Ju mer man tänker på hälsa desto krångligare blir det. Särskilt när man tänker på individhälsa och folkhälsa. Jag kan tycka att samhället egentligen inte har något att säga till om vad gäller individhälsa i sig – men – den samlade individhälsan blir i praktiken folkhälsa och det är en statlig angelägenhet.
Samtidigt som hälsotrenden väller över oss så finns det också de som går motvalls. Som verkligen hävdar all sin rätt att äta vad de vill när de vill och inte fan ska någon komma och säga att man borde göra si och så för man har ju all rätt i världen att göra som man vill och det ska ingen ta ifrån en.
Jag tycker det här är problematiskt. Inte vad enskilda individer gör, men på ett samhällsplan. Vad har individen för ansvar gentemot samhället egentligen?
Vad tycker ni om jag skriver såhär:
Varje individ har ett ansvar att om inte för sig själv, så för samhället, agera på sådant sätt som man förmår och klarar av för att må så bra som möjligt. Detta ansvar utgår från vilken föda vi konsumerar och hur vi rör på oss och motionerar. Att välja handlingar som tar oss mot ett bättre välbefinnande.
Jag menar; om nu en god hälsa är grunden för vilket vi bygger ett produktivt liv med ett långt arbetsliv och dessutom har bättre förutsättningar för lycka, ja då vinner ju både staten och individen. Fast de som förlorar är ju såklart de som ligger på sofflocket och moffar skitmat trots att de hävdar lycka på individnivå.
…finns det någon som forskning som hävdar att man som individ mår bättre när man ligger på sofflocket och moffar skitmat förresten? Kanske inte just det i sig, men att man har friheten dels att välja och sedan förmågan att faktiskt ta action på sin frihet.
Min åsikt i det här låter jag vara osagd för det är problematiskt. Jag är en person med rätt så liberala värderingar men samtidigt har jag svårt att få ihop att när vi nu har så hårda restriktioner på alkohol och rökning, och förmodligen skulle ha det även om konsumtionen bara drabbade en själv, så är vi så liberala när vi gäller soffsitteri och skitmatskonsumtionen.
En utmaning handlar om att definiera vad som är skitmat, förstås. Det bråkas ju fortfarande om fett som en bov i kostcirkeln och att definiera vad som är bra och dåligt kommer förmodligen inte att redas ut på lång sikt eftersom det finns så olika läger. Men nog är vi många som kan enas om att överdriven sockerkonsumtion är dåligt; ändå slipper sockret skampålen gång på gång, upplever jag.
Jag menar; många bänkar sig i TV-soffan när det bakas tårtor men rynkar näsan åt bulletproof coffee.
Oproblematiskt är det som sagt inte, men jag funderar ändå på det. I mitt huvud krockar mina liberala värderingar med det ansvar vi faktiskt har gentemot samhället och det går inte ihop sig riktigt.
Vad tycker och tänker du?
Mycket intressant, tänkvärt och svårt Sara. Jag tror att vi, och då menar jag tränare/coacher/nutritionister/inspiratörer gör det svårt för gruppen som inte tar ”ansvar”, vill förändras. Hållbar hälsa och träning för den delen är inte något enkelt idag, det finns alldeles för mycket att ta ställning till, vilket är bra för personer med ett intresse, men avskräcker, förvirrar gruppen som inte har det. Jag är mer och mer övertygad om att vi behöver tänka om, avdramatisera hälsa och träning. Uppmuntra till rörelse, rörelseglädje föder hälsa. “The magic is in the movement” (Greg Glassman).
Vilken bra vinkel Betty. Avdramatisera, låter som en bra start. /Nellie
Hej! Detta ämne intresserar mig mycket men jag har svårt att ta ställning. För oss är det kanske självklart att äta bra, träna och ta hand om oss på andra sätt men vi har kanske fått förutsättningar att göra det. Visst finns det andra med samma förutsättningar som ändå inte ”hälsosamma” men det är så ohyggligt svårt att dra en gräns någon stans. Och så är det så mycket som handlar om gener och det är ju lite svårt att påverka i efterhand. Kram /Nellie
PS. nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och skapat mig en WP-blogg, med ett nytt koncept som säger något om vad det är jag skriver om. Det var inte en dag för sent. Återigen stort TACK för tips och inspiration!
Kan inte alla ta ett steg mot en bättre hälsa, oavsett startpunkt? Beror det på att vi gör hälsa för svårt?
Hmm, jo, det är klart att de kan. Och jag håller med om att alla borde göra vad de kan för att må så bra som möjligt. Jag tänker bara att det är så lätt för oss att säga som redan är där. För oss är det så enkelt och självklart. Det kan nog vara så att hälsa är ett för stort begrepp och dessutom väldigt individuellt. Svårt men viktigt ämne. Bra att du tar upp det!
