Lätt med Lagomt

Det ska inte vara jobbigt att ”leva hälsosamt”. Då går det aldrig. Nej jag tycker att vi alla har rätt till en lagom mängd onyttigheter!

Lätt med Lagomt

Anledningen till att jag gick ner mina tre kilo i Thailand var inte för att jag bara åt ananas och apelsiner. Nej jag åt både glass och chips och drack sockriga fruit shakes och söta drinkar. Hade jag valt bort allt det där goda men relativt onyttiga hade det blivit väldigt tråkigt. Precis som julen skulle bli trist om man aldrig tillät sig dricka glögg, ta en pepparkaka eller äta lite ris á la malta.

Hemligheten ligger i måttligheten. Detta fenomen som också heter det alldeles genomsvenska och tråkiga ordet lagom. Men det är som det är sagt – lagomt ÄR bäst.
Att testa lagom…

Därför tänkte jag bjuda på en vrålgod efterätt. Eller ja, i alla fall tipsa om en. Nämligen vaniljglass med pepparkakor och lingonsylt. Glassen ska vara sådär härligt mjuk, pepparkakorna lagomt krossade och den syrliga lingonsylten blir pricken över i:t.

Ovanstående efterätt kan ni testa ordet lagom på. Om det inte funkar och ni överstiger ”lagom”, ja då kan det vara rätt så skönt med en kvällspromenad. Det går ju inte direkt att stanna hemma och skylla på det kalla vädret…

Ny stjärna
Vi har en ny alpin stjärna förresten – Thessan Borssén. Hon vann dagens slalomtävling och har kommit på pallen i de flesta slalomtävlingar hitills i år. Riktigt roligt nu när Anja har ont i knät.

27 dec: Våta tankar

Idag var det vått på annat sätt. Inte från kallt regn utan istället i en skön och varm bassäng.


Att simma i en lekstuga…

Jag försökte simma igår kväll. På Holiday Club i Åre. Jag tänkte att det skulle vara ett bra kompliment till de föregående dagarnas jogging. Det skulle ha varit jättebra – om det inte var för de fem ungarna som envisades med att hoppa i motionsbassängen mitt framför ansiktet på mig och för den blonda mamman med airbags av silikon som var i vägen överallt. För att inte tala om lilltjejen som förvisso simmade men som inte kunde hålla sig till en bana utan som vinglade fram och tillbaka hela tiden. Holiday Club i allmänhet, och deras ”badvärld” i synnerhet, är dessvärre en enda stor lekstuga.
Till slut var det i alla fall en kille som sa till ungarna att gå och leka i en bassäng som var menad för just det ändamålet och sedan gick det bra att ta ut simtagen utan att få kallsupar på grund av vågor från plaskande vandaler. Det blev runt 40 minuters simmande. Antalet längder tappade jag bort redan efter jag hade räknat till 10…
På det hela taget kändes det skönt att simma. Avkopplande liksom. Jag borde göra det oftare, speciellt då jag bor nära Eriksdalsbadet hemma i Stockholm. Haken är att det kostar t.ex. nästan 600 spänn för ett klippkort på 10 gånger och det är inte direkt billigt…

26 dec: Bragdjogg

Det är kallt, blåser som satan och regnet skrapar mot ansiktet… det är just i sådana här lägen som man tänker ”aldrig i livet att jag går ut” – men när man väl är ute och igång, ja då är man världsbäst!!

Jogg runt Åre

Jag vill ut på en längre runda idag. Från Tegefjäll är det 5 km in till Åre by (och 5 km hem igen) och det är just det som lockar. Trots en fruktansvärd blåst, trots ett envist och hårt duggregn och trots ett becksvart mörker.

Medvind

Det går bra i början. Jag har vinden och regnet i ryggen och störs inte så mycket av det. Tvärtom hjälper blåsten mig på traven, liksom knuffar mig framåt. Den gamla vägen är trevlig att springa på. Jag blickar in mot husen och det är en mysig känsla att springa och kika på vackra ljusstakar i fönstren, på hustomtar i trädgården och ljusklädda granar. Det är tomt på folk ute. Jag springer förbi en ensam person som rastar sin hund men annars blir jag mest omkörd av en och annan taxibil.

Motvind

Med lätta steg når jag platsen där jag ska ta mig uppför en brant sluttning, vända och sedan springa den nyare landsvägen hem. Redan när jag svänger uppför den vinglande vägen känner jag hur blåsten tar tag i mig från sidan. Det är en motig uppförsbacke. Regnet känns ihärdigare nu.

Jag når till slut landsvägen. Det är skönt att veta att det bara är hemåt som gäller nu. Men det blåser rejält och jag måste springa framåtlutad för att överhuvudtaget komma framåt. Vindjackan är genomvåt och regnet skrapar i ansiktet. Blött och kallt. Jag börjar skratta för mig själv. Vilken galning skulle utsätta sig för detta om inte jag? Bilarna som åker förbi och ser mig tror säkert att jag är helt knäpp i huvudet. Men jag kan inte hjälpa det. Trots att det är kallt och hårt och jobbigt är det roligt. Det är skönt. Och jag mår så himla bra inombords!

Landsvägen bjuder på raksträcka efter raksträcka. I 5 km. Den sista kilometern går i nattmörker. Här finns ingen belysning. Inte ens snön kan lysa upp vägbanan – för det finns ju knappt någon. Men jag kämpar på i motvind, regn och nattmörker – och når snart mitt mål och min ytterdörrströskel. Jag är trött, men väldigt glad och harmonisk inombords. Det har varit en bragdjogg!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!