Träningsglädje

Det var i stort sett bara att springa hem från förmiddagens pass, kolla av jobbmailen, duscha, fixa snabblunch, snabbjobba och sedan packa gymväskan igen. Klockan 11 tränade jag crossfit. Klockan 15 var det dags för ren och skär styrka. Ett pass som egentligen skulle börjat några timmar senare, men då hade jag råkat boka in mig på en informationskväll om att köpa företag.

Det var andra gången som jag körde det nya programmets första split: axlar, triceps och mage. Arnoldpressen gick verkligen inte bra med tanke på att jag gjort hundratals armhävningar några timmar tidigare (övningen finns att kika på här. Jag lyfter typ som han i filmen. Eller kanske inte…). Resten gick betydligt bättre!

Packad och klar för mer träning!

Jag har gått och varit nervös hela morgonen inför dagens crossfitpass. Jag känner aldrig så inför spinning, trots att det är jobbigt. Men så fort det ska presteras och dras runt på den egna kroppen blir jag nervös. Jag har ju en del kilon att dra runt på så då blir jag helt plötsligt väldigt svag. Armhävningar med upphopp till exempel, tar kål på mig illa kvickt!

Crossfit är en typ av träning som känns behaglig i början, men som snart övergår i en svettorgie och ändlöst många övningar som aldrig tar slut och en hög puls som ska vara hög länge, länge. Vi körde 5 stationer (benböj+hopp på bräda, bicepscurls+axelpress, armhävningar, explosiva utfallssteg, armhävningar med upphopp) och först 15 reps på alla sedan jogg tillbaks till första stationen och 12 reps på alla, jogg tillbaks och 10 reps på alla, jogg tillbaks och 8 reps, 6 reps och sedan – äntligen – lite vila! Efter det körde vi 10 armhävningar, sprintrush i salen, 9 armhävningar, rush, 8 armhävningar och så vidare – ända ner till 1 armhävning.

Idag var det inte hjärtat som tog slut. Det var benen. Det märks tydligt att jag inte är återställd från vare sig benstyrkan i fredags eller marathonlångpasset i söndags. Det knöt sig i rumpan. Baksida lår stramade och framsida lår, som jag inte känt mycket av alls, strejkade och envisades med att bli fulla med mjölksyra redan från första ronden. Med sådana ben blev passet jobbigt! Jag låg mestadels runt 85% av max med en endaste liten ynka maxpulstopp på 92%. Hjärtat hade mer kapacitet, men inte benen.

Naivt nöjd – men nervös – före passet.

Trött, slut, utpumpad. Men fortfarande lika jäkla nöjd efter passet!

Med -0.8% viktnedgång är både jag och Coola K the Biggest Loser den här veckan. Ingen behöver springa 7km fartlek med 7 fartökningar eller böta 50kr till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

v.15 Sara -0.6% – Coola K -0.7%

v.16 Sara +0.6% – Coola K -0.8%

v.17 Sara -0.8% – Coola K -0.8%

Min vecka:

Det är lätt att äta superstrikt. Det är lätt att äta kopiöst dåligt. Det är sjukt svårt att äta mittimellan. Jag känner mig helt vilse i matdjungeln. Förut visste jag vad jag åt. Och eftersom jag åt liknande saker i stort sett hela tiden hade jag järnkoll. Nu äter jag lite annorlunda och jag är supernojig. Det är helt enkelt känslan av att inte ha full kontroll som spökar. För att bli nöjd skriver jag nu in i almanackan exakt vad jag ska äta och när. Jag har både innehållskollat och kalorikollat det på Viktklubb sedan tidigare och vet att det blir en bra matdag. Genom att på förhand skriva upp vad jag ska äta försöker jag undvika onödiga val som kan bli till en fälla.

Jag och kroppen har heller inte varit helt eniga den här veckan. Nu slutade det tack och lov på ett minus men jag behöver ta ett allvarlig samtal med kroppen. Inte heller är denna viktnedgångstävlig förenlig med matvanorna i den livsnjutarlivsstil jag älskar och som gör sig påmind nu på våren. För att inte tala om alla glasställen. Men som sagt, man kan äta lite av allt – men inte varje dag, eller vad är det man brukar säga?

Jag har för mig att jag har sagt att jag ska vinna över Coola K de resterande veckorna som är kvar på tävlingen och denna vecka kom vi lika. Det är inte så dåligt. Jag ser det som en vinst i sig. Nu ska jag bara vinna resten också. Det är bara 3 veckor kvar. 3 sjukt korta veckor!