Träningsglädje

Shopping är så mycket jobbigare än några timmars cykling!

Da’n i stan

Idag har jag och Coola Karin shoppat. Eller ja, shoppat och shoppat… vi har gått runt i femtielva tusen affärer på jakt efter en beige topp som inte var i bomull och till slut så shoppade vi lite. Vi är inga vana shoppare (nej Grabben, det är jag faktiskt inte – du skulle se alla andra!) men när man är på jakt på något specifikt är det fan omöjligt.

Jag befann mig fortfarande hos mina föräldrar imorse och kom på den briljanta idén att cykla in till stan. Det är bara runt 2 mil vilket är ett lagom avstånd. Med 2 mil är tycker man fortfarande att cyklingen var en bra idé även på hemvägen.

Fast det tar ju sin lilla tid förstås. Jag valde en väg som först går över stock och sten på en skogsstig för att sedan plana ut till grusväg mellan hästhagar och sedan bli till asfalt och landa mitt i Kungsträdgården.

Min snyggt parkerade gamla rostiga mountainbike.

Såhär i efterhand har jag ont i handflatorna. Jag skulle haft cykelhandskarna med mig! Jag tänkte faktiskt tanken men glömde bort dem mitt i frukoststressen när jag hade bråttom iväg. Och så har jag huvudvärk också. Men den kommer inte från cyklingen, den kommer från ett fullsmockat Stockholm i värmebölja. Och så har jag väldigt trötta fötter. Det är konstigt hur det kan vara jobbigt att springa in och ut i så många affärer? Sådär ont får jag inte ens efter ett marathon. Ändå gick jag runt med mina joggingdojjor hela dagen. Respect till alla fashionistas som traskar runt i butiker hela dagarna med klackar och annat obekvämt på fötterna!>

Idag har jag haft Stockholm City Triathlon på besök på träningsläger. I alla fall en deltagare.

Simning, rodd, bad och löpning

Liksom jag bor Coola Karin i en liten etta mitt i stan. Den har värsta bra läget – men inte om man är triathlet och vill simma i sjön. Då kan man åka till Saltsjöbaden istället. Sagt och gjort, Karin satte sig på anrika Saltsjöbanan (ett trött gammalt tåg) med våtdräkt och löparskor, redo för att ta sig an några utmaningar.

Första utmaningen bestod av simning – i havet. Fast det känns mer som en sjö. Jag rodde ledarbåten som visade vägen och Karin crawlade efter. Det gick bra i nästan 70 minuter. Sedan fick Karin för sig att det kunde ligga döda kroppar på botten. Det är just sådana föreställningar som gör att jag inte gillar att bada i sjöar. Man vet aldrig vad som finns på botten!

Karin, jag och Trixa – trion som sedan gav sig iväg på joggingtur.

Karin plaskar på riktigt bra.
Jag ror och har det rätt så bra i solen!

Efter simmandet (och rodden) solade vi på bryggan och brände oss på ryggen. Smart! Sen sov vi lite innan det var dags för nästa utmaning: löpning. Eller, jogging får man nog kalla det för. Tanken var att vi skulle väcka benen efter strapatsen i helgen så vi tog det lugnt till både fart och distans. Benen kändes bra, kanske var höften fortfarande lite trött men inte så farligt. Däremot har jag ont på en punkt under foten vilket irriterar.

Imorgon funderar jag på att cykla in till stan. Jag hoppas min gamla cykel från högstadiet fungerar. Jag undrar om man kan parkera den någonstans nära Plattan (Sergels torg alltså)?>

Efter mammas bullar passar det bra med ett träningspass.

45 minuter ganska bra träning

Min mamma är ingen typisk bullmamma. Men ibland slår hon till och bakar så det förslår. Det händer typ en gång i halvåret men då bakar hon bullar och sju sorters kakor på en och samma gång. Det kan bli ganska jobbigt. Hon propsar nämligen på att man ska provsmaka allt. Det har jag gjort idag – och sedan fikade vi på alltihop. Detta efter en långlunch med både förrätt och varmrätt i solen på Holmen kök och bar i Saltsjöbaden. Det var med all denna mat, och med bullarna i halsen, som jag bokstavligt talat rullade in på SATS i Sickla – redo för att ta mig an styrketräningssalen på egen hand.

Man skulle kunna tro att jag var ganska ensam på gymmet en solig försommarkväll som denna. Men icke. Folk har tydligen tröttnat på bryggsegling med rosévin. Ja, inte Nilla då – som hellre valde nyss nämnda aktivitet istället för att lyfta svettigt skrot med mig. Men hon är förlåten. Hon inviger trots allt sin semester idag.

15 minuters cykling fick bli till intensiv uppvärmning. Jag körde långa intervaller till Now you’re gone och Mitternacht medan Holding out for a hero fick bli en aktiv vilolåt. Sedan följde Eminem och Flipsyde med mig till vikterna. Jag hade Sporty Spice på näthinnan när jag körde bicepscurls och axellyft åt sidan ståendes på balansbräda. Sedan blev det tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc, ryggdrag med stång och till sist crunches på pilatesboll med fötterna mot en vägg. Allt som allt 45 sköna minutrar som brände lagom mycket.

Det bästa sparade jag till sist: en iskall capirinha på solvarm sommarbrygga med 22-gradigt vatten att plaska med fötterna i. Hade det varit riktigt bra skulle jag njutit av pappas goda tonfiskpasta men jag är sjukt mätt på bullar och kakor att jag knappt orkar tänka på frukosten imorgon.

Imorgon förresten – det blir en tokrolig dag. Fortsättning följer!

God capirinha och halvmålade tånaglar.
Ni får ursäkta, men lacket gnuggades bort i Hallsberg…
(Jag är glad över att de inte är blå)

>