Jag kan bli lite trött ibland när folk vill vara som någon annan. Vad är det för vits med att dregla över någon annans liv? Lev ditt eget liv så som du vill leva det istället.
Det är (VeckoRevyn-)Ebba som fått igång mig. Hon skriver om Emma Wiklund som ”verkar ha ett lovely liv med sin Hans”//”en sådan där avundsvärd typ som är beroende av att springa. Åh det vill ju jag också bli – men det går ju inte.”
Jag blir alltid irriterad av ideal som finns av någon anledning som jag inte fattar. Varför vill folk bli något, eller göra något, som de ändå inte gillar? Typ löpförälskad. Det kan ju verka konstigt att jag skriver en sådan grej eftersom jag ofta hyllar löpningen som det bästa i världen – för mig. Men jag kan mycket väl förstå att allting inte är för alla. Då finns det hur många andra aktiviteter som helst som ger samma känsla och som kanske passar bättre för någon annan: tennis, simning, cykling, inlines, badminton, spinning, styrketräning, squash, boxning, skidåkning, yoga…
Jag blir irriterad över grejer som man bara måste ha för att vara cool och avundsvärd – istället för att hitta sin egna coola grej. Eller folk som skryter av att jobba på vissa ställen eller känna vissa statusmänniskor. Eller leva sitt liv som om det vore perfekt enligt någon annan. Gör det dig lyckligare?
@Helena: nä jag vet inte hur många som avskyr träning. vet du? däremot vet jag att det är många som avskyr löpning men som kanske verkligen gillar något annat som typ tennis. ebba, som jag refererade till i mitt inlägg, verkar vara en av dessa av hennes blogg att döma. jag tycker inte alls att det är lustigt att en träningsbloggare som jag undrar varför så många sysselsätter sig med träning som de inte gillar – när det finns så många andra träningsformer som man kanske gillar istället. jag ifrågasatte aldrig själva träningen i sig – men varför en träning skulle vara mer avundsvärd än någon annan. var jag otydlig? Däremot tycker jag att det är jäkligt synd att vissa inte har hittat hem i träningen. Inte för att det är ett kul intresse såsom shopping eller fika eller TV-tittande, utan mer för andra orsaker. Tycker du har helt rätt som hämtar inspiration från personer man ser upp till, och hämtar idéer och kraft från dem!
@Miranda: nä att vara träningsberoende i sig är absolut inget att rekommendera och det är lite underligt i sig att folk gärna slänger sig med ord som träningsberoende och arbetsnarkoman i positiva ordalag ibland. och nog är det tveksamt om det är positivt att vara beroende av löpning eller annan träning för att få sina kickar. men jag ser det ändå som ett bättre alternativ än andra alternativ tror jag… 🙂
Uhm, vet du hur många det är som avskyr att träna men att dom gör det ändå eftersom det är hälsosamt. Kanske inte varje dag, men försöker att få till det 2-3 gånger i vekan eftersom, som sagt det är hälsosamt och är viktigt för ett friskt liv. Kul då att en tränings blogg skriver ”varför vill folk göra något som dom inte gillar”.
Även fast det finns så många olika tränings former, så tycker dom helt enkelt inte om det.
Jag förstår iaf precis vad hon menar, jag kan ibland också önska att jag var som som tex en person med grym disciplin, eller som nån som får ihop jobb, plugg, träning, vänner o allt annat galant. Eller nån som kan gå upp kl 6 på morgonen och gå ut och springa.
Tycker att det är helt ok att känna så. Däremot ifall jag skulle hata mitt liv och önska att jag var nån annan, inte helt ok. Men så var ju knappast fallet. För mig bidrar iaf andra (i mina ögon coola, starka eller vad det nu kan va) personer som jag önskar jag var lite mer som, som motivation och kan få mig att försöka vara mitt bästaste jag.
Bra inlägg! Själv tycker jag också att det till stor del handlar om att själv hitta vem just jag vill vara och hur just jag vill leva mitt liv. Det kan vara svårt ibland att vara helt ärlig mot sigsjälv.
Vad handlar till exempel ett ”löpberoende” om? Är det enbart bra att vara beroende av löpning? Hur känns det i magen innan, under och efter löprundan? Kan jag hoppa över en runda om jag känner mig trött? Hur mår jag då? Etc. Jag brottas själv med dessa tankar. Skulle jag kanske må bättre av att tagga ner och släppa alla krav och borden? Är det träningen som får mig att må bra eller är det jag som mår bra och träningen är endast ett tillskott? Jag älskar att träna, absolut men kanske inte alltid, att vara beroende kan vara tufft också och inget man egentligen ska eftersträva enligt mig…
kram
Hade jag inte redan älskat din blogg innan hade jag börjat göra det nu. Grymt bra inlägg, tack för det!
