är intresserad av magkänsla och hur den fungerar
http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1569649.e24
Det är så roligt med människor som sliter sig från vardagsmönstret! man ångrar ju mer det man INTE gjorde, men ville än de saker man gjort…ofta kan man ju i efterhand skratta åt ens mindre lyckade val osv. Man lär sig ju alltid något nytt i nya situationer och att leva tätt inpå människor man aldrig hade valt…det gäller att se potensial i alla människor man möter och bli mindre trångsynt. Gillar klart din inställning!!!! / Linnea
Härligt inspirerande inlägg! Jag har alltid varit väldigt bra på att följa min magkänsla, och trots att det, som du säger, många gånger inneburit att lämna tryggheten så har jag aldrig ångrat mig. Livet är till för att kännas och levas!
VAd tufft!
Tänk om man kunde komma fram till nått annat än att magen får ångest om jag måste välja nått mer avancerat än ägg på ica eller coop.
Åh, vad spännande!
Tänk om man kunnat läsa ut nått annat av magen än den där hemska oron över – vads om kan hända, vad som kan gå fel- så fort det gäller nått större än att köpa mjölk från ica eller coop.
jag brukar gå mycket på magkänsla och det är något som jag förmedlar till mina kunder. jag gick på magkänsla med att flytta till stockholm och än har jag inte ångrat mig :). hade dock mycket god magkänsla om jobbet, men fick det inte. fast det kunde jag inte påverka förståss. Tack! För din kommentar om det på min blogg!
Mycket inspirerande! Jag tror också på magkänslan och den visar sig, i princip, alltid vara rätt.
Ja visst ska man gå på sin magkänsla! Otroligt viktigt faktiskt. Är man något sånär nöjd med sin tillvaro är man ju glad att man valt just de saker man gjort!
Du har så rätt så! Ibland är vi lite fega, rädda, tar det säkra före det osäkra men om man vågar och kastar sig ut, följer magkänslan (magväskan var jätte roligt att läsa det som… 😉 så märker man att det är det enda rätta.
Jag läste först ”magväska” och då blev det ett väldigt roligt inlägg! 🙂 Fast med rätt ord blev det ett väldigt bra inlägg å andra sidan! 🙂
Själv följde jag magkänslan och blev ihop med mitt ex haha… So far, so good!
Bra skrivet!! Och vad kul det maste varit att jobba som skidlärare i Kanada! Wow!
Jag har ett ganska jobbigt beslut framför mig – tack för paminnelsen att jag ska följa magkänslan.