Test: världens första allt-i-ett-rakhyvel

PR-byråerna går på högvarv inför sommaren. Beach 09 har varit i antågande vad gäller att forma kroppen sedan Beach 08 tog slut (om man nu inte vill stå i vassen), men det är mer som ska grejas. Vissa grejar det genom Philips-sponsrad epilering. Andra grejar det på mindre smärtsamt Wilkinson Sword-sponsrat sätt. Jag tillhör den där ”andra” gruppen. Därför har jag testat Wilkinson Swords nya rakhyvel som också är en trimmer (en grej på varje sida) – för att fixa ben och bikinilinje. Passande nog har jag precis fått hem två nya bikinis som jag nyss köpt.

Bikinis från Ellos. Eftersom detta inte är någon bikiniblogg får ni inte någon bild på mig iförd bikini…

…eller jo, det fick ni visst. Men här är det rakhyvel/trimmern jag visar!

Det första problemet med trimmern uppstod när jag förstod att jag skulle behöva använda rakhyvelsidan i alla fall för att få ett hår-eliminerat resultat – och då kan man lika gärna använda rakhyveln på en gång. Det andra problemet uppstod när jag märkte att man måste ha en viss hårväxt för att det ska funka optimalt. Och det tredje problemet uppstod när jag insåg att det inte känns helt säkert med en trimmer i ljumskarna, det känns inte riktigt följsamt. Bortsett från problem nummer 3, så tror jag att själva trimmerfunktionen fungerar bäst om man inte gjort något åt bikinilinjedelen på ett tag. Annars funkar rakhyvelfunktionen bäst. Som vanligt är det det enkla som är det mest effektiva.

En grej som dock var supersmart med den här allt-i-ett-hyveln var den praktiska hållaren med sugproppar.

En turkos detalj i badrummet som borde få självaste Ego-Petra att hoppa högt! Smart med sugproppar!

Wilkinson Sword har gjort en reklamfilm om denna produkt. Spana in den här och bestäm om du vill skratta eller gråta. Söta Nathanelle (med de snygga benen) testar också denna produkt så håll koll på hennes blogg för att få en second opinion!

Tis 19 maj (forts.): Styrketräning för axlar, triceps och mage

Ibland har man bra träningspass. Ibland dåliga. Ibland roliga. Ibland tråkiga (fast bara väldigt mycket ibland). Eftermiddagens styrketräning kändes seg. Jag höll inte måttet. Vi var till och med tvungen att sänka vikt på arnoldpressen (från 12 kilo till 10)! Det kan ju i och för sig ha med förmiddagens crossfit att göra (gjorde 51 militärpressar då), men va fasen. Är inte jag odödlig?

Att träna med fjuttvikter är inte kul. Särskilt inte eftersom gymmet var fullt med killar i linne och proteindrinkshake som accessoar och som lyfte tungt som fasen. Själv var jag tvungen att sänka och sänka och sänka. Fast… på vanliga axelpressen (superset kombinerat med hantellyft åt sidan – strikt utförda med raka armar) med hantlar höjde jag faktiskt – till hela 5 kilo (uppmärksammade ni ironin?). Det är enorm skillnad på min styrka beroende på vilken muskel vi pratar om… fy fasen för axelstyrka. Den enda axelövning jag gillar (som jag kommer på just nu) är drag mot hakan men den ligger inte i programmet just nu (fast den fick jag glädjande nog köra på crossfiten i förmiddags).

Hur vi ökade på resten av övningarna vet jag inte. Det är det som är det fina med att ha PT. Man behöver inte ha så mycket koll. Man bara gör. Jag vet dock att vi ökade på crunches i kabelmaskinen till drygt 45 kilo. Det kändes i magen – och gjorde ont i lillfingarna som klämdes och i nyckelbenen som blev till oskönt stöd för repet.

Imorgon ska bli en bättre träningsdag. Dagen har inte varit dålig men… eller jo. Den har varit dålig. I alla fall sedan efter lunch. Jag kom hem från crossfiten och kroppen skrek efter energi och kylen var tom sånär på falukorv. Och i skafferiet hittade jag makaroner. Så då åt jag det. Sedan svällde magen upp till en ballong och det såg ut som om jag gått upp alla mina kilon jag gått ner. Inte kul. Sedan hittade jag ingenting att ha på mig i garderoben. Alla mina träningsbyxor är tråkigt svarta utan några detaljer förutom varumärkets logga. Och alla mina tröjor är funktionst-shirts, enfärgade, utan några som helst kul grejer som livar upp. Tråkigt! Det blev svarta byxor och en vit simpel funktionströja på eftermiddagspasset. Jag hatar att träna i svarta tights och vit tröja. Det känns så blasé. Imorgon blir en bättre dag. Då ska jag inte äta några makaroner. Makaroner bara förstör. Blä.

Dålig eftermiddag. Tråkiga kläder. Uppsvullen mage. Svaga axlar…

Tis 19 maj: Crossfit

Morgonpromenad på 60 minuter: check.

Förmiddagsträning på 60 minuter crossfit (ej effektiv tid): check.

Jag överlevde denna gången också. Drygt 20 minuter crossfit på runt 87% av maxpuls känns förjävligt emellanåt. Jag undrar när det ska ta slut. Hoppas att PT:n ska räkna fel och säga att vi är klara nu, när vi egentligen har några repetitioner kvar. Jag vill bara lägga sig platt på golvet men nej det går inte för nu har jag 12 armhävningar med upphopp kvar. Och jag längtar tills jag har gjort dem så att jag kan göra nästa grej, benböj med axelpress (stång). För jag tror att det ska kännas lite lättare. Men när jag kommit dit så svär jag över det också för fasen vad tung stången är. Men så emellanåt kommer tankarna på vad jäkla bra det här är. Ju tröttare jag blir, desto bättre är det. Ju mer blodsmak i munnen (det hade jag förvisso aldrig men en gång kändes det som jag hade frukosten i halsen) desto bättre för kroppen. Och det är bra att jag håller på att dö av övningen från helvetet: armhävning med upphopp. Det är bättre att jag tränar jobbigt än tränar lätt. I alla fall under ett pass där tanken är att pulsen nästintill ska gå i taket.

Våra crossfitpass består av en uppvärmning på nästan 15 minuter. Jag springer runt i salen och gör olika övningar. Höga ben, spark i rumpan, sicksacklöpning, utfallsgång, rusher och lite stretchövnignar med en stång. Sedan kör vi stationerna. De är 5 stycken (hopp upp på bräda, armhävningar, en slags benböj + drag mot hakan, armhävning + upphopp, en slags benböj + axelpress). 15 reps på alla, sedan 12, 10, 8 och till sist 6. Ingen vila emellan.

När jag har återhämtat mig från första maxpulsracet är det dags för andra. Idag var det en slags idiotenövning. Vid varje ”linje” där man i klassiska idioten nuddar golvet skulle jag istället köra 8 raka (box)slag mot PT-Fredrik. Varje gång jag var tillbaka vid starten skulle jag göra 10 armhävningar. Vi körde det ett tag. Sedan bytte vi till situps.

Efter det kommer det sköna. Trots att det handlar om plankan och andra bålövningar. Och till sist: stretchen. Underbart!

På den här bilden har jag återhämtat mig!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!