Träningsglädje

Någon gång under vårvintern fick jag för mig att jag skulle utmana mig själv och köra 1000 reps per muskelgrupp. Är det någon som minns att jag skrivit det? Jag har nämligen inte glömt bort det. Idag testade jag på det hela så smått, men körde ”bara” 500 reps. Och muskelgruppen som fick testa på det var benen. Såklart.

Det blev:

4 x 25 i benpressen (110 kg)

4 x 25 i baksida lårcurlsen (varierade mellan 45 och 50 kg)

4 x 25 i framsida lårcurlsen (minns ej vikten men tror jag körde på 40 kg eller något)

3 x 33 tåhävningar

4 x 25 benböj i Smith med stångvikten + 20 extra kg.

Nästa gång gör jag 1000! Så jäkla svårt är det inte. Det är bara att sänka vikterna lite. Eller, hellre: öka vikterna men körra färre reps per set, så att det inte blir rena rama bodypumpeffekten. Jag vill bli lika slut efter ett sådant här pass som mannen som Funrun mötte på fjälltoppen!

Det är måndag och jag har fått en ny chans till en omstart. Jag har tagit den! Morgonpromenad imorse – före frukost.

Höstens version av ”Who is the biggest loser” är lite annorlunda mot i våras. I höstens upplaga ingår en utmaning varje vecka som vi ska klara av. Vanligtvis har den med träning att göra – eller kost. Denna vecka består utmaningen i att äta lagad mat 5 kvällar i veckan och vanligtvis är detta inget problem för mig. Att laga mat är skoj – i alla fall om man är 2. När jag var ensam var det faktiskt inte lika skoj…

Hur som helst, från och med idag har jag börjat återgå till vårens matvanor igen. Mindre kolhydrater alltså. Ikväll blev det färsbiffar med sweet chilisting på bädd av ruccola, bladspenat och ärtor. Och så sås på turkisk yoghurt, dijonsenap och lite majonäs på det. Mums!

Ni som hängde med denna blogg i våras blir kanske lite förvånade över kvällens matval. Det låg ju grönsaker på tallriken! Hur tänkte jag nu? Tja, min plan är att äta lite grönt (men ingen frukt) nu i början för att ta bort det senare om det skulle behövas. Det blir alltså mer kolhydrater än de 6-8% jag åt då. I alla fall till en början. Ingenting är ju ristat i sten – inte ens livet.