Den här dagen var som gjord för att cykla tänkte jag imorse när jag slog upp mina gröna; så cykling blev det. Grabben skulle ut på långpass och jag skickade iväg honom på rundan om Eriksnäsbo här i Hälsingland – och så körde jag den åt andra hållet.

Den är ju bara 3 mil och det där ”bara” är relativt. Lite kort för en cykelrunda – lite långt om man ska springa. Fast alldeles lagom om man maratontränar. Eftersom han springer snabbt så funkade det fint för mig att rulla bredvid sista biten när jag mött upp honom och vänt hemåt.

Att cykla idag var som att cykla i glass med varm chokladsås. Luften liksom skiktade sig och var ömsom brännande het men nu och då cyklade jag in i ett parti med kallare luft. Det doftade av bränd skog, barr och tvål. Sommardoft!

När vi tog paus för att han skulle dricka undrade jag om man kunde dö genom att bli uppäten av bromsar. Så omsvärmad var jag just då, mitt ute på en öde landsväg i skogen där ingen kan höra en skrika från bromsbett.

Fast jag fick nog bara ett faktiskt.

Cykelkläder // Craft Sportswear. Cykel // Nishiki Limited.

Nu går jag in på min sista vecka innan semestern. Jag har dessutom varit taktisk och går på semester på torsdag. Jag kommer att åka söderut men håller mig inom Sveriges gränser. Oavsett väder så kommer det bli bra, jag har haft så mycket sol och värme här i Åre att jag är nöjd så det räcker och bli över.

För den som har missat veckans väderleksrapport så visar den sol och nästan 30 grader här uppe i norr och jag blir så glad när jag kör på min Åreväg (ja, den heter så) och ser folk som badar längs stränderna som kantar Åresjön. Jag passade till och med på att ta ett dopp igår!

Jag har ingen träningsplan för den här veckan, jag ska livsnjutarträna! Cykeln kommer att åka med bak på bilen när jag åker och jag ser fram emot några mil här och där.

Kroppen känner sig återhämtad och det är dags att jaga steg med min Garmin Vivofit. I lördags loggade jag nästan 70 000 steg och jag tycker generellt att det är lätt att casha in på stegen så länge jag inte tar bilen när jag ska korta sträckor. Som till jobbet till exempel. Jag körde bil till jobbet en dag förra veckan på grund av regn och den dagen gick jag bara runt 2000 steg. Men vanligtvis kammar jag hem typ 5000 steg bara på att gå fram och tillbaka till jobbet. Lägg på en 30 minuters promenad på det och jag är hemma.

Det jag tycker är mindre bra med min Vivofit är att den inte är superkänslig på mitt stillasittande; den tror att jag sitter still när jag till exempel sitter eller går och är lite långsam på att reagera då. Det är tråkigt att se den röda indikatorn som varnar för inaktivitet när jag håller på för fullt här hemma med att fixa tvätten till exempel. En kul bonusgrej är att se hur jag sover, mest för att kolla djupsömnen och så.

Overall så är jag nöjd med min Garmin Vivofit och de funktioner den tillhandahåller.

Ikväll tog jag mig an Suljätten; en bergstopp i Kallbygden som enligt sägnen är en jättes näsa. Det var mitt sista löppass innan helgens kraftprov och jag tog det med ro, precis som jag och Annika ska göra i helgen.

Jag sprang där jag kunde, och där jag inte kunde springa så gick jag. Eftersom det nästan bara gick uppför på vägen upp (logiskt) så blev det som så att jag gick upp till största del – och sprang ner. Men eftersom det dels var väldigt brant nedför i början, och ibland lite för tekniskt för att springa, så sprang jag inte hela vägen ner heller.

Fint var det i alla fall! Det var soldisigt fram till runt klockan 20 och sedan blev det hur soligt som helst. Man kan ju tro att det skulle vara tvärtom.

Uppe på toppen blåste det friskt och det hade faktiskt varit skönt med en mössa där uppe. Det är en cool topp att vara på, perfekt för picknick men också ett tokbrant stup på ena sidan. Jag blickade ut över skogen och försökte se något levande (älg, ren, björn…) som hade varit kul att se på lagom avstånd men nä, inget. Bara jag.