Måste till lägga; kul med sådana här inlägg! Ser gärna mer av det och kul med diskussionen i kommentarsfältet . 🙂
Det jag tycker är fascinerande är att många som annars är väldigt liberala blir helt plötsligt väldigt för förbud och så när det gäller hälsa, mat och träning. Att använda ordet hälsofascism är kanske att ta i men nästan så blir det i vissa fall. Endast den starka, friska, tränade kroppen är värdig och att de som inet gillar träning är lite sämre människor. Fy fn. OBS menar INTE din blogg uatn debatten överlag
Ja du, om det mönstret stämmer så kanske det handlar om att fria val är menade att få positiva konsekvenser? Fast jag tycker inte att alla måste just träna, men ta actions som för en till en bättre hälsa kan ju vara ett idealiskt samhälle. Då ökar ju produktionen vilket alla gillar oavsett höger/vänster?
Ja det är nog så. Det som är mitt problem med diskussionen är nog att vissa har perspektivet att träning och hälsa är det främsta i livet, för alla. Att det är mer värt än att vara typ intellektuell. Tror det var i Wellnessyndromet som det stod något i stil med; om Sartre, de Beauvoir och och andra tänkare hade levt idag hade deras idéer förkastats eftersom de satt och drack rödvin och rökte dagarna i ända. Lite överdrivet kanske men tycker det ändå är så i vissa fall. Men ska tillägga att jag såklart tycker att ens hälsa är först och främst ens eget ansvar, allt annat vore ju konstigt. Det handlar väl mer om vad som händer när man inte har hälsan. Ska man då inte få hjälp för att man inte ”skött sig”?
jag upplever nog problemet som att vi spränger in så mycket olika saker i begreppet hälsa. du skriver ju direkt ordet träning till exempel. hälsa behöver inte vara det. och exakt: din sista fråga är ju också superintressant!!!!
Du har så rätt att hälsa innebär en massa olika. Har du lyssnat på filosofiska rummet om begreppet? De ger ju inte nåt direkt svar men mycket intressant! Att jag nämner träning är för att jag tycker diskussionen ofta handlar om just sån mätbar hälsa, som syns utifrån eller i statistik typ. Har för mig att ett annat filosofiska rummet (hehe lyssnar liite mycket på p1 ja..) handlade om hälsa och lite stark vs svaghet typ. Hittade det här; http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/500873?programid=793 också intressant!
yes, har lyssnat. intressant med hur de pratade om sjukdomar och en mer holstisk sjukvård! älskar p1!!! 🙂 nämnde programmet i inlägget precis innan detta tror jag… 🙂 det största problemet är kanske hur vi ser på hälsa!
Vilket bra inlägg! Satte igång min tankeverksamhet men jag har inte lyckats formulera något klokt att skriva som svar så jag hoppar över det. Ville bara säga att det här inlägget var nog det bästa jag läst på en blogg på väldigt väldigt länge (eller någonsin?!).
Åh, det gör mig glad! Tack!! Återkom om du kommer på något du vill flika in med lite senare!
Lite för trött idag för att kommentera mera än stort tack för ett bra inlägg!
🙂 tack Ingela!! Och du; sov gott!
Sorry, Sara för extremt lång kommentar. Såg inte att den blev så lång 🙂
Wow, vilken spännande debatt du drog igång, Sara! Läste det imorse och då hade jag massor att skriva och trodde det skulle vara enkelt att skriva. Men nu har jag läst alla kommentarer och precis som du säger det är ämnet komplext.
Jag är dock av den fasta övertygelsen att vi alla har ansvar för vårt eget liv och över de val som vi gör, där ingår även all form av hälsa. Men precis som Emmi skriver så ska det finnas hjälp att få när den behövs men hjälp och stöd funkar inte om individen då inte vill ta emot den samtidigt som individen tar ett stort eget ansvar.
Skolans ansvar har kommenterats flera gånger i det här inlägget men där känner jag att nånstans måste vi sluta lägga så jäkla mycket ansvar på skolan, det är väl föräldrar som har det största ansvaret för sina barn. Många barn har både smartphones och paddor men håller inte på med idrott pga ekonomi….hmm. All fysisk aktivtet behöver inte vara idrott el kosta pengar, att gå till skolan, hänga i pulkabacken och sparka boll hemma är enkelt. Skolan ska ge kunskap, däribland i hälsa, men föräldraansvaret är mycket större än skolans ansvar. Sen kommer det alltid finnas åsikter om vilket ämne som är viktigast. Numera heter ”gymnastik” idrott och hälsa men tyvärr har nog inte vissa skolor hängt med där. Jag hoppas och tror att det ämnet kan utvecklas och få mer tid i timplanen men tills dess måste föräldrar även ta sitt ansvar för naturlig rörelse i vardagen samt se till att ge kidsen vettig mat. Kanske tom lära barnen att laga mat. Och föräldrar behöver bygga barns självkänsla, utan att curla och ibland kanske tillsammans med sin egen självkänsla.
