Skålsjögården är ett populärt ställe inte långt från mig här i Hälsingland där det dras fina spår för längdskidåkning på vintrarna – och där det finns mjuka leder att vandra och springa om somrarna. Jag har aldrig varit där förut men tänkte att igår var en bra dag att göra premiär på. Jag hade siktet inställt på Eggaspåret som är bra för vandring, löpning och mtb. Med flera olika längder att välja på; 7.5 km, 10 km, 15 km, 22 km och 30 km, så tyckte jag att det lät som världens bästa stig.

Eggaspåret sägs vara en av de finaste lederna i hela Ovanåkers kommun eftersom drygt fem kilometer av leden går på en rullstensås (den är kniveggsformad – därav namnet Eggaspåret). Hur det är med den saken vet jag ännu inte – eftersom Eggaspåret var för otydligt skyltat och jag sprang fel någonstans längs vägen. Problemet var inte att det inte fanns några skyltar; det fanns snarare för många – men där skyltningen pekade från den befintliga stigen så fanns ingen skyltning vidare vilket gjorde leden väldigt otydlig.

Anna hade en liknande upplevelse idag – och jag tycker att Kullaleden är riktigt dåligt skyltad på sina ställen. Tyvärr gäller det också en del leder i fjällen.

Dålig skyltning avhjälps med bra kartor men mer ofta än sällan finns inga kartor online. Jag har inga problem med att betala för mig; men att i förväg beställa en tryckt karta? Det hade varit bättre att kunna köpa loss kartan online. Här finns utrymme för utveckling!

Eggaspåret är en led som går i det område som heter Finnskogarna som sträcker sig över Hälsingland, Dalarna, Gästrikland och Värmland med en bra hemsida som samlar en hel del information om leder och evenemang. Men det var det där med kartor då; informationen om Eggaspåret ser ut såhär. Det saknas information tänker jag!

Jag skramlade ihop ett gäng kilometer ändå och är mycket nöjd med känslan i kroppen även om mina stigletarfötter ville ha fler kilometer för att känna mig stark och äventyrlig på riktigt! Stigen jag sprang gick förbi vallar och fantastisk natur, man kan ju inte annat än bli rätt så lycklig av det! Dessutom blev jag nöjd till slut eftersom jag bytte landskap från Hälsingland till Dalarna, och det känns ju lite långt i sig – även om det bara var ett extra steg för att komma över gränsen…

Nästa gång jag vill springa långt häromkring min hembygd i Hälsingland ska jag nog sikta på någon av dessa leder:

– Hälsingeleden mellan Bollnäs och Galven (ca 15 km)

– Finnskogsleden med start i Annefors utanför Alfta (ca 30-35 km)

– Näbbkäxleden med start vid Bolleberget i Bollnäs (16 km)

…Vikebergsleden (15 km) utanför Alfta sprang jag förra våren, kanske får det bli en repris.

Alla ovan nämnda leder går i närheten av björn. Jag tänkte på det när jag körde skogsvägarna hem från Skålsjögården; över Gruvberget och Annefors, att inte långt härifrån ligger ett kommersiellt ställe som tar betalt för björnspaning. Tjänsten Skandobs, där man rapporterar in observationer av björn, lodjur, järv och varg, visar att flest observationer gjorts just häromkring. Det är både lite läskigt och spännande!

Imorse låg kalldimman tät över åkrarna när vi steg upp till ljudet av nyhetssändningarna. Vi anade morgonsol bakom slöjorna långt där borta medan kaffet rann genom filtret. Jag skivade en banan över müslin och tänkte på skog och stigar.

När det fortfarande var morgon tog jag och Hazel bilen och åkte mot Nordanå spårcentral i Alfta. Det är inte klokt vad här finns leder och stigar att springa bara man googlar lite. Det är dessutom inte klokt vad här finns björn så jag spelade den skränigaste podcasten jag hade på högsta volym: det blev Filip och Fredrik.

Stigen började med elljusspår och efter ett tag lämnade vi civilisationen och sprang rätt in i skogen genom avverkningsområden, tallskor, lövskog och skog som var alldeles grön med mossa. Vi sprang förbi tjärnar och över stock och sten och vid ett vägskäl valde vi att följa de gröna markeringarna som tog oss med på en femton kilometer lång tur.

Ett längre äventyr i min värld definieras av att jag har energi med mig, och det brukar bli på terrängrundor över mer än en mil eller typ asfaltrundor på ungefär en halvmara eller mer. Den här gången blev det två överblivna bitar Bloks på Clif Bars som jag hade i fickan. Jag gillar energi i godisformat! Men – jag ser fram emot nästa äventyr för då ska jag ta med en chokladshot från Clif Bar.

Roligast var att springa den delen av stigen som gick i en böljande utförslöpa i den typ av skog där tallarna står höga och solljuset släpps in genom trädkronorna. Där stigen är lätt att springa och rötterna är få. Knixigast är det som vanligt när spetsiga stenar bromsar farten.

Vikebergsleden går också att springa som en markerad runda på 20 km och jag har läst att man kan förlänga den också till 30 km. Eventuellt står det på min upplevelselista i sommar. En annan led som också står på den lostan är Finnskogsleden på 35 km som är en led som börjar och slutar på samma ställe i Annefors. Den leden springer jag helst med extra högtalare på ryggen med tanke på hur många björnar som finns i området.

Tights // Craft Delta compression. Jacka // Craft Devotion jacket. Skor – ej lämpliga för terräng.