Träningsglädje

Jag hade två veckor på andra sidan Atlanten med ganska dekadent kosthållning. Det kändes som att allt jag drack var strawberry daquiris och jag passade på att äta bagels och muffins och islattes och god knows what else – eftersom jag inte ”får” äta sådant hemma. Jag levde i tron att ”äsch det gör inget – vi promenerar ju så mycket ändå”. Tji fick jag. I Kanada fanns inga trottoarer att gå på och den dagen Grabben skulle promenera till köpcentret – medan jag och min kompis åkte runt i en bil för att uträtta ärenden till hennes bröllop – förklarade han det som en promenad på liv och död bland jättetruckar. I Kanada blev det således inte så mycket promenerande. Men mycket bufféer och bagels.

När vi kom till Miami ökade mitt intag av allehanda daquiris. Bagelsintaget föll ganska dramatiskt men vi festade på både förrätt och varmrätt på kvällarna. Antal steg ökade eftersom vi gick i mer än en timma varje dag – och kanske var det allt promenerande som gjorde att nu när jag kommit hem från resan och ställt mig på vågen, faktiskt inte gått upp ett enda gram. Det känns både ironiskt men fullt verkligt.

Gång på gång har jag bevisat för mig själv att semester är bra för vikten. Min strategi borde vara att ha semester jämt.

Jag och Grabben var och storhandlade igår. Vi fyllde kyl och frys för 1800 kronor. Helt galet! Mina föräldrar storhandlar ibland för 1800 kronor – men så har de 3 barn, 2 hundar och 2 katter också. Vårt toalettpapperslånga kvitto vittnar om att vi inte köpte särskilt dyra grejer, bara många grejer. De flesta prylarna kom från frukt- och grönsaksdisken. Inte konstigt att det blir dyrt då. Men det är det värt.

Eftersom hela ICA Maxis frukt- och grönsaksdisk finns i mitt kök så har jag experimenterat lite. Till lunch ville jag äta kyckling, men inte med någon tråkig sallad till. Jag tänkte på min goda gårdagsmiddag och inspirerades av den. Jag gjorde en matig ”sallad” på gurka, avokado, cocktailtomater, gul paprika, päron och röda vindruvor. Jag stekte min kyckling i bitar och la den bredvid ”salladen”. Men det såg lite torrt ut.

Vänta nu, tänkte jag och kom på att jag hade en bit grönmögelost i kylen och att man ju brukar äta grönmögelost till både päron, paprika och vindruvor – och kyckling. Så jag skar av en bit ost som jag mosade tillsammans med turkisk yoghurt och  med såsen som pricken över i:t hade jag komponerat min eminenta lunchrätt: kyckling med fruktsallad och gorgonzolasås. Hur gott som helst. Och eftersom tallriken såg färgglad ut måste det ha varit väldigt nyttigt.

Efter att ha registrerat ingredienserna kan jag konstatera att det var en bra måltid. Volymmässigt är var den gigantisk men innehåller bara runt 475 kalorier, 33% protein, 40% fett och 27% kolhydrater. Riktigt bra sammasättning tycker jag!

Dagens plan var att powerwalka en sväng på morgonen och sedan styrketräna på eftermiddagen. Verkligheten blev annorlunda. Jag var uppe och skrev på några artiklar till klockan 2 i natt (min kreativitet glöder sent på kvällen) så morgonwalkandet var det bara att stryka. Och eftersom dagen blev förskjuten och jag ska iväg på jobb ikväll, så kommer jag inte hinna med något styrketränande. Men jag har hunnit med lite lunchlöpning istället!

Planen var att springa 2 varv på den 3 kilometer långa och kuperade terrängaktiga slingan på Galgberget. Det skulle bli 2 lugna varv. Jag var ute efter att hitta känslan efter vilan. Låta kroppen vänja sig. Det började bra. Jag joggade på med bekväm puls. Solen sken, fåglarna kvittrade och vid utsiktsgläntan kunde jag se hela Halmstad och Laholmsbukten som var gul(d)kantad. Inte av alger, nä – av långa milsvida sandstränder såklart!

Jag kom ikapp några raska promenerare och eftersom det var i en uppförsbacke valde jag att dra på lite fart. Ville ju komma förbi utan att såsa. Kikade ner på pulsklockan som visade på 94% – och vips så var jag fast i maxpulskicken. Det gick så fort så jag vet knappt vad som hände men plötsligt tänkte jag att här skulle för fasen inte såsas eller bekvämlighetsjoggas ikapp den där känslan som jag trodde att jag tappat i och med vilan men som ta mig fasiken faktiskt finns där i allra högsta grad. Här skulle springas klart det första varvet i ett tempo och pulszon som var något utanför min bekvämlighetszon och sedan skulle målet med andra varvet vara att överträffa det första vad gäller puls.

Facit för första varvet blev en maxpulsnotering på 94% (195 slag) och snittpuls på 86%. Den största delen av rundan befann sig pulsen i pulszon 4. Överträffade jag detta efter varv 2? Såklart!

Jag vet inte riktigt hur det gick till, för pulsen var skyhög men jag kände mig stark. Jag undrade om pulsklockan hakat upp sig för den registrerade 188 slag väldigt länge men jag testade att sänka farten lite och visst halkade pulsen ner några slag då. Snittpulsen för andra varvet blev 89% – men maxpulsnoteringen hamnade på 93%, ett pulsslag under högsta noteringen på varv 1. Den största delen av rundan befann jag mig i pulszon 5 – den högsta pulszonen.

Väldigt nöjd med dagens maxpulskick kan jag konstatera att jag förmodligen springer snabbare nu än för 3 veckor sedan – trots att jag knappt tagit några löpsteg under denna period. Och att det enda som saknades efter dagens pass var ett dopp i havet. Men det kommer – när vattnet blivit varmare…

Maxpulskickad!