Den blå himlen med bomullstussmoln mötte min syn när jag rullade ut yogamattan på balkongen och la mig på den. Yoga behöver inte vara svårt. Det behöver inte vara ett 90 minuter långt flöde. Det kan vara 10 minuter med positioner som du dels känner att du mår bra av, som du kanske känner dig lite obekväm i – eller som du känner behövs för att du ska landa.

Jag valde några positioner ur alla de där kategorierna ovan, och stannade sedan länge i savasana. Jag blundande – men visste vad jag hade ovanför mig om jag skulle öppna ögonen.

Den här typen av yoga är något jag vill omfamna oftare. Inte göra det till en grej med hög tröskel utan något som jag kan smyga in lite här och var och nu och då.

Idag blev det mitt eget space efter ett arbetspass som började klockan 7 imorse efter för lite sömn på grund av sent jobbande natten innan. 40 mil i bil och plåtning av bilar och barn och skateboards och simfötter. De där 40 milen bestod av två tur och returresor till Östersund med olika bilar, och jag hade egentligen tänkt mig en trailtur längs vägen. Men jag insåg att det inte hanns med i schemat och besviket rullade jag in mot Åre igen.

Efter att ha landat på den där mattan så känns besvikelsen långt borta. Stigarna finns kvar imorgon.

Du som yogar har hört den välbekanta uppmaningen många gånger förut; att släppa prestationen och lämna den utanför rummet, att inte bry sig om vad andra gör och istället bara fokusera på dig själv. Ändå tror jag att många glömmer just de orden så snart de tystnar. Och det är synd – jag tycker att yoga behandlas på ett problematiskt sätt i sociala medier och det tenderar att bli så mycket prestation och utseende.

Alla ska göra headstands och examensbeviset får du genom mängden likes när du postar det i sociala medier. Dessutom ska yoga vara avklätt av skäl jag inte riktigt begriper – men om någon förklarar det för mig kanske det finns en logisk anledning.

För mig finns det en enkel lösning på min tveksamma inställning till yoga på sociala medier – och det är att inte följa avklädda yogakonton med avancerade show off-konster. Jag själv hittar nämligen inte lusten till yoga i det formatet – men jag vill fortfarande inspireras till yoga genom just sociala medier. Låter det lite dubbelt?

Jag hittar lusten till yogan i det som är tillgängligt; lite mindre bikiniyoga – och lite mer i min verklighet. Yoga_stories på Instagram är en av mina favoriter eftersom det Therese gör är applicerbart. Det är inte enkelt alla gånger, men hon får till en skön mix som inspirerar mig. Framförallt poster som den här, den här – eller denna sekvens som jag älskar.

Jag är medveten om att jag färgas väldigt mycket genom det filter som är kopplat till just mina känslor för yogan. Jag och yogan har ett love-hate relationship, och framförallt är jag väldigt känslig när det kommer till yoga och prestation. För mig behöver yogan verkligen vara extremt prestationslös eftersom det ligger prestation i så mycket annat som jag gör. Och när jag säger prestationslös så menar jag verkligen prestationslös. Alltså utan en värderande kommentar från någon bredvid mig – eller på Instagram – om liknelser till kylskåp eller sälar över sin egna prestation.

Men jag vet att vi alla är olika; du kanske behöver mer av en utmaning med din yoga – och ser det som ett utlopp för något annat än den läkande effekten som jag söker. Det fina med livet är att det är olika och vi har alla olika uppfattningar – och vår egna verklighet.

Att släppa på prestationen behöver inte handla om att man faktiskt inte kan; för mig handlar det mer specifikt om att jag vet att jag inte ska utmana alla positioner för att inte tappa syftet för min kropp. Vi är ju så vana vid att vara duktiga för andra, även om det bisarrt nog handlar om en yogainstruktör, att vi glömmer bort hur det ska kännas i oss själva utifrån de olika förutsättningar vi har på mattan.

Den yoga jag gillar är den som låter mig veta varför jag gör just vad gör. Då kan jag applicera det på min kropp. Yoga med ett syfte – eller framförallt: yoga för mitt syfte.

Någon annan (läs: många) kan ha absolut ha ett syfte med sitt huvudstående, mer än att det ”är coolt att kunna”. Yoga är som bekant äldre än Instagram – det finns mer bakom än att det ska vara snyggt på bild. Men frågan är om vi vet varför vi gör vad vi gör?

Lite därför vill jag trilskas med att posta väldigt enkel yoga; för det är också yoga. Som den här bilden som är extremt utstuderad.

Sedan förstår jag att yoga ska vara roligt, lustfyllt och allt det där andra – och att det är roligt med bilder på acroyoga och avancerade positioner som är upp och ner på alla möjliga sätt. Framförallt är det ju bekräftande – den formen av drog som flödar hejdlöst i sociala medier.

Förutom yoga_stories tycker jag även at Vevve är befriande härlig; hennes blogg hittar du här. Jag rekommenderar att du läser ikapp lite! Och om du vill leta dig utanför normen med trådsmala vita kvinnor som yogar så tycker jag att du ska leta upp mynameisjessamyn på Instagram. Yoga är inte tillför en enda typ av fysisk kroppsform – yoga är för fler.

Vem inspirerar dig inom yogan? Vem tycker du är duktig på att hålla den applicerbart? Och vad tycker du om det jag skriver i det här inlägget?

Mina tights kommer från Daily Sports. T-shirt från Asos.

Yogan har smugit sig in i mitt hem, och har till och med fått ett eget rum. I ett gästrum ligger min Manduka black mat utrullad permanent och jag har  yogas en hel del sekvenser där inne under flera dagar. Lite yang och lite yin. Yang främst för att stärka min core och yin främst för att lugna huvudet.

Jag fick lite inspiration från det senaste numret av Women’s Health där reportern och PT:n Anna-Lena tipsade om en tre minuters sekvens där du gör följande dynamiska positioner under en minut vardera:

1. Nedåtgående hund till uppåtgående hund

2. Liggande ryggrotationer som du gör sida till sida

3. Sidokliv där du korsar ena foten framför den andra och sträcker armen över huvudet för en skön sidostretch

…om du vill se hur det ser ut i mitt andra gästrum ska du klicka in här!