Kan känna mig aningen trött på att olika personer, oavsett kön el klasstillhörighet, hävdar sin rätt att ”jag gör vad jag vill, med mitt liv och min kropp”. Ja, vi har rätt till att bestämma över våra liv men vi har också ett ansvar eftersom vi lever i ett samhälle bland andra människor. Mycket av det vi gör får konskvenser för andra…..kanske inte direkt men på lång sikt. Det gäller både hälsa, olika sorts droger, ekonomioch tex trafik. Listan kan göras lång men vi har alla ett ansvar att tänka lite längre än att det är min rätt att röka på, leva på snabblån och snabbmat eller utveckla skador/ätstörningar pga överträning. Jag vill faktiskt hellre att vi som samhälle ska kunna se till att skolbarn och penisionärer får vettig och näringsriktig mat än på folkhälsosjukdomar som vi till viss del kan undvika genom en hälsosam livsstil.
Å så en sak till, värt att fundera på är när det hälsosamma går överstyr. När träning blir överträning med massor av skador och det som ska vara hälsosam kost ger individer ångest eller ätstörningar…Någonstans måste det gå att finna en balans, i hälsa och allt annat som vi möts av i livet.
Nu blev det långt i alla fall men som sagt, vi som är vuxna har ett eget ansvar, ta det, oavsett vad det gäller. Och självklart ska samhället finnas som stöd och hjälp, när det behövs!
För övrigt tycker jag att du resonerar väldigt klokt, Sara och jag är glad att du bjuder in till debatt . Tack för ett intressant och viktigt inlägg!
Intressant Katrin! Och jag gillar att det blev långt. Vi är så måna om att inte lägga ansvar på individen pga utanförskap, skuldbeläggande etc – curlar vi oss själva för mycket??
Att det vore så kul att lyssna på en debatt mellan dig och Lady Dahmer! Bjud in henne till din pod och prata om det här.
Tycker inte hon är så bra på att diskutera faktiskt. Jag vill inte ha ”rätt och fel”-tänk utan bara prata utifrån olika perspektiv så att man blir lite klokare 🙂
Jag förstår. Tänkte bara osökt på henne när jag läste:)
ja du tänkte rätt för hon sådde fröet jag spann vidare på… 😉
Oj, svårt ämne! Naturligtvis har vi alla någon typ av individansvar, men hur är svårt att säga. Men är det rätt väg för samhället att lägga skatter på folkhälsofarliga(?) saker. Alkoholskatt, tobaksskatt, sockerskatt, fettskatt? Eller skatt på den som kör för fort med bilen, åker snowboard, bara sitter still och spelar dataspel eller cyklar downhill?
Grymt svår fråga. Jag tycker att individen har ett ansvar över sin egen hälsa, fysiskt och psykiskt, samtidigt som hjälp ska finnas att tillgå om man behöver den. Uppmuntra bra mat och rörelseglädje från barnsben! Bra utbildning inom hälsa är en grundplåt (bra mycket viktigare än slöjd! – varför inte utbilda i självkänsla, näringslära m.m. på grundläggande nivå i skolan?), liksom bra förutsättningar för ett hälsosamt liv och möjlighet till aktiviteter som alla har råd med.
Fnissar lite åt din pik mot slöjd för i gruppen glesbygdsgirls på Facebook försvarar man just nu slöjd som ämne väldigt intensivt. Skatter är främst för att styra konsumtion och få folk att välja bort, men folk ser nog skatt mest som ett straff.
Om hälsa är att röra sig fysiskt kan vi ju börja med barnen. Att ha idrottande barn är dyrt och tyvärr har alla inte råd att låta barnen få bli en del av idrottsrörelsen. Om hälsa är kost behövs väl ingen studie för att skriva att äta ekologiskt svenskt och nyttigt är dyrare än det motsatta, man behöver bara ta sig till en butik och jämföra. Att socker är beroende framkallande är väl också bevisat. Om hälsa är ett samhällsansvar tycker jag det handlar om barnens rätt att få idrotta oavsett samhälls tillhörighet samt möjlighet till bra och nyttig mat. Vad man som vuxen sen väljer är väl ett individuellt val.
Det finns mao mycket skolan kan göra. På ett samhällsekonomiskt plan borde man kunna hälsoinvestera i barnen – och räkna hem det sedan!
