Lycka är lite som tid. Låt mig förklara. Tid; denna grej som är det mest rättvisa i världen. Såhär tänker jag om det: ju mer uppstyrt med min tid jag är, det vill säga planerar saker som måste göras, desto mer tid får jag till spontana upptåg. Ju mer proaktiv jag är, desto mindre kaos blir det när sistaminutengrejer uppstår.

Och lyckan då? Jo, ju mer jag medvetet eliminerar saker i mitt liv som gör mig låg och frustrerad – desto mindre påverkas jag av andra humörsänkare. Här är 5 saker jag är extremt noga med:

1. Jag prenumererar och läser inte bloggar som får mig på dåligt humör. Bland dessa bloggar tillhör de som provocerar fram dåliga känslor hos mig beroende på hur man formulerar sig eller vad man väljer att skriva om. Blir jag det minsta irriterad så tar jag bort bloggen från min RSS-läsare.

2. If in doubt – go work out. Rastlöshet i själen botas bäst med frisk luft. Ibland kan jag vara på riktigt dåligt humör av nästan ingen orsak alls. Jag orkar verkligen inte ta mig ut på något ambitiöst träningspass men ut går jag. En lugn jogg eller en powerwalk stillar sinnet och får ordning på känslorna. Funkar faktiskt varje gång!

3. Jag läser varken kvällspress eller skvallertidningar – och faktiskt inte heller Svenska Dagbladet numer eftersom jag tycker att rubrikerna närmar sig kvällspress alltmer. Det tillför mig inte särskilt mycket att läsa sensationsjournalistik. Kan det ens kallas journalistik?

Det var i jacuzzin vid foten av fjället som Johanna kom på det – att det mest briljanta vore att skriva en dagbok med ”dagens värsta”. För då skulle vi allt som oftast inse att vi lever sjukt bra liv i jämförelse. Den där påminnelsen behöver vi för jämnan, för vi inser snart att dagens värsta handlar om de mest triviala saker. Och att det faktiskt inte är så mycket att svära över. Om ens alls.

Vi pratade först om de där 10-årsdagböckerna som finns. Och till slut smalnade vi av det. För vem orkar skriva om allt som hänt varje dag i 10 år. Det är ju populärt att skriva dagens tacksamhet och så vidare. Men så vände Johanna på det helt – och föreslog att man skulle skriva ”dagens värsta” istället. Vilken grej, tänkte vi allihopa när vi funderat på det ett slag.

Hela helgen gick vi omkring och funderade på vad som varit just den dagens värsta. Ena dagen kom vi på att det nog var en affär som hunnit stänga innan jag kilat in och köpt en necessär jag tyckt varit fin genom fönstret. Det var en väldigt bra dag. Av mina ”dagens värsta” kan man se att jag har många sådana. Den insikten leder till tacksamhet per automatik.

En parentes är på sin plats. Insikten om ”dagens värsta” ger mig också katastroftankar. Kan man verkligen ha det såhär bra? Finns det en begränsad pott med väldigt bra dagar och betyder det att jag är på väg mot avgrunden?

Å andra sidan; livet är här och nu och det som händer kommer hända oavsett om jag skriver i en bok att dagens värsta var att butiken hade stängt innan jag hann dit. Det är lite som att om man tar ut lyckan i förskott hinner man i alla fall vara glad även om det inte gick vägen. Och gick det inte vägen blir det i alla fall som man tänkt sig i slutändan. Typiskt Saratänk.

När jag ser bilderna undrar jag hur det kunde gå så snabbt? Det är som igår!

Oktober 2013 var en jäkla resa. Jag minns hur jag lämnade Sälen sista gången i början av oktober och tog omvägen via Värmland för skördehelg innan jag packade in mig hemma i Stockholm. Men där stannade jag inte länge, här är några bilder från oktober 2013:

> Överst/vänster: Vy från balkongen i Hälsingland. Det är morgon och -12 grader. Kallt och vackert. Där bortanför åkern brukar älgarna hålla till när det är älgjakt.

> Överst/mitten:. Morfar sprayar ett renhorn vitt åt mig. Det där renhornet har fortfarande inte kommit upp på väggen. De står på golvet tillsammans med tre tavlor som stått där sedan vi flyttade in för typ 3 år sedan. Shame on me.

> Överst/höger: Jag åker till Åre i mitten av oktober. Det har snöat. Jag kör fortfarande med sommardäck… historien upprepar sig även detta år för jag kör neråt imorgon och när jag planerar att åka upp igen ska det bli kallt och snö enligt SMHI. Jag håller tummarna för plusgrader en vecka till.

> Nederst/vänster: Jag och Annika springer långpass inför vårt deltagande på 4 day international challenge på Cypern. Här är vi på Drottningholm.

> Nederst/höger: Jag är i Florida som Ironman sherpa. Det här är vyn från balkongen. Inte illa alltså. Det var så turkost och pastelligt – och solnedgångarna om kvällarna var inte att leka med.

Vad gjorde du för ett år sedan?