Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Nu har jag ätit i stort sett samma frukost varenda dag sedan jag kom hem från Miami i början av juni. Blandade frukter med turkisk yoghurt, ”kokos- och hasselnötsströssel” och honungsrippel. Idag verkar jag dock ha tappat hela hasselnötspåsen i tallriken. Fruktfrukosten är hur god som helst även om jag i höst kommer återgå till min gamla standardfrukost med skramlade ägg och bacon.
När jag sprungit längs med min älskade uttjatade Prins Bertils stig i Halmstad har det alltid varit kvantitet för benen – men oändliga mängder kvalitet för själen. Jag har aldrig sprungit stigen och tryckt på. Jag har alltid lunkat runt och tittat på allt det vackra. Ikväll var tanken att göra både och. När jag lämnade Tylösand för att ta mig in till centrum till fots tänkte jag mig resan som en enda lång fartlek.
Efter 50 minuter fartlekande, där farthöjningarna låg på mellan 10-15 minuter, kände jag mig trött. Att fartleka sig uppför backar tar på krafterna. Energin som tidigare låg och skvalpade högt upp i benen hade nått sin bottennivå men det som höll mig vid gott mod var att jag tydligt kunde se den kariktäristiska sisternen som tornade upp sig i Östra hamnen. Det var dit jag skulle – och det var inte långt kvar nu.
Jag funderade ett slag på om jag skulle gå men nej. Nej! Att ta sig fram springandes, även om det går långsamt, går sjukt mycket snabbare än att gå. Hela sträckan kändes oändligt mycket kortare idag än när jag och Nilla gick den i lördags. Då gick vi i timmar. Idag sprang jag den på runt 80 minuter – vilken skillnad! Ändå var jag mycket piggare i kroppen nu än då, trots låga energinivåer.
Jag var glad att Ipoden hade tokslut på kräm. Det gick stora vita gäss på havet och vågorna dånade och rullade mot land med en enorm kraft. Fåglarna kvittrade och solen stod lågt på himlen och gav världen den där guldgula glansen som gör allt lite vackrare och lite mysigare. Dunka-dunka i öronen hade förstört allt det där. Jag är glad att jag istället fick uppleva det.
Grabben, jag är vid Brottet nu. Har sprungit 1 timma. Lägg vinet på kylning för jag är hemma om 30 minuter! PS. jag förväntar mig att det också ett flak med jordgubbar DS.
