Förtroendet för livsmedelsbranschen är rekordlÃ¥gt enligt konsumentföreningen i Stockholm. No wonder. Skandal efter skandal radar upp sig och sist ut är förpackningsdatumet som det mixtras med som P1 rapporterar om idag. Branschorganisationerna (inom livsmedel) mÃ¥ bli hur förbannade som helst för att deras medlemmar inte kan bedriva en sund och riktig verksamhet men vad hjälper det? Företagen kör pÃ¥ ändÃ¥. ”En miss som vi rättat till” ursäktar sig skurkarna med.
Det som gör mig arg när sÃ¥dant här kommer fram är att jag som konsument är hjälplös. Jag kan värja mig mot onyttigheter, mot tillsatser, mot sÃ¥dant som inte är bra för mig – om jag fÃ¥r möjlighet att själv värdera och tolka den information som finns tillgänglig för mig. DÃ¥ har jag en chans att göra ett val. Att äta si eller sÃ¥. Men när informationen är dold, när den inte framkommer, när jag blir lurad – sÃ¥ har jag ingen chans att göra ett val. Det gör mig arg!
Jag har noll tilltro till livsmedelsbranschen. Jag tror sällan på att innehållsförteckningen stämmer. Jag är misstänksam mot att det som märks som kravmärkt och ekologiskt verkligen är det (P1 rapporterade för en tid sedan att krav-märkningen väldigt sällan följs upp). Jag är väldigt cynisk.
Ãnda sedan jag flyttade till Halmstad har jag tänkt göra verklighet av min önskan att köpa mitt kött och mina ägg pÃ¥ ett mer naturligt sätt. FrÃ¥n den gÃ¥rd där det produceras. Här i trakterna finns mängder med gÃ¥rdsbutiker, mÃ¥nga av dem är ekologiska (hur det kontrolleras vet jag inte – det mÃ¥ste jag kolla upp!). Jag vill inte köpa kött som transporterats frÃ¥n Brasilien, eller ens frÃ¥n SkÃ¥ne via en central nÃ¥gonstans i landet till en butik nära mig. Det verkar onödigt. Jag vill vara förnuftigare än sÃ¥. Jag har förmodligen skrivit om det förr, men jag har inte fÃ¥tt tummen ur än. Nu är det hög tid att göra slag i saken. SÃ¥ jäkla svÃ¥rt är det inte.