Stephen Hawking har som ”grönsak” gjort mer för samhället än en hel del hurtbullar. En individs hälsotillstånd eller -bry än aldrig någon annan individs (eller någon annan grupp individer) sak. Jag anser dessutom inte att ett långt liv och god hälsa ska vara ett självändamål. Jag anser snarare att ett innehållsrikt liv är det. Vem bestämmer vad god hälsa är? Vad ska man med god hälsa till om man är en dum person? I så fall så borde ju de moraliska värderingarna komma mycket högre upp än ens hälsotillstånd.
intressanta tankar; vad hälsa är känns som själva grundbulten. krävs god hälsa för ett innehållsrikt liv? vad är vi utan vår hälsa? en dum person kan man nog vara både med och utan hälsa; och vad är en dum person? många frågor – inga svar. 🙂 eller jo, ett svar. för jag tycker inte att hälsa är absolut; jag tycker hälsa på något sätt ska definieras som de aktioner vi tar för att få en bättre hälsa – på så sätt exkluderas inga kroniska sjukdomar eller annat. vilket gör att hawking kan vara hälsosammare trots sitt tillstånd – än andra.
Absolut visst är det så. Fast han hade varit lika värd för samhället även om han kedjerökte och söp och käkade pommes varje kväll.
Väldigt intressant och mer politiskt inlägg än vad jag brukar se här på din blogg-kul!
Jag läser just nu en master i folkhälsa och liknande diskussioner har vi ofta i skolan. Inom vilka områden/på vilka sätt är det okej att staten bestämmer över individen och var går gränsen för att det inte är okej? Vilka problem ska styras genom lagar och skatter (ex lag om bilbälte, skatt på tobak) och vilka ska hellre uppmuntras med hjälp av att till exempel ge möjligheten till något (ex att bygga cykelbanor ger möjlighet till vardagsmotion).
Du skriver om konflikten mellan att individen själv ska få bestämma över sin hälsa men samtidigt utgör alla individers hälsa tillsammans folkhälsan, vilket vi som sagt alla har ett gemensamt ansvar för. I ett väldigt liberalt samhälle skulle till exempel lagen om bilbälte kanske vara överflödig? Det är ändå enbart en själv man har att skylla om man inte använder bältet.
Om man pratar etik inom folkhälsan brukar man prata om Mills skadeprincip, som bland annat handlar om att staten har rätt att begränsa individens frihet om tredje part riskerar att drabbas. Det här går ju att tolka på flera sätt men till exempel att det är okej med lagar och skatter kring tobak, narkotika och alkohol då det inte enbart skadar individen själv utan även andra runt omkring, bland annat genom passiv rökning eller våld på grund av drog- och alkoholkonsumtion. På samma sätt kanske inte andra individer skadas av att en person väljer att äta mycket socker eller väljer att vara en soffpotatis. Därför blir dessa beteenden svårare att komma åt från folkhälsans håll. (Att de däremot kostar samhället och oss skattebetalare pengar är lite av en annan sak här.) Däremot kan man med folkhälsan som argument begränsa till exempel affärers möjligheter att produktplacera godis vid kassorna eller bygga nya cykelbanor för att öka vardagsmotionen. Det ökar möjligheten för individen att göra ett hälsosamt val, men tvingar ingen till det, vilket är en stor skillnad.
Jag tycker personligen att samhället har ett stort ansvar för individen. Att vi alla tillsammans har ett stort ansvar för varandra. Vi kan inte beskylla den enskilda individen att hen är överviktig och inaktiv när det samhälle vi gemensamt har byggt upp uppmuntrar till just detta. Med extra stora matportioner, socker i överflöd i diverse produkter (blodpudding, bröd, yoghurt, färdigmat osv), tillgängligheten på mat (reklam för mat och försäljning av den i varje gathörn dygnet runt) med all hjälp man kan få för att vara så fysiskt inaktiv som möjligt (diskmaskin, robotdamsugare, fjärrkontroll, hissar, rulltrappor för att bara nämna några) och mycket mera är samhället som gjort för att individen ska falla för frestelser och för att företagen ska sälja så mycket skräp som möjligt. Här anser jag att staten har ett stort ansvar för att öka folkhälsan och för att hjälpa individen att välja ett mer hälsosammare liv. Idag tar inte staten detta ansvar fullt ut, anser jag. Därför att staten ett stort ansvar för individen, men individen har också en skyldighet gentemot staten. Dock handlar denna skyldighet lika mycket om att vi ansvarar för varandra som att vi ansvarar för oss själva. Och självklart utifrån var och ens egna förutsättningar.
I min bok trumfar varje individs rätt att bestämma över sin egen kropp alltid över den skyldighet man eventuellt har mot samhället.
