Den här morgonen var magisk. Magisk på det sätt som bara Åre kan; när det är alldeles vindstilla och sjön ligger spegelblank och bara fåglarnas sång hörs trots att man är i norra Europas coolaste bergsby där adrenalinet ofta svallar och det ska gå i 180 oavsett sport. Men inte morgnar som dessa. Jag älskar dem!

Väderprognosen skiftar beroende på vilken timme man tittar men jag såg att det skulle rulla in moln framåt eftermiddagen och sedan börja åska så runt lunch tog jag med mig Hazel med Ullådalen i sikte. Vi ville ju se den där snön som envist hänger kvar trots sommar!

Det var 22 grader i byn och ungefär samma i Ullådalen, men 600 meter upp i backen ungefär där leden går tvärsöver backen kom första snön. Snöflingorna skvätte när Hazel gjorde glädjeskutt.

Vi gick mot Stendalen och sedan vände vi tillbaka på vinterleden. Fortsätter man sommarleden får man en fin vandring runt Åreskutan. Just nu är den förmodligen lite för blöt på sina ställen för att vara optimal, och förmodligen ligger det rätt mycket snö på nordsidan.

På vägen tillbaka fyllde jag matpåsen med jordgubbar och tryckte en hel låda så snart jag kom hem. Nu väntar eftermiddags- och kvällsjobb och när regnet rullar in ser jag fram emot att sträckkolla Orange is the new black!

Vintern är inte över – efter jobbet fick jag ett ryck och åkte upp till Ullådalen för att åka längdskidor. Åre har varit lite som en alpby hela vintern; tunt med snö i byn men bättre snödjup uppe på fjället. Så också i Ullådalen. När det regnar här nere så snöar det där uppe. Det syntes på bilderna på Facebook; det var tydligen fin nysnö för skidåkarna i Tväråvalvet – och ett orört snötäcke i längdspåret.

Jag knäppte på mig skejtskidorna och tog mig ett varv i spåret. Jag tror att det är en fem-sex kilometer eller så. Vi var helt ensamma och det var ett härligt avslut på dagen. Dessutom är det häftigt att man i byn kan springa i vårskor och på fjället är det vinterkläder som gäller. Just idag var det bara solskenet som fattades för att det skulle kännas lite som att vara utomlands.

Den här vintern har inneburit mycket lärande; att cykla cross kanske inte var så annorlunda mot att cykla landsväg men skejt har varit väldigt annorlunda jämfört med klassiskt. Även om min utveckling inte går så himla snabbt så blir jag ändå långsamt bättre för varje gång jag åker. Idag var till exempel första gången jag faktiskt åkte en ”längre” runda istället för att åka flera varv på en kortare bana.

Det är stärkande att kliva utanför sin comfort zone!

Dagarna avlöser varandra och supersolen är ständig följeslagare. Vilken sportlovsvecka! Jag och Hazel åkte upp mot Ullådalen på eftermiddagen för att jaga ifatt de sista solstrålarna och ta oss an spåren när alla andra åkt hem. Jag visar henne så mycket jag kan och hon passar bra som fjällhund.

Idag övade vi på att springa tillsammans. Vi höll till i skoterspåret vid sidan av de dragna längdspåren och såg solen gå ner bakom fjälltopparna samtidigt som månen stod högt på himlen.

Ullådalen är en riktig pärla och en lekplats året om. Här finns fina spår om vintrarna, härliga backar att köra intervaller i om höstarna, stigar att springa under barmarksperioden, Ullån med sina små vattenfall att bada i om somrarna och solgropar att gräva ner sig i när våren visar sin mildaste sida.