Amen. Så sant varenda rad. Men jag tror att nästan alla unga tjejer brottas med detta dilemma. De ser framför sig ett liv som är ”perfekt”: hur man ska se ut och vad man ska göra och gilla, vad man ska tycka och tänka om saker. Det är först när man inser att det inte finns någon mall man ska passa i utan att man SJÄLV ska känna efter (”Vad är MIN grej”, ”Vad är min stil” etc) som man kan känna sig lycklig, känna sig fri. Alla kommer inte till denna insikt eller behöver iaf en massa pepp på vägen, det dåliga självförtroendet är nog nästan det största i-landsproblemet och det är bara vi själva som kan hjälpa oss själva ur det. Själv har jag känt mig lycklig i ett par år nu, sådär barnsligt ”älska-livet-lyckig”. Inget drastiskt har hänt utan jag hittade lyckan i mig själv inte minst genom en mycket större acceptans för saker än vad jag hade haft innan. Och mha medveten närvaro, att leva här och nu, inte drömma om ett liv som är som någon annans t.ex.
Tack för en grym blogg -kommer att sakna den när jag är ute och seglar på riktiga vågor istället för nätsurfing.
det här var fan det bästa jag läst på länge. åh, vad bra!!
Nej, tacka vet jag att leva mitt liv utefter vad jag vill, tycker är roligt och eftersträvar. Jag vill inte vara någon annan, ha någon annans liv eller ens försöka uppnå något jag inte är intresserad av.
Väl skrivet!
Du, Halmstads gym och räkmackor ser för övrigt mer än grymma ut! Kramen
Precis så känner jag också ibland. Kan få lust att skriva då och då att honey, om du verkligen vill vara som jag, då är det det sista du skulle vilja att vara som någon annan. Men så kan man ju inte skriva 🙂
Tror dock inte det sitter så djupt, tror att folk liksom fantiserar sig in i olika personligheter och egenskaper lika lätt som de är ute igen.
Å andra sidan handlar det ofta om egenskaper, kunskaper eller förmågor som inte direkt är gratis, som kanske tagit år att bygga upp, och krävt en herrans massa arbete och försakelser i olika form. Då handlar det kanske mera om att vilja ha det där åtråvärda utan att behöva lägga ner själva jobbet.
Äh nu ska jag sluta bluddra på! Puss för att du är du!
@Karin: ja precis.
@Anna: fast det är väl två olika saker att inspireras av någon och att vara avundsjuk på någon. inspiration får man sno hur mycket som helst tycker jag, men om jag skulle gå och önska att jag var britney spears hela tiden så skulle det vara lite dumt. 🙂 nu blev jag dessutom mycket nyfiken på vad det är för idé du sitter och fnular på!
Håller helt med dig även om jag tar åt mig av en del du skrev om i inlägget. Jag är typiskt en sådan som blir superpeppad av att andra gör roliga saker som jag också vill göra men aldrig får tummen ur att göra som din nya sida ”träningsprylar”. Starta eget är ju något som jag VERKLIGEN vill! Jag funderade mycket efter att ha läst just det inlägget och blev en smula nedstämd för att jag inte tar mig i kragen och sätter igång med det jag funderat ut. Om man inte testar får man ju heller inte veta om det funkar eller hur? På många sätt kan ju andra människors handlingar leda till att just vi avundsjuka bredvidsittare gör något åt vår situation. Men jag förstår ändå vad du menar. Ett bra och tänkvärt inlägg, i alla fall för mig.
Jag har också reagerat på det, att det ofta skrivs i kommentarer på vissa bloggar att ”åh, jag är så avundsjuk på dig för att du gör det här/reser dit/orkar detta…” osv. Precis som om det skulle vara något positivt??
Jag skulle inte vilja att nån som läser min blogg blir avundsjuk, utan istället inspirerad till att göra just det som de verkligen brinner för. Som du säger så är det inte att alla ska göra exakt samma sak. Man får hitta sin grej och njuta av den!
Men vissa bloggar kanske är mer vinklade mot det hållet, att göra folk avundsjuka? Vad det nu ska vara bra för…