Träningsglädje

Efter att ha stressat igenom morgonen med en deadline hängandes över axeln på mig bestämde jag mig för att så fort mitt jobb var skickat för slutgiltigt okej så skulle jag belöna mig själv med en träningstimme. Jag ville särskilt återställa mitt före detta fantastiska förhållande med styrketräningen.

Sagt och gjort. Vid lunch knatade jag iväg till SATS Halmstad. Jag lämnade allt vad träningshandskar och vattenflaskor heter, hemma. Det var jag, gymkortet och Ipoden. Jag hade en plan.

För att väcka min styrketräningsrelation till liv har jag bestämt mig för att träna lite men ofta. Max 2 muskelgrupper per gång. Det känns enklare då. Men som vanligt när jag har en plan så håller den inte. Jag började med triset för biceps (i cc med curls stående lite bakom maskinen, curls stående lite framför och bamsecurls): 3 x 12, sedan tricepspushdowns: 3 x 12, french press: 3 x 12 och så avslutade jag med ett gäng magövningar. 3 muskelgrupper alltså…

Sedan gjorde jag det roliga. Fick mig en återställare. Jag sprang! Visserligen bara i en halvtimme, men ändå. Varken ben eller fötter gjorde ont och när jag höll mig till långsamtempo kändes det mjukt och bra. Men när jag drog på lite (jag var ju tvungen att testa) kändes det segt. Jäkligt segt. Jag behöver nog några fler återställare! Men åh vad det är kul att träna!

Jag fattar inte hur allas löparskor kunde se ut som vi sprungit i lera efter loppet i Trollhättan. Visst, vi sprang på en grusväg och på en blöt fotbollsplan (det var fuktigt under natten). Men ändå. Jag som hade nästan vita och snygga Saucony innan start.

Att springa i ett par gamla skor var aldrig något alternativ. Jag ville ju ha skor som mina fötter skulle må bra i. Mina fötter mår bättre i mina Saucony än i mina Adidas som blev skitiga efter dryga månades användning förra året när jag sprang igenom en gegga bestående av upplösta pappmuggar på GöteborgsVarvet. Numer är mina Adidas mina standlöparskor. Skor jag ska springa uppför sanddynor i.

Jag är lite ledsen att mina Saucony ser ut som de gör. Det är inte samma sak att springa i ett par skitiga skor. Därför tog jag med mig skorna till duschen. Tillsammans med diskmedel och en tvättsvamp. Medan balsamet satt i håret skrubbade jag skor. De blev inte bländande vita. Men de ser ut ungefär som de gjorde innan start. Nu står de ute på tork med tidningspapper i. Skosnörena har jag tvättat i tvättmaskin. Jag förväntar mig att de ska vara lika vita som ett Hollywoodleende.

…på Trollhättans 12-timmarslopp var Grabben. Läs hans version här. Jag är lite stolt. Det var ju för sjutton JAG som tog med honom på detta äventyr. Han har inte tackat mig än. Men det kommer nog. Kanske.