Däremot frågar jag mig varför just rökning och alkohol har restriktioner i lagen medan detta saknas för andra ohälsosamma saker (onyttig mat, stillasittande livsstil, stress, sömnbrist, extremsport). Fast jag tycker inte att restriktionerna på de sistnämnda sakerna ska införas/ökas utan istället att restriktionerna på de förstnämnda ska försvinna eller åtminstone minska. Och efter det är upp till var och en att ”choose your potion”..
ja; jag håller med dig om det där med rökning vs. onyttig mat. det beror kanske på att vi inte är överens om vad onyttig mat är? fast att det är ohälsosamt med stillasittande är väl de flesta överens om så det kanske skulle beskattas då… 😉
Otroligt bra skrivet Sara! Jag kan verkligen känna igen mig i att vara kluven i denna komplexa ”fråga”.
En grej hag spontant tänker på är synen som vi har på olika former av ohälsa. Att bruka droger är det ingen tvekan om att det är ohälsosamt och i de flesta fall farligt, men att leva ett otroligt inaktivt liv, käka enbart skit och hävda sin rätt till att vara fet ses inte som lika ohälsosamt av en del. För mig är det lite same same egentligen.
Ändå; så himla himla svårt och stort ämne..
superkomplext är det!
Intressant och komplicerad frågeställning, det är spännande när det bränner till lite 🙂 Om jag får ta den feministiska korrelationen först (även fast du tagit bort det) så tror jag att jag förstår vad du är ute efter? Grejen är att det där inte handlar om skitmaten i sej, utan kvinnans rätt att få vara och se ut hur hon vill, att ta makten över sin egen kropp (och det kan en göra på olika sätt) i ett samhälle som fortfarande har ganska hårda regler kring hur en kvinna får vara. För, som vi alla säkert märker av, så kör hälsoskeppet ibland under falsk flagg. Alltså, det talas om hälsan när det egentligen handlar mycket om förakt för kroppar som inte är enligt normen (den gamla klassikern där en smal person får vara hur ohälsosam som helst och komma undan med det medans en tjock person döms mycket, mycket hårdare)
Är också inne på att det är svårt att lägga samhällsansvaret på individen som flera tidigare skrivit, just för att vi har olika förutsättningar och historia. Det blir lätt väldigt skuldbeläggande för en kanske redan utsatt grupp.
det är läskigt men roligt att ställa frågor där man har olika åsikter (det finns ju inget rätt eller fel heller tycker jag). och ja, du är spot on vad gäller den feministiska approachen där. på individplanet däremot så handlar det inte om att alla ska upp på samma nivå; men att man ska handla i rätt riktning. på så sätt är det ok att vi har olika förutsättningar och historia?
Tycker att du gör det bra 🙂 Förstår hur du menar! Det känns så himla viktigt att en tänker utifrån allas förutsättningar, att ex. den ensamstående mamman som har svårt att sätta mat på bordet och därför inte så mycket resurser eller ork att hänga på hälsotåget (haha, vad är det med mej och farkoster -först skepp, sen tåg?) inte känner sej skuldbelagd. Förstår så klart att du inte heller tänkte så, så klart! 🙂
Fast hälsan känns viktig för henne med tänker jag, kanske till och med ännu viktigare. Men jag tror vi ska se upp med vad vi ”bombar” in i ordet hälsa – för nu låter det som något svårt och jobbigt och övermäktigt. 😉
Sant! 🙂
Så fort det sätts krav på oss människor tror jag att vi får en större vilja att bryta dem och göra tvärtom. De som redan är inne i hälsotrenden kanske skulle bli ännu mer medvetna men resten kanske skulle göra än mer motstånd. Jag tror på inspirerande förebilder, ett samhälle som underlättar för ett aktivt liv med fler utegym, cykelvägar och längdskidpår mm. Då tror jag att fler och fler blir lockade till hälsan.
Men jag förstår ditt resonemang, det är tvådelat, hur många tyckte inte det var helknasigt när rökning förbjöds på krogen och nu tycker nog nästan alla att det är en väldigt skön självklarhet…
ja, det är inte helt enkelt och det finns många ”om” och ”men”. jag tror, som du, på att skapa ”incentives” som är hälsofrämjande. kanske har vi bara lite fel syn på vad hälsa är. vilket iof verkar rätt svårt att ändra…
Jag missade diskussionen om feminism (tack och lov, tror jag, för jag hade nog också hoppat till på ett sådant uttalande, utan kontext), men jag tycker att frågorna i sig är mycket viktiga – och svåra.
Jag ser mig själv som socialliberal, vilket gör det lite lättare att förena de två ståndpunkterna. Dessutom är jag socialkonstruktionist, vilket gör att jag tror att vi både skapas av och skapar vår sociala verklighet.
