Ju mer man tänker på hälsa desto krångligare blir det. Särskilt när man tänker på individhälsa och folkhälsa. Jag kan tycka att samhället egentligen inte har något att säga till om vad gäller individhälsa i sig – men – den samlade individhälsan blir i praktiken folkhälsa och det är en statlig angelägenhet.

Samtidigt som hälsotrenden väller över oss så finns det också de som går motvalls. Som verkligen hävdar all sin rätt att äta vad de vill när de vill och inte fan ska någon komma och säga att man borde göra si och så för man har ju all rätt i världen att göra som man vill och det ska ingen ta ifrån en.

Jag tycker det här är problematiskt. Inte vad enskilda individer gör, men på ett samhällsplan. Vad har individen för ansvar gentemot samhället egentligen?

Vad tycker ni om jag skriver såhär:

Varje individ har ett ansvar att om inte för sig själv, så för samhället, agera på sådant sätt som man förmår och klarar av för att må så bra som möjligt. Detta ansvar utgår från vilken föda vi konsumerar och hur vi rör på oss och motionerar. Att välja handlingar som tar oss mot ett bättre välbefinnande.

Jag menar; om nu en god hälsa är grunden för vilket vi bygger ett produktivt liv med ett långt arbetsliv och dessutom har bättre förutsättningar för lycka, ja då vinner ju både staten och individen. Fast de som förlorar är ju såklart de som ligger på sofflocket och moffar skitmat trots att de hävdar lycka på individnivå.

…finns det någon som forskning som hävdar att man som individ mår bättre när man ligger på sofflocket och moffar skitmat förresten? Kanske inte just det i sig, men att man har friheten dels att välja och sedan förmågan att faktiskt ta action på sin frihet.

Min åsikt i det här låter jag vara osagd för det är problematiskt. Jag är en person med rätt så liberala värderingar men samtidigt har jag svårt att få ihop att när vi nu har så hårda restriktioner på alkohol och rökning, och förmodligen skulle ha det även om konsumtionen bara drabbade en själv, så är vi så liberala när vi gäller soffsitteri och skitmatskonsumtionen.

En utmaning handlar om att definiera vad som är skitmat, förstås. Det bråkas ju fortfarande om fett som en bov i kostcirkeln och att definiera vad som är bra och dåligt kommer förmodligen inte att redas ut på lång sikt eftersom det finns så olika läger. Men nog är vi många som kan enas om att överdriven sockerkonsumtion är dåligt; ändå slipper sockret skampålen gång på gång, upplever jag.

Jag menar; många bänkar sig i TV-soffan när det bakas tårtor men rynkar näsan åt bulletproof coffee.

Oproblematiskt är det som sagt inte, men jag funderar ändå på det. I mitt huvud krockar mina liberala värderingar med det ansvar vi faktiskt har gentemot samhället och det går inte ihop sig riktigt.

Vad tycker och tänker du?

Jag uppmärksammades på den här artikeln i SvD och kan inte låta bli att förundras vilket stört samhälle vi lever i. Vi är alla del i orsaken på ett eller annat sätt. Ett klassiskt ”vad smal och fin du blivit” är lika enkelt att säga som att det är fel att säga. Spiralen tuggar på och den snurrar snabbare och snabbare när ett enda uttalande späs på av ett samhälle som verkar formulera exakt samma budskap.

Vad hände med att må bra? Inget är så nyttigt att äta att vi mår bra av att äta enbart det. Vi blir inte nödvändigtvis hälsosammare ju nyttigare vi äter. Hälsa och välmående går hand i hand och det handlar lika mycket om insida som utsida.

Jag gjorde en intervju med Kalle Wahlström häromveckan och jag kunde ju såklart inte hålla mig utan har redan läckt några saker från den intervjun (som här till exempel). Han säger smarta saker om hälsa och mat också. Jag kommer länka till hela intervjun så snart den är ute men jag kan inte hålla mig. Såhär säger han apropå hälsotrenden:

Jag tycker att det är bra om fler tränar men ett problem är att de som pratar mest och högst om träning är de som har träning som livsstil. De människorna ska man inte härma efter för det är svårt att ha ett liv som bara går ut på träning. Det enda de håller på med är att träna kroppen för att prestera på olika sätt – och då ser de också ut på ett speciellt sätt. Om någon med jättemycket rutor på magen tipsar om sex enkla plankövningar, då tänker man ju att man kommer se ut sådär. Så ser man ut om det enda man håller på med är att se ut just så. Men om du vill ha ett vanligt liv ska du träna efter något annat.

Det är ju så himla enkelt, ändå snurrar vi ihop det för oss. Vi tappar bort hur vi mår och ska prestera till den grad att det gör oss sjuka och stressade och får oss att må dåligt – när det enda vi ville var att må bra.

Hälsa är ingen tävling. Inget som går att prestera i. Hälsan är ärlig och den går inte att lura. När vi försöker blir vi sjuka. Ändå är vi så många som tror att vi kan göra just det; lura, fuska, dra en genväg, slarva. Genom att kompensera dåliga tankar med ännu en grön juice och hoppas på att någon dag så ska det göra mindre ont i själen. Men det fungerar inte så.

På ett annat plan ligger hela arbetslinjen och spökar och boostar de som redan är inne i systemet och skiljer ut de som inte pallar trycket. Det riskerar att skapa ännu ett utanförskap. Och i lönsamheten finns inte utrymme för de som inte passar mallen – de som inte vill, inte kan eller inte förmår att vårda sin kropp som ett verktyg.

Debattkombon arbete och hälsa är inte svart eller vit tycker jag, utan bottnar snarare i en mängd nyanser av grått med vissa saker som är bra och vissa saker som är dåliga men vi är långt från mogna i våra strategier och vårt sätt att jobba med arbetsgivarhälsa – eller samhällshälsa. Framförallt ligger politiken riktigt mycket efter!

Jag tror att hela hälsotrenden är en process som bara är i sin linda men som kommer att utvecklas på väldigt många samhällsekonomiska plan. Som den nationalekonom är jag väldigt intresserad av hela debatten; framförallt på ett ekonomiskt och teoretiskt plan.

På ett individplan tror jag på mer mångfald inom hälsa; att ta ett steg bort från det fysiska och se till helheten. Men samhällsmässigt förstår jag att hälsa måste mätas. Frågan är vilken måttstock som ska gälla – för individen, för företagen och för samhället.

Det är omöjligt att koka ner alla mina tankar om hälsa i ett så kort och endimensionellt inlägg som detta; men jag är nyfiken på att höra dina tankar – framförallt efter att ha läst artikeln i SvD som jag länkar till ovan. Vad tänker du om alltihopa? (Nu är det enklare att kommentera – bocka i ”kom ihåg mig”-knappen så behöver du inte skriva i vem du är jämt)

För mig blir den här bloggen allt viktigare i syftet att visa att hälsa ser ut på så många olika sätt och att hälsa inte ligger i fysiska prestationer. Hälsan bor inombords och framförallt: your health is the platform which your entire life is built upon (citat från Jillian Michaels). Samtidigt är det svårt; mina byggstenar för hälsa är inte detsamma som det du bygger din bästa hälsa på. Tänk om det ändå vore så enkelt!

Här har jag skrivit ner fler tankar på temat hälsa:

> Vältränad?

> Healthy is the new skinny

> Bästa måttet på hälsa!

Lyssna även på podden Träningsglädje TALKS om hälsa och framförallt dessa avsnitt:

– När hälsa går överstyr

– Det sorgliga med hälsotrenden

– Varför är det så svårt med hälsa?

– Är terapi vägen till hälsa?