Träningsglädje

Imorgon är det 1 oktober och då blir allt rosa. Förra året pågick en diskussion om att det hela gick överstyr (till exempel i en krönika i Expressen och en ledare i CSR i Praktiken). Man kunde köpa rosa telefoner, rosa toalettpapper, rosa cerat och typ rosa allt. I år har jag redan sett rosa skurhinkar, rosa ”snytpapper”, rosa ägg och rosa disktrasor. Visst är det bra att det skänks pengar till forskning och välgörenhet men ibland känns det lite genomskinligt. Det är liksom lite för tydligt att företagen vill göra vinst på konsumenters vilja att ge pengar till något gott. Därför var jag väldigt nöjd med att de pengar jag gav till rosa bandet förra året faktiskt gick direkt till rosa bandet plus att jag fick en enorm upplevelse tillbaka.

Vet ni vad jag gjorde? Jag och Coola K betalade 2000 kr för att träna spinning i ett dygn i sträck – och det gick oavkortat till Rosa Bandetinsamlingen. Varenda krona! För våra pengar fick vi en helt enorm upplevelse full med träningsglädje och gemenskap. Snart är det dags för den rosa spinningen igen och i år är dygnet laddat med ett gäng bloggkändisar. River springer är till exempel med i arrangörstruppen och Löpning & Livet kör en klass klockan 4 på morgonen (det är då det är som roligast att spinna, tro mig!).

Jag stödjer gärna Rosa Bandet, men jag gör det utan att köpa rosa band, rosa disktrasor eller rosa ägg. Jag vill ha något mer tillbaka än att bara visa andra vilken god person jag är.

Rosa Bandetprylar i en brokig samling på ICA Åre.

Jag och Coola K frossar i nya säsongen av Biggest Loser. Det finns inget som motiverar mer än det TV-programmet. Jillian är fascinerande och Bob är lika snygg som alltid och tillsammans är de ett killer team som gör mig riktigt sugen på en riktig jäkla last chance workout!

Följ sara direkt i din mobiltelefon

Märker ni att det är höst ute? Imorse var det is på marken och sand på perrongen. Vilken tur att jag har en ny, varm och gosig jacka då. Och att jag även har ett nytt jobb som kickstartar igång hösten riktigt ordentligt. Jag firade med skumpa igår och dubbelpass idag. Chansade lite och gick till SATS Tule utan att ha bokat in mig på något. Det blev med ens lite rörigt och receptionisten bokade först in mig på en PT-timme och sedan på boot camp men till slut blev det rätt och jag fick klassbiljetter till pumpen och pulsspinningen.

Pump, tänker ni kanske nu och höjer på ögonbrynen. Ja, pump! Jag måste testa några gånger till. Idag fanns det inte lika många hetsiga hyenor på klassen så det var lite lugnare. Däremot var det fler ovana pumpare som inte riktigt gjorde allting rätt. Det gjorde inte jag heller för jag hade glömt gummisnodd till håret och det är sjukt irriterande med hår i ansiktet. Särskilt svettigt hår i ansiktet – som det blev på spinningen efteråt.

Spinningen var ett renodlat backpass och I was in heaven. Jag trampade på som bara den i min favoritposition – stående – och låg stadigt på 89-90% av maxpuls. Ibland var jag uppe på 95% och det är en otrolig skillnad jämfört med 90% så jag tror att min maxpulsbedömning på 206 slag är korrekt.

Min svaga punkt, på både spinningpass och löptävlingar är att jag taggar av i slutet. Istället för att ge allt då så tänker jag att nu är det över och slår liksom av på takten. Inte för att jag är trött utan för att min hjärna är felinställd.

Nu får det vara slutsnackat för nu är det dags för frosseri. Biggest Loserfrosseri. Jag är hos Coola K och vi ska inspireras!

Till höger ser ni hur det kan gå när man har otur när man packar…