Det som gör mig bekymrad är att hälsa är så knutet till klass, utbildningsnivå och andra socioekonomiska faktorer – och jag tror inte att det är rätt väg att säga att alla måste ta ansvar för sin hälsa för samhällets bästa. Det är att lägga ett alltför stort ansvar på individen. Vi har också ansvar för varandra, inte bara oss själva.
Men jag ska också ägna en del av dagen åt att fundera på hur jag ställer mig samt bolla med min son, som läser politisk filosofi, och är mästare på att bena ut olika argument och ståndpunkter.
Jag vill dessutom säga att jag verkligen uppskattar den här typen av frågor på en blogg, som får oss alla att tänka till. Det tycker jag är minst lika viktigt när vi pratar om att ta samhällsansvar!
ja, som sagt, feminismkorrelationen är kopplad till ett inlägg på lady dahmers blogg som fick mig att börja fundera över det här. men det är ju bara en aspekt utav många som på intet sätt representerar feminismen. berätta mer om socialkonstruktionist!! jag ser väldigt mycket fram emot att höra mer om hur diskussionen går med din son!
Vad är socialkonstruktionist? Låter ju sjukt spännande!
jag vill också veta!!
Intressant inlägg och tankar. Håller med Jeanna i det hon skriver. Funderat mycket själv på hur olika människor prioriterar sin hälsa. Det som är sorgligt är ju att det i mångt och mycket handlar om pengar och politik. Vitt raffinerat socker är tillsynes alldeles för billigt. Jag vet människor som köper läsk istället för mjölk till barnen för att det är billigare, vilket är skrämmande. De som väljer läsken har nog dessutom släppt sitt eget ansvar och förlitar sig till att det inte är så farligt då samhället låter det se ut som det gör. En ”riktig” korv med hög kötthalt är ju alltid dyrare en en som är fylld med diverse ersättare som potatismjöl, socker osv. Sorgligt att ”allt” får säljas.
ja, det ställer till det lite när andra drivkrafter kommer in och påverkar våra val. drivkrafter som inte är till för att de vill oss väl.
”Denna grupp har ofta en feministisk koppling”? Där vill jag gärna se mer fakta, eller åtminstone resonemang, som grund. Jag skulle säga att feminism traditionellt INTE står nära liberalism, vilket är vad du beskriver i samma stycke. Att tycka att individens leverne är varje persons ensak, alltså. Feminism är för mig snarare besläktat med en ideologi där alla har rätt till en viss grundnivå, oavsett egen förmåga.
I dag finns feminismen tack och lov inom alla politiska fält och det är jag glad för. Så, trots det jag skriver ovan om feminismen ursprung så vill jag givetvis att också liberalismen ska vilja göra den till sin.
Jag tycker också att det är högst begripligt att alkohol och nikotin inte buntas ihop med socker och ”skräpmat”, eftersom alkohol och nikotin är bevisat beroendeframkallande och det ärt så vitt jag vet inte de andra två. Alkohol lyfts också ofta fram som en faktor som kan innebära sociala och ”domestiska” problem vilket också visas via forskning (samt genom att fråga t.ex. vilken polis som helst) och riktigt så tror jag inte heller att det ser ut med socker och skräpmat. Att jämföra dem blir därför att blanda äpplen med päron, tycker jag. Frågan är otroligt komplex.
Missförstå mig inte, jag står långt åt vänster och ser gärna att staten gör mer för att vi ska få en bättre hälsa och gärna då att de hittar sätt att reglera just sockerkonsumtionen. De här grejerna säljs i den höga mängd de gör därför att de har god marginal och ger intäkter. Vad vill vi (eller politikerna) göra för att påverka detta?
Precis som ovan tycker jag också att kunskapen om mat och dess betydelse på cellnivå i kroppen bör framhävas i skolan med mera – det är inte information som enbart ska tillfalla en privilegierad grupp som själv tillskansar sig den. Att nyttig mat är dyr och skräpmat billig är ju en myt vi verkligen behöver ta död på. Bra vård ska inte heller tillfalla den som orkar tjata sig till den. Fy fan för den nedrustning som pågår där ute säger jag. Individualiseringen river ner samhället. Och vi blir bara mer olyckliga och mer sjuka. Prisat vare det vinstdrivande skitsamhället.
