Här ligger jag på en spikmatta mitt i natten mitt på Öland. Jag väntar på att bli frälst. Spikmattefrälst.
Tis 28 jul (forts.): styrketräning
28 juli, 2009
Jag har nyss varit på gymmet och lurat hjärnan. Sedan jag körde intensivt med PT 3 dagar i vecka våras har det varit lite svårt att träna styrka själv. Det gick bättre när jag koncentrerade mig på en muskelgrupp i taget per träningspass. Idag slog jag dock på stort och körde inte mindre än 3 muskelgrupper i ett och samma pass. Det gick bra tack vare superseten. På så sätt tränade jag dubbelt så mycket fast det kändes hälften så jobbigt. Mentalt alltså. För musklerna var det en helt annan femma.
Jag försökte plussa ihop övningar där jag tränade med ungefär samma redskap och ungefär samma vikt. Det blev:
Hammercurls + axelpress med hantlar. 3 x 12, 9 kg.
Bicepscurls + militärpress med stång. 3 x 12, 17 kg.
Tricepspushdowns i cc och lyft med viktplatta rakt fram. 3 x 12, 20 resp. 10 kg.
Kickbacks (med panna på bänk) + sidolyft med hantlar. 3 x 12, 6 kg.
Lutande militärpress + dips. 3 x 12, 20 kg (ingen vikt på dipsen).
Bicepscurls i cc: något bakom + något framför. 3 x 12, 11 kg.
Jag ser fram emot hösten och fler PT-timmar. Jag känner mig svag när jag tränar själv. Tycker att 20 kg i tricepsövningen kändes jobbig fast jag körde den på 22 kg i våras. För att inte snacka om bicepscurlsen med stång. Nu tycker jag att 17 kg är tungt trots att jag klarade 21-22 kg i våras. Mycket sitter i huvudet!
Varför vill du vara någon annan?
28 juli, 2009
Jag kan bli lite trött ibland när folk vill vara som någon annan. Vad är det för vits med att dregla över någon annans liv? Lev ditt eget liv så som du vill leva det istället.
Det är (VeckoRevyn-)Ebba som fått igång mig. Hon skriver om Emma Wiklund som ”verkar ha ett lovely liv med sin Hans”//”en sådan där avundsvärd typ som är beroende av att springa. Åh det vill ju jag också bli – men det går ju inte.”
Jag blir alltid irriterad av ideal som finns av någon anledning som jag inte fattar. Varför vill folk bli något, eller göra något, som de ändå inte gillar? Typ löpförälskad. Det kan ju verka konstigt att jag skriver en sådan grej eftersom jag ofta hyllar löpningen som det bästa i världen – för mig. Men jag kan mycket väl förstå att allting inte är för alla. Då finns det hur många andra aktiviteter som helst som ger samma känsla och som kanske passar bättre för någon annan: tennis, simning, cykling, inlines, badminton, spinning, styrketräning, squash, boxning, skidåkning, yoga…
Jag blir irriterad över grejer som man bara måste ha för att vara cool och avundsvärd – istället för att hitta sin egna coola grej. Eller folk som skryter av att jobba på vissa ställen eller känna vissa statusmänniskor. Eller leva sitt liv som om det vore perfekt enligt någon annan. Gör det dig lyckligare?