Jeanna: ”Jag tycker också att det är högst begripligt att alkohol och nikotin inte buntas ihop med socker och ”skräpmat”, […]”
Det är riktigt eftersom de spelar i helt olika ligor vad gäller skadeverkningar.
jag kan bli suuuuuperirriterad på när feminismen ska kastas runt mellan vänster-höger för det tjänar liksom ingenting till. det är sådant som gör mig lite matt och som gör att jag inte orkar engagera mig så politiskt. för alla feminister vill ju i grund och botten ungefär samma sak utifrån just feminism (klart det finns specifika frågor som skiljer). socker som beroendemat är väl i och för sig något man ofta pratar om men jag har inte koll på alla forskningsrapporter så kan inte hävda min rätt i det på saklig grund. jag tror att jag i mitt inlägg skrev med att det inte är helt jämförbart eftersom t.ex. rökning har en negativ påverkan på andra – MEN, oavsett dessa skillnader så ställer ju ”skitmat” till med ohälsa. å andra sidan finns det ingen mat som inte ställer till med ohälsa om vi bara skulle konsumera den föda, oavsett om det är smör eller äpplen. svårt!!
Jag håller med och ogillar generaliseringar om feminism överlag – även den du gjorde och sen tog bort. Personen du hänvisade till förefaller ha ett väldigt omoget sätt att argumentera på, måste jag säga. Har inget med feminism att göra. Gud, jag blir så trött på den typen av attityd som i det LD-inlägget som du skickade, blir helt matt. Sansade diskussioner som i den här tråden däremot, det känns hoppfullt.
ja, jag vill att feminism ska ta plats i fler former! och det gör det ju, fast man stämplar kanske inte feminism som tagg just då; utan bara ren och skär självklarhet liksom.
Ja det är ju det bästa, när det blir så. och när vi pratar om jämställdhet framför feminism. feminism är ju ett ord som med tiden bör bli omodernt om allt går som det ska, med tanke på att det är ett ensidigt (enkönigt) ord.
Nu har jag tagit bort den feministiska korrelationen – jag syftade helt och hållet till Lady Dahmers blogg som också är orsaken till att jag skrev detta. Men inser att feminismen inte behöver den sortens beskyllningar!
Jaha ok. Läser inte den, så fattade (och fattar) inte alls den.
Nä, förstod det nu att mitt inlägg blir ju rätt knäppt när man läser utifrån en annan bakgrund som inte kommer från Lady D. Ska kommentera det andra du skrev också – ska bara tänka lite först (och inte skriva via tfn!
Ja, ja, det är ingen stress! 🙂 Känner att jag måste kolla hennes blogg sen i alla fall ;=)
Hej! Oj, idag var första gången jag liksom hoppade till när jag läste ett inlägg av dig! Att ett så negativt förhållningssätt till ens eget ansvar för sin hälsa som ”jag äter vad fan jag vill” ofta skulle ha en koppling till feminism skulle jag gärna ha lite fler exempel på. Det kan ju lika gärna ha med överdriven liberalism att göra – dvs att någon ska komma och styra vad jag som individ stoppar i mig eller hur jag rör mig är ett klart ingrepp på min frihet. Sen finns det ju gubevars mkt liberala feminister… Dock anser jag att det bara finns en feminist – den som anser att människor har lika värde och ska behandlas utifrån sina förutsättningar och värde, inte sitt kön – och det bör ju rimligen de allra flesta tycka 🙂
Anyhoo – Jag tror helt enkelt att människan är svag både genom ett genetiskt nedärvt behov av att äta fett och socker (=energi på savannen när man är jägare och samlare – bevisat att den genen liksom inte försvunnit, tyvärr) och genom påverkan av ett extremt konsumtionsinriktat marknadssamhälle som inte nånstans bygger på att människor ska äta mindre/hälsosammare utan snarare utnyttjar den där jägar-genen. Kontrasterna blir dessutom bara extremare (sitta i soffan med sin vetgrässhot och titta på hela Sverige bakar ELLER äta kladdkaka medan man läser Womens Health – schiiizo!)
Jag håller däremot med om ditt sista dilemma – krocken mellan det individuella ansvaret och hur samhället (den politik vi väljer och de andra styrande krafterna i samhället) ska bidra till/styra (!) människans (vår gemensamma! Det finns ju redan exempel på folksjukdomar som klart beror på livsstil och som kostar mycket för oss alla både i form av ren ekonomi och t.ex. infertilitet etc) hälsa… Kan bli en lååång diskussion och är högst politiskt!
du ställer inte feminism och liberalism mot varandra va? 😉 jag är mest intresserad av det där som du inte skriver på slutet. shoot! vill gärna höra dina tankar!!
Hehe, godmorgon!
Som svar – jag ställer absolut inte feminism mot liberalism, min inställning är att oavsett politisk värdering så önskar jag att alla omfamnar feminismen som just en idé om att alla individer har rätt till samma villkor, rättigheter och friheter och förutsättningar oavsett juridiskt, politiskt eller självupplevt kön. Sen är jag inte insatt eller utbildad i vilka sorters femnistiska inriktningar det finns och jag tror på rikt att de som utmålas som ”manshatarfeminister” eller ”alla män är djur”-feminister etc inte är särskilt många, däremot finns det många icke-feminister som vill få det att framstå som att det är så… 🙂
– tror någon däruppe i tråden redan tagit ett enkelt grepp om feminismens grundinställning i frågan om kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp.
Vad gäller liberalismen så tycker jag det är en till viss del sympatisk politik, och lutar själv mot socialliberalism (fast jag är mest socialist och tvivlar på att ren liberalism lyckas värna om även de svaga i samhället, men jag har inte tillräckligt kunskap)
Mitt dilemma blir då (ang hur även de svaga i samhället ska kunna ta så stora ansvar – re klassfrågan som många ovan tagit upp) i så stora frågor som t.ex. folkhälsa och miljö och klimatfrågor etc är att om vi nu ska ha en stat och ett gemensamt samhälle som ska se till att skydda de svagaste och ge alla medborgare förutsättningar att bli så bra individer som möjligt, då måste det finnas en viss styrning. Exempelvis tycker jag inte det är okej att lägga miljöansvar på individen om inte samhället ger förutsättningar för det (”släck lampan när du går ut ur rummet och sopsortera” vs förbud mot plastpåsar och avskaffning av kolkraftverk samt lagstiftning om att alla bostadsrättsföreningar MÅSTE ha sopsortering lättillgängligt – båda bra men de sistnämnda ger liksom lite mer effekt) På samma sätt måste folkhälsan ge förutsättningar till alla ((fortsatt alkoholmonopol, fler timmar hälsa och idrott i läroplanen, högre skatt på läsk, obligatoriska innehållsförteckningar, förbud mot palmolja eller giftiga ämnen, högre statligt bidrag till idrottsrörelsen och lägre till tobaksbolag… etc…)
Till sist tycker jag att dessa frågor är svåra mest på grund av att det i mina kretsar ofta blir en sk privilegiediskussion, dvs jag har inte så många kompisar som har det svårt med ekonomi t.ex. och inte kan välja att ha dyra gymkort, gå till PT, ha sina barn i flera olika idrottsföreningar, köpa ekologiskt etc. och därför anser de inte att detta är ett problem över huvud taget! Då blir det ofta argument som ”varför kan inte folk bara ta tag i sina liv”. Det kanske är därför jag blir provocerad av just argumentet för att man ska ta ett individuellt ansvar…
Lite morgon-top-of-the-head!
åååå skriver under på så mycket; det blir en privilegiediskussion ja!! och då blir det snett från början. likaså som det lätt kan bli en feministdiskussion… men; jag värjer mig mest mot att man tror att hälsa ska handla om att ha pt och köpa eko. för DET blir ju svårt för många. jag tror att hälsa måste vara enklare (dvs vi måste tagga ner vår definition) för de mindre privilegierade behöver massor med hälsa.
Japp, huvudet på spiken. Återigen ett generellt behov i det hör samhället: tagga neeeer! Down shifting på typ, allt! Kram!
Se min kommentar till Jeanna ang feminismen 🙂
Kopplingen mellan feminism och att-äta-vad-man-vill är inget jag känner igen alls. Däremot håller jag med om att det är en problematisk fråga, folkhälsa hänger ju ihop mycket med klassfrågor och personekonomi (se till exempel rapporter om att livslängden är 10 år längre på Östermalm än i Botkyrka). Generellt tycker jag att Sverige är ganska bra på att uppmuntra till motion – se bara på alla motionsspår som finns över hela landet. Här i Belgien finns det inte ett enda upplyst motionsspår, man måste betala för löparbanorna, simhallarna har öppet kontorstider, parkerna är för små för att träna i, cykelbanor saknas helt, trottoarerna är fallfärdiga, arbetsplatserna har ingen personalvårdsstrategi…. Bryssel är inte en stad som uppmuntrar till vardagsmotion. Det är där jag ser att staten har en tydlig roll – och så klart kan det göras ännu mer i Sverige.
Kost är ännu mer komplicerat och hänger ihop mycket med utbildning och privatekonomi. Visst kan en sockerskatt vara en ide – precis som en fettskatt eller en köttskatt eller…. Här är jag inte för skatter utan tycker att det är viktigare att börja med att ”städa” upp cafeterior (varför säljer Eriksdalsbadet så mycket godis och läsk?) och sluta upp med ständiga onyttiga fikor på arbetsplatser etc.
sverige är ett bra land men allt som är bra kan ju bli bättre tänker jag. men vad tänker du om individens ansvar i det hela? jag är nyfiken på hur ni smarta läsare där ute tänker kring det!
Se mitt svar till Jeanna gällande feminismen 🙂